Idioter på internet vet vi alla att det finns.. Jag har skrivit om helgon tidigare och nu kommer jag dit igen. "vbdjohan" är en känd kille på helgon, alla tjejer har fått minst ett mail där det står "JAAA!!! så vacker! så fin! så... underbar! nu flyr vi från kylan, mot sol, bad & värme! skall du med? KRAM" Jag har fått ett flertal. Tydligen lider denne herre av en ovanlig åkomma förkortat "överkåt", jag som trodde alla killar led av det. Därav raggar han brudar på nätet. I vbdjohans fotoalbum finns det en bild föreställande honom själv, taget när han ligger i en säng och särar på benen.. endast iförd kalsonger. Fotot är taget nerifrån och det första och enda man lägger märke till är hans gigantiska hästballe. Han lider alltså inte bara av överkåthet han har också en jävligt stor kuk.. som han dessutom gärna skryter om. Varför ställer han inte bara upp på en porrfilm eller går med i en klubb?! vbdjohan är som sagt hans nick och ja, ni kan ju gissa vad "VBD" står för.. just precis Very Big Dick! Wow.. han är verkligen stolt.



Igår fick jag ett mail från en Longhorn K37, Longhorn är alltså namnet, K står för Kille och 37 är hans ålder.. Han börjar med att skriva "Skitsamma om jag bränner broar eller gör bort mig... men jag tycker du verkar intressant och skit läcker... //Tompa  D.s jag vet att jag e gammal"... Med det här mailet bygger jag genast upp en bild på den här Tompa. Han är alltså 37 och skriver till en 21 åring, nämner nåt om brända broar och göra bort sig.. Vilket jag tycker visar att han verkar ganska osäker på sig själv.. Sen fortsätter han med orden intressant och skit läcker.. vilket tyder på att han antingen är jävligt dålig i magen eller är en av dom som har problem med särskrivande. Sen avslutar han lite fint med "jag vet att jag e gammal".. Jaså, det vet han! Jo man tackar, det vet jag också!

Som den snälla och pratglade person jag är svarar jag att han är 8 år yngre än min papi och 15 år äldre än mig.. Men säger att han jättegärna får prata på och lägger in ett uppmuntrande ord som att det nästintill är omöjligt att göra bort sig via mail...

Han nämner något om att ålder bara är en siffra.. blablablaaaa!

Jag säger något i stil med att han har rätt till viss den, men att jag själv aldrig personligen skulle inleda ett förhållande med någon som är mer än 10 år äldre.. och där underdrev jag nog lite också.. max 28/29 där går gränsen! Jag avslutar med "om han inte var skitkänd och multimiljonär.. typ hugh hefner ;)" på skämt sådär.

Tydligen gick inte min ironi fram, och det verkar som om han inte läst ett ord jag skrivit för till svar får jag... "ok då kan vi ju kanske va nätpolare da cause jag e inte känd,fett me casch men andra sidan skitkul kille och välhängd:)" Måste säga att han nog missade svenskalektionerna i grundskolan och tror sig fortfarande vara 15...

Jag frågar vad han menar med "välhängd" och till svar får jag "riktigt don/leksak i fillingarna" PANGBOOOMCRASH! Är det vbdjohan med nytt användarnamn och ny strategi?! Jag suckar högt för mig själv, sätter händerna över kinderna och drar ner ansiktet tills det ser sådär miserabelt ut och tänker "Vart är den här världen på väg egentligen?!"

"Som om det skulle spela någon större roll! Antagligen är den välhängd då den ändå hängt där i 37 år.. och med tanke på att du raggar småbrudar på helgon är det nog inte det enda som är välhängt i dina fillingar.. Testa sidor som fuckbook.com så blir du nog av med både hängpungen och oskulden!" Jag tror jag precis räddade en mans liv, och många oskyldiga flickors mailboxar..


