Barn är underbara, men ack så utmattande.. Jag har varit barnvakt idag, åt min minsta lillebror. Jag tog även med min lillasyster dit. Det har hoppats studsmatta, blåsts såpbubblor, badats, cyklats, skjutits med pilbågar och ätits. Jag gjorde fruktsallad, men kom på att jag glömde skala äpplena så jag fick inget själv. Vi hittade glass och panpizza i frysen.. och vi åt godis fastän det inte var lördag, och jag sodastreamade två gånger! Sånt får man göra när jag är barnvakt.. Det kanske är därför barn tycker så bra om mig.

Mer fräknar har jag fått på näsan och min kräftfärg har lagt sig. Imorrn är jag ledig hela dagen och skiner solen är det jag som ligger ute i bikinin och steker med musik i öronen och Cobains ord framför mig.

Nu ska jag städa rummet, sen blir det film.. jag ska sova så sjukt skönt inatt!

Mitt sinne stannade upp igår, på väg hem från söderkisarna. Helt plötsligt fick mitt hjärta fnatt och jag kände att en kram skulle vara bästa botemedlet. Jag vände på klacken, ringde ena söderkisen, bad honom möta upp mig för att ge mig hans nyckel, då jag lagt den andra i brevinkastet efter jag låst dörren. Inga batterier på mobilen, panikringde papi för att fixa laddare. Sällskapstörstande så det sved i hela mig, ringde Tweenie och min dag var ordnad.

Jag har hittat en Cobain, en Cobain till utseendet.. Blondruffset fick mig att stanna till vid övergångsstället, fick mig att vilja gå in på Coop för att köpa en glass och kyla ner mina kinder. Det blev inte bättre av all väntetid som fick sittas av utanför Zinkens tunnelbana. Det kändes som om jag tillbringade halva min dag där. Ett blondruffs, det är allt som behövs för att göra min tillvaro snäppet vassare.

Lunch och parkhäng med Tweenie gjorde mina tankar lugna, jag hade velat avsluta på något mer ballt och professionellt sätt. Som "Det är lugnt, du är ändå inte min typ av grabb.. Du är inte tillräckligt mycket Surferdude" eller "Din typ ligger sist på mitt blandband". Men i stundens hetta var det jag fick fram "Det är lugnt, lycka till!". Vad mesigt egentligen, men jag har ingen anledning att bli mer upprörd än vad jag var.. Linköpingsresan ligger fortfarande kvar, den kommer bli av.

Igår träffade jag även mitt saknade Rysskocko över ett parkhäng, grabben min papi fortfarande tror att jag kommer gifta mig med. Han hänger nu ovanför min säng i en skepnad jag inte är van att se honom i.. utan fett! Nej nu ska jag inte vara sån, han är fin mitt rysskocko.. Han är den som är den som är där när det krisar som värst, som är den som kan min kärlek fullt ut.. säger att han tar illa vid sig när jag säger något elakt men sen flinar och säger "jag vet att du säger det med kärlek". Vi låg i parken och pratade bajs, om förhållanden och minnen. Om när han blev så sur på mig för att jag vägrade kissa ute, om när jag hittade honom på tunnelbanan nerspydd och full som ett as och hjälpte honom hem.. så gott jag kunde. Om när vi skulle till Rålis och jag vinglade i förväg, kaxig som få och senare lyckades däcka. Om när han skulle spela ball och stegrade med moppen när jag satt bakom, jag ramlade av och mina nya byxor gick sönder. Om hur konstig han tyckte jag var när vi var på Popaganda och jag och Greg hoppade i alla lerpölar vi kunde hitta. Sweet, sweet memories.

Efter två parkhäng på en dag var jag trött, jag gick hem till mitt Zinken och mina söderkisar för fotboll, chips och kli på ryggen. För kramar och prat, mitt liv är precis som jag vill att det ska vara. Jag hinner vara ledsen i 3 minuter sen är någon där och plockar upp mig, får mig att känna mig speciell och säger hur fin jag är.

När jag tittar ser jag en Kurt Cobain, en kille i blondruffsigt axellångt hår och fina ögon. Som utstrålar lugn och trygghet. Som har sina barnasinnen kvar med glimten i ögat. Han glider fram på något vis, över asfalt, vatten eller snö med musiken sprutandes ut ur öronen. Efter honom ett spår av färger. Han är avslappnad och trygg i sig själv, gör det som faller honom in. Han lever för känslan av frihet. Han dör när den tas ifrån honom.

