Mardröm om svek
Har haft konstiga drömmar på sista tiden. Det är konstigt, men alla handlar om svek. På ett eller annat sätt blir någon sviken, ofta på ett ganska grymt sätt. Många handlar om otrohet, som vän eller pojkvän, flickvän eller familj.
Jag drömmer om saker jag mest fruktar, att bli förråd (?)
Jag tror starkt på drömtolkning, men är det inte redan tolkat när själva rädslan är det man drömmer om. Kanske drömmer jag om det för att någon svikit mig, kanske utan mitt vetande.
I vilket fall som helst är svek en av mina största rädslor, en mardröm helt enkelt. Att svika någon på de sätten jag drömmer om finns inte i min värld.. kan drömmarna försvinna eller "sanningen" komma fram.
När jag blir stor vill jag bli bli rik, på pengar, kärlek och erfarenheter.
Jag har försökt i flera dagar nu att blogga, men det går helt enkelt inte. Inga tankar, funderingar. Inget liv.
Mitt mål tidigare var att få upp min besöksstatistik en aning, att bli lite mer än en "vanlig" bloggare, men jag har nog inte riktigt det som krävs. Jag kommer inte på något jag kan skriva om mig själv som skulle kunna vara intressant. Jag har mina sjukdomar som många andra har, jag har levt ett ganska normalt liv, bortsett från mani och depressioner. Man kan väl nästan säga att jag är en svensson.. motvilligt. Jag har nu kommit fram till att jag inte ska ha så stora förväntingar av mitt bloggande, vi anväder den till minnet, som jag aldrig har på min sida.
Sitter här och väntar på att min karl ska hämta mig, vi ska ut i skärgården.. åka båt, fiska lite kanske. Sitter och funderar på mina drömmar, saker jag verkligen vill göra innan jag dör. Jag har inte tänkt på det så mycket tidigare.. eller inte haft orken att tänka på det den senaste tiden.
- Min största dröm är minst ett halvår som volontär runt kenya, det vore helt otroligt att se hur de lever där, totalt olikt från livet vi lever här hemma. Jag tror dessutom att man får sig en ordentlig tankeställare på hur bra vi egentligen har det här hemma i den gråtrista norden.
- Jag vill ha barn och hund, bo ihop med min älskade karl, inreda våran lägenhet tillsammans, gå på ikea.. vara svensson utan volvo.
- Jag vill va med på en riktig fotosession med riktigt bra kamera, snyggt sminkad.. och i slutändan riktigt bra bilder...för några sådana finns inte på mig.
- Jag vill ha ett ordentligt jobb och en bra utbildning. Helst av allt skulle jag nog vilja bli skribent eller fotograf. En dröm bara jag själv kan göra något åt, vilket jag tror aldrig kommer hända.
Jag tror det var allt, ganska mycket egentligen.. men mer drömmar finns det alltid plats för, visst är det väl så?
När jag blir stor vill jag bli bli rik, på pengar, kärlek och erfarenheter.
Självkänsla = noll
Jag vaknade i morse efter en dålig natts sömn (?) redan klockan 9.. har för mig att jag drömde om den där äckliga spindeln jag dödade i mitt rum igår. Jag har drömt en del konstiga drömmar nu på sistone, och jag vet inte men jag tror faktiskt att det ligger något i dessa drömmar. Om det handlar om mig själv eller andra har jag ingen aning om. Är det så att jag helt tappat självkänslan och tror att det värsta ska hända snart. En tidigare läkare sa att det är vanligt som sjuk att man känner att man inte duger, om man då har en pojkvän/sambo/man tänker man att varför är han med mig istället för att gå till någon som inte har dessa utbrott, skov och impulser. Jag känner ständigt att närsom kommer en tjej som kanske är lik mig utan dessa sjukdomar, själv skulle jag välja henne.
Jag är alltså ut i helvete rädd att min käre karl snart ska kasta mig åt råttorna, och kasta sig in i en ny tuttfamn. Jag har redan flera namn på listan.
Men är det inte också så att det är så många tjejer fungerar. Man kan gå ut på krogen och känna sig snyggast och socialast i världen tills en tjej med smilegropar och brunt fint hår kliver in, dessutom är hon mycket roligare. Då dyker plötsligt en finne upp i pannan, man börjar känna sig osäker och kryper tillbaka för att göra sig så osynlig som möjligt.