Allt det här fick mig att tänka på dokumentären jag precis såg på bbc om hur hundar avlats fram till sjukdomar och missbildningar.. Är det så att en man ska vara välhängd nuförtiden?! Varför avlar vi inte fram en massa stora kukar då?! Precis som de gjort med alla hundar de senaste hundra åren.. Man parar hundar med "rätt" drag med varandra så att de ska få "den ultimata looken"... Grejen är den att de oftast slutar med just sjukdomar, missbildningar och hjärnskador.
Vi kan ju börja med att matchmakea vbdjohan med Longhorn.. så har vi nog bara en massa gigantiska kukar över hela världen om några hundra år. Att hela det manliga könet också skulle ragga över helgon med helt fantastiska "raggninsrepliker" gör ju att vi kvinnor slipper träffa dom irl.. Å andra sidan skulle det inte finnas några fina män kvar.. och våran ras skulle troligen bli utrotad, eller än mer idiotisk än vad den är idag. Det var en tanke bara..


EDIT: Jag tror jag dog lite precis, då jag gick in på vbdjohan's profil och 5 minuter senare får ett mail "smygtittas det ;)"

Jag var nerkärad, helt förälskad, totalt inne i en kille som verkade vara Mr perfect. Det visade sig att han hade läst min manual. Falsk marknadsföring. Sånt är inte att leka med.

Ett bra exempel på falsk marknadsföring, tänka sig att folk verkligen gick på att jag var en riktig rockchick!

Waikiwaiki!.. Good morning Sunshine!.. Nej fan det är ingen god morgon, jag har inte sovit en blund inatt. En timme lyckades jag somna för att sedan vakna igen. Jag har redan varit uppe i 5 timmar, otroligt klockan som bara är 09.09, yey make a wish.. Det här är verkligen inte bra för min hjärna, men det känns som om jag renar kroppen från diverse äckligheter, såsom mediciner. Jag tänker nu försöka sluta med rubbet, visst att Ergenylen alltid kommer finnas kvar.. när jag behöver det. Eller om Dr Awesome skäller på mig nu i veckan när jag berättar att jag inte ätit dom på ett tag. Men tills dess ska jag vara ren. Det är hemskt jag har glömt bort hur livet var utan piller, och jag vet inte längre hur man somnar utan zombiemeds. Därav denna drastiska åtgärd med två dygn utan sömn om man räknar bort den där timmen jag lyckades slumra till, YEY! För att jag ikväll förhoppningsvis ska somna som en stock redan vid 21.00, förhoppningsvis lite tidigare. Jag är helt säker nu på att man kan glömma bort hur man somnar, på naturlig väg.

Tänk att vissa personer aldrig känt mig utan mediciner i kroppen. Tex det ökända exet. Som jag stolt kan stoltsera med att jag faktiskt bad om ursäkt till igårkväll, för mitt sviniga beteende sist vi pratade. Jo, jag hatade honom.. och ja antagligen gör jag det fortfarande lite grann.. men nej jag kände ändå att en ursäkt skulle passa, nu när jag äntligen lyckats glömma och gå vidare.. kan jag lika gärna göra det med huvudet högt, som en någorlunda bra människa. För bra, det kan jag faktiskt vara ibland.

Jag och Mr Nobody pratade om förhållanden vs sjuka människor. Just nu har jag svårt att tro att jag någonsin skulle bli tillsammans med en person med psykisk sjukdom, det skulle bli alldeles för mycket dålig energi och alldeles för mycket ångest i ett förhållande, även om jag inte är depp hela tiden.. för det är jag verkligen inte, skulle det aldrig fungera..jag tar ju in andras känslor alldeles för lätt. Jag behöver en stabil och trygg person, som kan ta min impulsivitet och acceptera mig för den jag är och bipolariteten som en sjukdom jag bara råkar ha. Det känns viktigt det där, det är självklart att man ska bli accepterad för den man är, men jag måste även ha någon som kan acceptera det bipolära i mig också, och faktiskt se skillnad på sjukdom och mig. När jag tänker efter gjorde mitt ex inte riktigt det, han såg mig som det bipolära.. inte det bipolära som en dålig gen i mig.

