Fröken Svår
Jag ligger i soffan i Vasastan hos min älskade varulv. Han ligger i rummet intill, och jag kan inte sluta tänka på hur mycket han betyder för mig. Han är min bästa vän, han är den som betyder mest, han är den enda jag skulle göra allt för.. och för första gången är det faktiskt min tur att finnas där.
Det är kaos i klicken just nu, och jag skänker många tankar till de närmaste. Mer vågar jag inte göra, jag känner mig inte ha rätten till att varken sörja eller känna just nu. Det är hemskt när sådant här händer. Och ja, jag blir berörd.. jag blir berörd utav bara helvete. Vi måste inse att vi måste finnas där för varandra, sluta upp med alla ytliga relationer och visa den uppskattning och kärlek varenda människa behöver. Vi måste sluta med all onödig drama och vi måste sluta skada varandra.
Man kan försöka försvara sig genom att säga "om jag visste egentligen.. skulle jag gjort annorlunda" men kan vi inte göra annorlunda från början. Jag önskar att jag hade tänkt så långt. Men det är ju som de säger.. "lätt att vara efterklok" Mitt senaste mål är att alltid, vad det än gäller.. alltid alltid alltid, visa omtanke och kärlek. Det finns så mycket vi inte vet om varandra.. som kan skada och göra värre.
Det enda vi kan göra är att gå vidare, lära oss.. och börja ta vara på varandra.. Det finns inga onda människor, det finns bara jobbiga situationer.. stunder och liv. Hjälps vi åt, kan vi alla få ut det bästa ur livet.
Kärlek till er alla. Kärlek till dina närmaste. Och kärlek till de andra som blir berörda på ett eller annat sätt.
