Och idag hittar jag bilder som bara känns som fantasi. Finns han verkligen på riktigt? Finns DOM verkligen på riktigt? När man trängt undan och tryckt bort så mycket att allt känns som overklighet. Det var ett halvår sedan jag började, en hel evighet.. Ett helt liv där allt är annorlunda. Jag har inte ett uns, inte de heller. Och jag var nära på att skicka ett mail, mest för att förklara "varför?"... Men jag kom på att det inte spelar någon större roll, jag mår ju bra, eller iaf helt okej. Och jag klarar mig, överlever.. och framförallt, jag ångrar inte mitt val. Mitt val att utesluta fyra av mina absolut närmaste. Då vet jag ju att jag har gjort rätt.. och varför ska jag förklara det?

Jag försökte dessutom med den tredje, men det gick inte in... att utesluta är ett svek. En person som utesluter en annan person helt ur sitt liv är den största svikaren i världen. Och ingen förklaring godkännes. Och när man säger att man inte ångrar sig.. begår man alla relationers största misstag.. man säger något någon annan inte vill höra.. där svaret är tvärtemot än det de hoppades på. S V I K A R E . Antar att det ligger i generna.

Går och lägger mig nu, i sängen.. ensam för första gången på flera veckor.. Han är ju verklig, min karl.. Så verklig och närvarande man kan vara. Min bästa vän. Min vapendragare.