I vilket fall som helst kom jag fram till att jag inte är någon svärmorsdröm. Visst är jag trevlig och jag har aldrig blivit hatad av pojkvänners mammor (eller pappor heller för den delen), kanske efter ett hårt break då jag har tendensen att dra allt till spetsen och gärna förbi, just för att kunna gå vidare och glömma. Det har jag väl berättat om tidigare. I vilket fall som helst är jag ingen svärmorsdröm, även om så kan tyckas. Jag är snäll, omtänksam och öppen av mig. Jag har aldrig haft några problem med att charma föräldrar. MEN! Ja, jag är sjuk.. mitt senaste ex mamma fick skjutsa in mig till St. Göran när jag var hög på sömnpiller och hade hamnat på andra sidan stan, trots att jag hade social fobi och torgfobi. Hon fick se mig skrika och slåss med exet och hon fick se mig såra och påverka hennes son. Jag kan säga att jag påverkade honom negativt, jag var inne i mitt livs längsta depression när vi träffades och den gick inte över förens det var slut. Sånt påverkar. Det är oundvikligt. När jag mår dåligt, mår min familj och mina närmaste dåligt. Det är därför det är bra att vara frisk, eller iaf må helt okej när man börjar dejta någon. Man ska aldrig bygga upp ett förhållande på psykisk ohälsa. Att jag förutom min sjukdom med depressioner och hypomani också är väldigt impulsiv gör mig mindre mammavänlig. Jag drog ett hårt exempel för Mr Nobody, som jag inte tänker dra upp här. Jag ställdes inför hårda krav och ett hårt ultimatum pga mina dumma impulser och min farliga ärlighet. Något jag ångrar stort idag, då jag förlorade en viktig person i mitt liv, som jag fortfarande tänker på dagligen. Han är nämnd, några gånger. Jag kom alltså fram till att nej, jag är ingen svärmorsdröm och nej jag är ingen bra flickvän. Men det har jag blivit ganska snabb på att säga i dagsläget. Acceptera mig och sjukdomen innan vi går in på känslor och skit. Det handlar inte om att man ska acceptera att jag beter mig som jag beter mig ibland, eller att man ska inse att shit happens.. det handlar bara om att man ska vara medveten om att den finns där, och ibland kan ställa till med saker och ting.. helt utan min vetskap. Ja, jag gör dumma saker all by myself också, det kan jag vara duktig på.. saker jag inte kan eller vill skylla på sjukdomen.

Tänk att jag kan skriva sånt här utan sömn i kroppen, främst i hjärnan. Nu är jag stolt över mig själv. Jag har bett om ursäkt, jag har ärligt sagt vad jag tycker om mig själv som flickvänsmaterial och jag är fortfarande vaken.
Idag har jag massor med kläder att gå igenom, det är perfekt det borde hålla sömnen borta tills ikväll iaf.

Nu tänkte jag vara sådär fixerad, omogen och elak. Jag tänker ha fördomar, som jag egentligen avskyr så mycket. Men jag har tänkt på en sak... FULA MÄNNISKOR!.. I know, skönheten sitter på utsidan.. oj jag mena insidan, man ska inte vara så ytlig.. blablabla. Men har ni tänkt på att fula människor alltid hänger med fula människor?! Är det inte så, eller har jag missuppfattat det hela? Är jag helt bakom flötet? Visst finns det fula människor som lyckas ta sin plats i snygginggänget. Men det är mindre ofta sånt händer. Fula människor, ah bara orden.. FUL MÄNNISKA!.. Jag blir lite arg på mig själv när jag skriver det, fulfularefulast.. De mindre vackra, de med dåliga gener, de som helt enkelt bara haft lite otur. Och nej, jag säger inte att jag tillhör snyggingarna, det tycker jag inte själv iaf.. men jag vet helt klart att jag inte hamnat i fulingklubben. Hemska jag! Jag är ett sånt där mellanting, det ger mig rätten att skriva om de fula vs de snygga.. Im outside the box liksom! I vilket fall som helst hänger oftast de fula med de fulare och de i sin tur hänger med de fulaste. Jag googlar på ugly people och good looking people för att ge er lite att gå på..