Livet kan vara jobbigt ibland, men tänk då på barnen i afrika..
Framtidsplaner
Hemsökt
Trots att jag aldrig riktigt förstått, men från första gången blivit hatad... förståeligt.
Dyker upp på mina platser, bland mina.
Det är läskigt det där, som om allt bara var menat att bli som det blev.
Att jag skulle bli hemsökt, att hon skulle dyka upp överallt.
Likt ett spöke dök hon upp där första kvällen, jag tackade nej. Klarade inte av.
Likt ett spöke dyker hon fortfarande upp idag.
Allt mellan himmel och inte
Ja, idag skulle jag till apoteket igen, men jag är helt slut. Har inget humör och vill helst bara ligga begravd under täcken och kuddar. Vill ha lite kärlek!!! Lite care fan!
Igår kom mitt kära rysskoko förbi en liten stund, det var gamla tider det där. Med fjortisfyllor och så vidare. Tänk att vi fortfarande på något konstigt vis håller fast vid varandra.
Jag och min karl har disskuterat fram och tillbaka om var som är bäst att vara, sova.. jag typ bo. Just nu. Och egentligen skulle det om det inte vore för mig vara hemma hos honom, men som sagt mig.. jag tycker det är jobbigt att försöka hålla det mesta inne, eftersom jag inte vill visa att jag mår dåligt när jag är där. Han svarar ju självklart att det inte spelar någon roll eftersom alla där redan vet hur jag mår.. och inte mår. Men för mig känns det jobbigt. Punkt.. va?!
Jo.. så ikväll kommer han hit, min älskade snopp. Min favorit i repris. Min pruttgubbe. Bara för min skull, för att jag vill det.. För min skull! hur sött är inte det då?
Igår skrev jag ut en hel uppsats om Bipolär/Manodeppresivitet. Och det stod något om att man ofta kan komma in på andra samtalsämnen mitt uppe i ett när man är manisk, eller hypomanisk.. som jag är då. Och ja, jag är inne i en blandepisod just nu. Och jag diagnostiserar gärna mig själv. Så det måste helt klart vara därför mina blogginlägg bara är massa tjaffs om allt och ingenting.
På tal om det, så var jag ju tvungen att googla på Bipolär blandepisod och vad kommer fram då? Jo, min blogg! Kanske blir jag kändis snart.. :P
jorah
Skriker efter nytt, mer intressant. Behöver mina umgängeskickar, de där nya softare personerna. Vi liksom bara hänger och slänger, dänger asfalten i ansiktet på dig. Eller nåt?! Jag vet inte men umgängeskickarna behövs och de är ju faktiskt inte så farliga, nya vänner kan man inte skadas av!!!
Förskönad psykisk ohälsa
Har det här med psykisk ohälsa förskönats, hur kan någon tycka det är vackert och vilja göra ett konstverk av det? Jag blir rent ut sagt förbannad. Den där tjejen som spelade psykvården ett spratt just för ett examensarbete på konstfack.. vad tänker de med? Vet folk hur mycket det kostar samhället? Vet inte folk att som doktor drabbas du också när det enda du kan göra är att sätta in tvångsvård, det tär på läkaren, jag har sett det med mina ögon. På helgon är det sexigt och koolt att vara sjuk.. psykisk sjuk är hela grejen, en trend. Jag har lust att tala om att nej, det är inte ett dugg vackert med sjuka människor. Du går inte in på ett sjukhus och fotar misshandlade människor, du spelar inte att du fått magsår för att läggas in. Det är sinnessjukt det här.. höhö sinnessjukt!.. Jag bara måste lägga ett inlägg i forumet.. bara måste
mediciner
Vi har helt fläkt ut oss för läkemedelsindustrin, har fass och Astra Zeneka på favoriter i verkthygsfältet. Litar helt enkelt fullt ut på alla vaccinationer och läkemedel. Jag också, jag litar fullt ut på mina mediciner, jag skulle inte orka överleva om jag inte hade dom som backup. Vi har trillat i pillerträsket, med eller utan vilja. Det första som görs när vi föds är vaccinationer på vaccinationer, man kan vaccinera mot allt, cancer, hepatit, mässlingen, tbc.. etcetc. Är det fel? kanske därför jorden är så överbefolkad, vi har tagit bor "starkast överlever" Vi kan bota allt, "vara gud"
Personligen gillar jag det, jag vill inte dö.. inte än!
