Idag har jag hällt ut två liter juice och ungefär lika mycket mjölk rakt ner i diskhon. Det känns lite sådär, när man inte har ekonomi för slöseri. Men jag kan verkligen inte dricka eller äta saker som har legat i kylen i mer än tre-fyra dagar, det spelar ingen roll om utångsdatumet är imorgon eller en vecka framåt. Det går inte.

Jag hade bestämt mig för att inte lägga mig den här gången. Att vara tyst till när det verkligen gällde.. För mycket luft under vingarna är aldrig bra, och med den mannen vet man aldrig vad som händer. Men, jag la mig ner.. jag sket totalt och fullständigt i det jag hade bestämt mig för.. och jag berättade. Jag kastade mig åt kråkorna, men än har de inte pickat ut ögonen på mig.. inte heller har de tagit mig under vingarna och lämnat av mig i paradiset. De liksom bara står och glor. Funderar. Vad tusan ska vi göra med henne den här gången...

Den perfekta mannen, är en man med skägg och tovigt hår. Med mörka ögon och ärrad själ, som har funnit lyckan men tappat den igen. Han har alkoholproblem och pundarskalle. Han är ego och ouppfostrad. Han hatar livet, hatar mänskligheten, hatar allt. Han är där och frånvarande. Han säger sällan något men när han väl börjat säger han för mycket. Han är den typiska mansgrisen och kör över allt med fitta och två ben, och om han på vägen råkar doppa är det bara ett plus i kanten. Han är ensammast i världen, men omger sig oftast med ett kvinnligt sällskap sisodär tio år yngre. Han är asball. Störst i världen. En riktig alphahanne. Han är medveten om sin position och status, att alla älskar honom trots att han är den han är. Han klarar livet på egen hand, det är vad han säger. Men i själva verket är han beroende av andra, han kan inte vara själv.. han måste ha sitt bihang, han måste få sina komplimanger, han måste få höra hur ball han är. I framtiden blir han en typisk fotbollspappa.. möjligtvis en musikerpappa som klingar Thåström rakt igenom. Stenhård, iskall och olycklig. Har han tur blir han ensamstående.. Kan fortsätta sitt tidigare race och bli "Den perfekta ensamstående pappan".. och skylla allt sitt tidigare beteende på att "jag skiter i allt... utom ungen"...

Jag funderade ett tag, men insåg ganska snabbt att det inte var särskilt bra. Det är helt värdelöst att fundera på saker man inte kan göra någonting åt. Det är så läget är, that's it, punkt slut.

Jag tycker det är synd att det finns människor, som måste kommentera andras kroppar.. Det är sånt som föder fixeringar, ätstörningar och plastikoperationer. SKÄMS!

Det handlar om dig. Det handlar om mig.

Och där var han tillbaka. Mannen med whiskyrösten och hålet i bröstet. Ögonen hänger inte riktigt med längre, och jag är inte helt säker på att sinnet är där det borde vara. Det var number of the beast och heil hitler.. Det var cashew och brämhults. Det är... otroligt skönt.. och känns otroligt overkligt. Jag kommer sova gott inatt, jag kommer drömma lugnt.. Jag kan inte beskriva känslan av.. att någonting som försvunnit, som man alltid trodde skulle vara borta.. faktiskt har kommit tillbaka. Pappa vet. Han vet precis. Jag har försökt avsluta det där kapitlet ett antal gånger, men aldrig lyckats.. och var i det läget då man bara accepterar. Man accepterar att skit händer, att man gör saker man ångrar.. att vissa människor får man fan dras med hela livet, på ett sätt som bara gör ont.

Jag har hittat mina kameror igen.. dammat av och laddat med batterier. Det är tre klick kvar på den analoga, innan filmrullen kan lämnas till gubben på Aspkrans. Han är trevlig. I packningen hittade jag även en rulle som glömts bort, har jag inte helt fel kan det vara en av rullarna från Hultsfred.. 2006 har jag för mig att det var. Fem rullar tror jag att vi klickade där.. alla rullarna har varit spårlöst försvunna sen hemkomsten. Jakten börjar ikväll..