Där är ett bra exempel, de ser inte störda ut på något sätt.. de har bara fått de dåliga utseendegenerna. Jag går in på facebook för att kolla exempel i min egen närhet, ja jag kan säga att jag känner fula människor.. Det finns ett antal i min bekantskapskrets. De är fina och helt normala människor, som människorna på bilden som bara fått de dåliga utseendegenerna. Grejen är att de fula människor jag är kompis med på facebook känner alla varandra, och de som har pojkvänner/flickvänner.. tro fan att deras respektive också är en fuling. VARFÖR? Varför i helvete är det så? Jag har frågat mig själv det minst tusen gånger.. men jag har aldrig riktigt orkat ta reda på varför. Nu när jag är inne och googlar på good looking people.. får jag upp en massa bilder. På snygga människor som hänger med snygga människor, självklart finns det bilder där en liten fuling har klämt sig in.. men i stort är alla snygga. Jag hittar en till bild...



I mina ögon räknas de där killarna in i mellantinget, en smula högre kanske.. men ah mellan. Men ser ni? De ser exakt likadana ut! De har samma frisyrer och samma kläder. Är det så att vi kanske påverkar varandra? Antagligen. Kan det då vara så att det blir som en ond cirkel när fula människor hänger med fula människor? Antingen så skiter de helt enkelt i hur de ser ut, eller ja så gör de det bästa av situationen. Men kan det vara så att de sänker varandras utseende. Att kanske en mellantinging hänger med fulingar och då hamnar i fulingfacket på grund av de andra.. Alla vet ju att det är snygga vänner man ska ha. HÖ! Nej, nu fick jag lite mer att tänka på.. Men vänta, hänger en snygging med fulingarna, då ser ju han/hon så fruktansvärt mycket bättre ut.. de har en tendens att synas lite mer. Så egentligen.. Vill man som snygging synas mer, ska man hänga med ett gäng fulingar, men då kan det ju iof i värsta fall vara så att man inte får dejta snyggingarna eftersom de har deras krav.. Fan.. Nu blev jag ännu mer förvirrad. Men om en fuling då hänger med snyggingarna, nej.. eller jo.. kanske lägger det lite press på fulingen. "Att nej nu fan, jag måste göra något åt mig själv. Så här kan jag inte gå runt och se ut!" Eller så är det omöjligt, det finns ingen chans att hamna i snygginggänget... eller iaf vara en av dom.

MEEEEN.. bögar hänger med bögar, fjortisar med fjortisar, emon med emon, skaterare med skateare.. fulingar med fulingar och snyggingar med snyggingar. Ibland får man lust att röra om lite i grytan.. även om det finns vissa undantag för det gör det alltid. Själv hänger jag med fjortisar, jag hänger med bögar, jag hänger med skateare.. Men nej fan.. ingen av dom kan räknas in i fulingklubben.


EDIT: Killen längst fram på den senaste bilden, han är nog fan en snygging. Jag skulle i vilket fall som helst inte tacka nej till en dejt med honom.

Tjock kort lång smal liten stor bred. Stora tuttar, små tuttar.. bred näsa, snea ögon.. utstående öron.

Jag googlade på ordet "kroppsideal".. för att få ut betydelsen av ordet. På den första länken står det "Vad handlar kroppsideal om egentligen? Att vilja vara snygg, skulle många svara." På den andra och fjärde länken står det "Dagens onormala kroppsideal är en grogrund för ätstörningar. För att kunna få kroppar som liknar dagens fotomodeller tvingas kvinnor att banta." och "Onaturligt kroppsideal har blivit det naturliga". Grogrund för ätstörningar, det låter ju sunt. Jag som fått för mig att det sunda beteendet är inne nu.
Nu tänkte jag att jag skulle dra ett hårt exempel, lite överdrivet sådär. Heidi Montag. Tjejen som gick från söt flicka till kurvig kvinna, eller het porrstjärna kanske man ska säga, över en natt. Som gjorde 10 operationer på en gång. TIO STYCKEN! Det tog nästan livet av henne. En nära döden upplevelse för utseendets skull. Jag vet att många om de hade råd och mod skulle överväga skönhetsoperationer. Eller nej jag vill inte kalla det skönhetsoperationer, de går ju inte alltid bra.. vi säger plastikoperationer istället.
Jag har flera saker jag skulle vilja ändra på, det har du också för den delen. Det har vi alla. När jag nämnde ordet kroppsideal för en vän svarade han med att "Allt om ytlighet egentligen, har gått till överstyr. Inte alla, men samhället idag.. blivit för mycket fokusering på helt fel saker" och sedan "Jag med, men inte nu.. inte på samma sätt"... Ah jo tjena tänkte jag, alla är vi kroppsfixerade.. mer eller mindre, det måste ni hålla med om, och tillslut höll han med. Jag är kroppsfixerad, du är kroppsfixerad.. alla är kroppsfixerade. Vad har vi annars speglar till? Just det, för att kolla om dagens utseende är utgångsvänligt. Vi sminkar oss, bantar, tränar, äter sund mat och många mår lite dåligt efter lite pizza, eller för mycket godis. Men egentligen, vad har vi för förebilder? Hur ser de flesta ut i reklamen? Hur ser kändisarna ut? Jo de flesta kvinnor är smala och de flesta män är vältränade. Och de är ju snygga, och som det stod i den första googlelänken "Vad handlar kroppsideal om egentligen? Att vilja vara snygg, skulle många svara"... Snygg är alltså lika med smal och vältränad. Jag har aldrig någonsin hört en tjej säga "Jag skulle vilja ha en kropp som Oprah".

Jag kan ärligt säga rakt ut att jag är kroppsfixerad, jag kollar på andra tjejers kroppar och bedömmer. Jag kan tänka elaka tankar som att "Om jag hade sett ut sådär hade jag mått sååå dåligt" eller "ååååh guuuud vilken fin kropp hon har, jag vill också se ut så". Jag färgar håret, sminkar mig, speglar mig hela tiden. Jag försöker hålla vikten nere och blir lite depp när jag känner mig "tjock". Just nu, just precis idag kan jag säga att jag är helt okej nöjd. När jag synade mig själv i spegeln nu ikväll, såg jag att min kropp faktiskt är heeelt okej. Den "pluffsiga" medicinmagen jag hade har försvunnit, och de större viktuppgångstuttarna är kvar. AWESOOME! Utan att jag ens tänkt på saken. Jag har mitt röda hår jag alltid drömt om, synd bara att jag solbrännan saknas. Idag känner jag mig helt okej snygg. Men självklart, hade jag fått ändra något utan ingrepp, kanske lite med Guds hjälp.. eller nåt, hade jag gjort det. Jag hade tagit bort mina utstående öron och mina snea tänder. Jag hade fixat ögonen, kindbenen och mina marsvinskinder. Rynkorna jag har i pannan, kärlekshantagen. Jag hade önskat mig fastare lår och rumpa, mindre vader, smalare vrister och finare fötter. U name it.. jag har en lång lista. Vad skulle du vilja fixa med dig själv? Tänk på saken.. och berätta senare om du verkligen inte är kroppsfixerad.

 

Jag ger er en bild, på när jag varit som mest nöjd med min kropp.

Och ja, där ser man.. smal som en sticka.

 

Jag fick en fråga om hur många förhållanden jag haft, och hur länge det längsta varat. Och det fick mig att börja fundera. Som många vet är jag ganska intensiv och impulsiv, jag går efter känsla och känns det rätt är det bara att tuta och köra, känns det fel så är det over and out omedelbart. Men jag har svårt för skilsmässor och när jag känner att personen inte är rätt för mig, har jag väldigt svårt att säga det rakt ut. Jag vill inte såra någon. Visst vid några tillfällen har jag väl sagt att "jooo, det är nog bäst om vi bara är kompisar istället" eller "jag vill vara singel just nu".. Men oftast vänder jag på kakan och försvinner spårlöst, ibland kan jag tom bli lite dryg bara för att slippa de där orden "Du är inte rätt för mig". Men känns det rätt, blir det andra bullar.. Jag är inte så förtjust i spelet man alltid spelar i början. Att någon alltid måste spella svårfångad, vara lite dissig. Idag har jag helt tröttnat på sådana spel. Är jag intresserad spelar jag inte svårfångad och om den andra parten börjar med det, drar jag mig helst ur. Jag vill inte kämpa för något pga en dum ide någon kom på för flera hundra år sedan och som fortfarande håller i sig. Vad är grejen med det? Sånt förstår jag mig inte på.
Som många vet kan jag ofta vara farligt ärlig och väldigt rakt på sak, jag säger till folk rakt ut att "dig tycker jag om, du är skön.. dig vill jag ha kvar i mitt liv" men blir jag kär, på riktigt.. Då kan jag bli blyg och osäker, speciellt om jag inte riktigt vet var den andra personen står. Jag vill ju inte känna mig sårbar, vilket man lätt blir om man släpper den stora bomben och säger att "Jag är intresserad, väldigt...!" Speciellt inte om spelet spelas.

Förhållanden är skumma och jobbiga men samtidigt det bästa som finns.

Många av mina förhållanden har varit stormiga och ovärda. Mest pga mitt val av killar, jag gillar bad boys som de flesta andra gör, fast det inte riktigt går ihop med att jag inte gillar spelet. Inte alls faktiskt. Bad boys har ju en tendens att dra ut lite extra på just det, de brukar ha en lite bättre självkänsla och ett lite högre självförtoende än de snälla pojkarna. Och är oftast väl medvetna om att de är snygga och koola, det är väl det som är lite lockande. Men där är gränsen hårfin, visst ska de ha självförtroende.. men jag gillar inte killar som är högt upp i det blå och tror för mycket om sig själva. Vem gör det?! De ska vara medvetna om sitt utseende och sin koolhet men de ska samtidigt vara laid back, bara acceptera att de har bra gener och inte utnyttja det. Men mina stormiga förhållanden har också varit stormiga lite pga mig, såklart. Det är svårt att vara intensiv, impulsiv, farligt ärlig och rakt på sak när jobbiga saker dyker upp. Då är det lätt hänt att det blir storm.

Jag har dejtat kalla hårdrockarkillar, koola laid back skejtarkillar, besserwissar som pluggar datateknik på KTH, tidigare mobbade killar med låg självkänsla. Jag har dejtat prettyboys, mytomaner, skogsmullar,psykiskt sjuka, festivalgrabs och killar som varit mer fåfänga än de flesta girls. Måste säga att jag mest fastnade för de två förstnämnda.. om man gör om de kalla hårdrockarkillarna till varma istället.

Ska man sudda ut allt lite också, så är det faktiskt just de två som sticker ut lite ur mängden. Kanske mest för att det är i lägen när jag dejtat rockergrabs och skejtare är jag som har failat mest. De är så oerhört koola att jag lätt känner mig lite töntig och osynlig. Jag blir lite bortkommen och känner mig oftast som en korkad liten kattunge, inte som en kattunge som hör det den vill höra och gör det den vill göra.. utan mer liten, lurvig, korkad och söt.

But still.. im looking for Mr RightGuy. Eller letar det gör jag ju faktiskt inte, jag är ung och har hela livet framför mig.. han kommer säkert dyka upp någon gång. Eller så har han gjort det, bara att jag inte vet om det. Skitsamma, i vilket fall som helst... just nu har jag ingen aning om vem han är...

Måste även tillägga att badboys inte är min grej längre..

Har precis kommit hem från en liten promenad, kände att jag suttit inne alldeles för länge, dessutom började snuset sina och då är det dags att dra sig ut lite.

Tänkte på det där med ålder. Att jag ser mycket yngre ut än vad jag egentligen är är ingen nyhet. Jag får alltid visa leg på alla krogar, det spelar ingen roll om de inte frågar de andra, eller om dörrvakterna känner igen mig. Jag måste alltid visa leg. Men jag drar alltid upp det för jag vet att frågan kommer komma, och egentligen är det inte så svårt, bara att sträcka fram en liten bricka och jag skäms ju inte över bilden eller att jag ser yngre ut heller för den delen. Idag räckte jag över legget tillsammans med visakortet när jag skulle betala för snuset.. Och kassörskan stod länge och räknade i huvudet för att ta reda på min ålder. Tillslut utbryter hon "Nej men guuuud, 1988 var ju för jättelängesen!" Jajamensan hela 22 år sedan, och fortfarande måste jag visa leg när jag ska köpa tobak. Fast det var fyra år sen jag fick börja göra det lagligt. Jag säger till kassörskan att "jo, det var ett tag sen men jag vet att jag ser ut som 16..." och hon håller med, fullständigt. Precis som Marc gjorde när han frågade hur gammal jag var och jag svarade "Jag är 22, men du tror att jag är 18, för jag är gammal nog att gå på krogen.. men egentligen tycker du att jag ser ut som 16" Ja, okej jag tog i lite där, jag är inte 22 än.. det är 4 månader kvar. Vet ni vad han svarade?! "Du läser mina tankar..." Nej jag läste inte hans tankar, även om jag önskar att jag kunde göra det. Grejen är den att jag alltid får höra att jag ser mycket yngre ut än vad jag är och jag är medveten om det själv. Jag ser ut som 16..
Men det känns lite onödigt att gnälla över det, när jag är 30 kommer jag se ut som 24 och när jag hamnar i klimakteriet ser jag fortfarande ut att vara i fyrtioårsåldern. Då kommer jag vara glad att jag ser yngre ut.. då är de här åren inte så farliga. Det jobbiga hade ju varit om folk sa att jag betedde mig som 16, visst gör jag väl det ibland.. men det hör väl till?! Jag vill ju inte riktigt släppa ifrån mig ungdomsåren, pfffft låter som om jag börjar bli en gammal kärring. Men icke!

Jag håller med Marc... "Du är 22, men jag tror att du är 18, för du är gammal nog att gå på krogen.. men egentligen tycker jag att du ser ut som 16"

Paradise Hotel i all ära, jag har sett max tre avsnitt.. det räckte och blev över för mig. Det mest intressanta var Cimon, då han bott i samma håla som mig och gått i samma skola. Kul att man kommer ihåg människor när de blir "kända" och inte har en aning om vilka de är när de är regular people. Någonstans idag läste jag om ett bloggbråk mellan Cimon och paradisedeltagaren Jackie, jag hade bara sett henne på tv några gånger och förundrades över hennes långa ögonfransar, är de riktiga? Mamma berättade att Svartenbrandts dotter var med, jag hade ingen aning om vem Svartenbrandt var och inte visste jag att Jackie var hans dotter.
I vilket fall som helst googlade jag mig till detta bloggbråk, men fastnade för Jackies andra inlägg. Där hon skriver om sin uppväxt, om sin bror och familj och berättar kortfattat om hur det var att bo på ett behandlingshem.

Jag förundrades över att hon idag, som människa ens lever.. jag förundrades över att hon trots jobbig barndom, sjuka människor och nu också mediabråk lyckas se det bra i livet. I varje inlägg skriver hon om människor som betyder något, och det är väl det som räknas. Senast idag försökte jag peppa en vilsen 19-åring, med dåliga tankar och daglig ångest genom att säga att hon måste fokusera på det bra i livet. Det är sunt tänkande och man mår bra av det, jag önskar att jag tänkte på det varje gång jag haft ångest.. att jag kom på det lite tidigare, det är lätt att vara efterklok. 

I vilket fall som helst jämnförde jag dessa två 19-åringar. Den starka "mediahoran" med trasig uppväxt som uppskattar livet och den mindre starka helgon-användaren som jag antar inte haft det lika tufft som fröken Jackie, med tanke på vad hon skrev i sin forumtråd, som bara tänker dåliga tankar om sig själv. Jag vet, det är fult att jämnföra andras mående eftersom ångest alltid är ångest och en stark känsla i alla dess grader. Men jag blev lite arg på den där 19-åriga helgonanvändaren, och jag blev arg på mig själv.. Jag vet att jag i stundens hetta oftast lyckas tänka på att "jag faktiskt inte har det värst" även om det känns så. Jag har haft en bra uppväxt, med inte bara en utan två familjer, alla mina syskon mår bra, eller iaf helt okej. Mina föräldrar lever och mår bra dom med och jag slipper trilsklas med elaka människor, baktalande och mediabråk.. Vad har jag att klaga över?! Och vad tusan har den 19-åriga helgonanvändaren att klaga över? SKÄRPNING!

Jackiejackiejackie.. Jag önskar dig allt gott i livet. AWESOOOOME!

Jag är ett skilsmässobarn, ett varaktigt sådant. Som så många andra i dagens Sverige. Hur många av dina vänners föräldrar är fortfarande tillsammans? Majoriteten är nog skilda. Vi är antingen kärleksbarn eller en del av ett misslyckat försök till ett långvarit förhållande. Jag är nog ett kärleksbarn, ett sånt som inte var menat att bli. Mami och Papi reste ju runt och grävde fram gamla kroppar när jag kom till. Jag satte stopp för mammas karriär. Så kan det gå. Mina föräldrar är också skilsmässobarn, så många far- och mormödrar och far-och morfadrar blir det. Att mina föräldrar dessutom skaffat sig nya respektive med föräldrar gör att min grand-ma-pa lista blir lite längre. Som ett kärleksbarn är jag också det enda barnet i en syskonskara av fem. Särkulling kallas det. Jag har två familjer och fyra syskon i en familj på tre. Vi är totalt nio personer. Mina två äldsta bröder på varsin sida av familjen är bästa kompisar och ser varandra som bröder. Min lillasyster säger att hon har tre bröder och en syster och den minsta har två systrar. Dock är det bara jag som har fyra föräldrar. Min låtsaspappa är min pappas sons gudfar. Och på julafton byter alla presenter. Det är som familjen i "Ensam hemma" fast det enda blodsbandet alla har är mig. Det är så svenssonfamiljen ser ut idag. Otroligt vad vi utvecklas.

Fick en länk av min kära mor nu ikväll.. en länk som kan få en att känna sig sådär lite extra bra, http://www.tackfilm.se/?id=1258920888670RA64.

Vaknar på annan ort, glad över den ickeexisterande baksmällan. Kissekatt som borde kastreras, vän på dåligt humör, hemgång. Sallad och blybarn på tv. Hemskt det där, flicka med 6 bröstvårtor som alla också har mjölkkörtlar, som den där snuskvideon jag fick se på en mobil i veckan.. "Det finns vissa positiva saker med the Sveinflue!". Gubben på tvn gråter och känner sig skyldig, rätt åt honom tänker jag först.. sen börjar jag tycka synd om honom, Roffe. Äh... Barnen i chile har missbildningar pga bly och arsenik. Roffe jobbar i miljödomstolen och tjänar säkert en del deg, det är inte ett dugg synd om honom. De flesta har något på samvetet, att han fick göra rätt för sig är lyx. Han fick tröst av ett arsenikbarn, som sa att han inte behöver tänka mer på saken, han har ju åkt tillbaka för att möta de människor vars liv han förstört. Att han på nyheterna också fick berätta att han vill att svenska staten och boliden ska starta en fond för arsenikbarnen gör honom helt plötsligt till en bra människa. LYX! Visst att alla människor gör fel lite då och då.. men jag tycker ändå att det inte är helt fair. LYX säger jag bara, LYX! Lyxroffe, som jobbar i miljödomstolen och har suttit som miljöansvarig på Boliden har gjort ett område i Chile O-BO-BART! Jag tycker inte ett dugg synd om lyxroffe längre, jag tycker synd om de kvinnorna som inte kan få annat än missbildade barn i framtiden, som om de ständigt har en dos Valproat i kroppen fast i värre form, rättare sagt arsenik!

Och mitt i allt det här grämer jag mig om mina onda ben, och min mage som svullnat upp till ett midjemått för mig oversize.. Visst kan jag fortfarande knäppa alla knappar på byxorna, även om jag igår efter en del dricka fick för mig att knäppa upp byxorna på allmän plats. Shame on me! Det fungerade ändå, som Tant Sköterska sa förra veckan, "Jag tror att du är en person som man väldigt lätt tycker om".. man kan ju alltid hoppas på att det var därför jag fick med mig den där röda mössan hem, för inte var det med flit!.. Jag skulle aldrig få för mig att snatta någons mössa, för mössan är det viktigaste plagget vid den här årstiden.. för utan mössa blir du förkyld och blir du förkyld får du antagligen ont i halsen och får du ont i halsen måste du viska.. och den som viskar han ljuger, och alla vet att den som ljuger åker i fängelse..