Han är min dröm, han är det jag vill vara och har det jag inte klarar mig utan. Han är motsatsen till de jag en gång träffat och tillsatsen i de jag kommer träffa. När jag känner hat gentemot de tidigare, ser jag honom framför mig. Precis som jag kan se Mr. Ångest, inte verklig men närvarande. Jag tror att de är varandras motsatser, Mr. Cobain är de positiva sakerna i mitt liv.. Mr. Cobain är min lycka.

Jag har ingen riddare på vit häst, jag har ett blondruffs på bräda.

Magnus Weideskog gör min fredag.. tillsvidare. Jag har dammsugit golvet och städat i mitt ordnade kaos, jag har städat övervåningen och gett mina syskon instruktioner. Jag har tjatat i över en timme på lillebror, medans lillasyster inte behöver tjatas på alls. Det slutade med att jag stod vid modemet och räknade ner tills internetsladden skulle dras ut. Då blev det fart på killen. Mami handlade på vägen hem, snus och tacogrejer. Vi ska laga maten, min ena söderkis och kusin kommer hit.

Nu ska jag ta på mig byxor och börja med maten. Ikväll ska jag njuta av mina nära.

Igår blev jag 22 igen. Gårdagens vuxenpoäng kammade jag hem, och några till hamnade i potten idag. Har kommit hem från Dr. Awesome och mötet gick bättre än vad jag hade hoppats på. Det ska ringas till FK för att kolla om jag kan jobba med valet på valdagen och jag fick svar på mina frågor om körkortstillstånd.

Tänk att en liten bipolär gen kan göra det så mycket svårare att ta körkort. Jag trodde från början att det kunde bli svårare pga medicinerna jag äter, men så är tydligen inte fallet. Det är själva sjukdomen, och en del av min tidigare panikångestproblematik min ångest samt mina sömnsvårigheter som kan få trafikverket att neka mig körkortstillstånd. Det pratades om minst ett halvår utan skov och en bra stämningsstabiliserande medicin, samt att jag håller mig borta från alkohol. De två sistnämna fungerar bra, och de kan jag redan checka av. Men mitt senaste "skov" i april, som trots att det inte kom upp i ordentlig styrka kan göra att jag inte får ett "godkänt" förens i höst. Sooo.. tänk vad bra det hade varit om man hade haft körkortet innan diagnosen, då hade jag ju sluppit allt det här. Men skam den som ger sig, jag ska fanimig ha det där kortet.. om det så kommer ta flera år.

Jag börjar sakta men säkert se en självständig framtid inom räckhåll. Jag är närmare ett jobb som så småningom kommer ge mig ett eget boende.. och den självständighet jag saknar. Att kunna ta hand om mig själv, helt och hållet. Men allt det här kommer inte glida in som ett brev under dörren. Jag har mycket kvar att lära mig, men jag är på god väg, och det kan jag vara stolt över.

Sommaren kommer föra med sig bra saker. Jag jobbar nu tillsammans med FrökenPsykolog med min ångest, hur jag ska hantera den på bästa sätt och bli av med mina säkerhetsbeteenden. Sen ska vi gå vidare med mina impulser och senare med mina svårigheter och aggressivitet när jag blir arg. Jag kommer bli lugn som en filbunke, och kunna ta varenda konflikt på bästa möjliga sätt.. eller inte. Men jag har iaf kunskapen och valet att hantera det bättre än vad jag gör idag. KBT är grejen. Och en psykolog som FrökenPsykolog är den bästa tänkbara läraren. Ingen människa på jorden kommer med bättre metaforer.

"När du får ångest, tänk då att du är ett hus. Dörren är öppen och vem som helst kan kliva in, det kommer bra människor och elaka människor. Och allt du kan göra är att observera, titta på. Låt människorna komma in, få göra sitt och sedan kommer de gå igen."

Det är tisdag, det är molningt.. Jag har tagit på mig min gröna tunika och ett par åtsittande jeans. Jag vet att man inte får ha jeans på TPH, men jag har åtminstonde tagit på mig helt okej kläder.. Jag ser helt okej proper ut, mer behövs inte.. jag ska ju inte sälja. Idag är det första dagen på arbetsträningen, jag ska snart springa iväg till bussen. Men först måste jag packa det allra nödvändigaste, en tripp förbi mina söderkisar lär bli av. Jag ska samla vuxenpoäng och äta middag där efter "jobbet" hade jag tänkt. Det blir bra så.. ikväll tänker jag vara stolt över mig själv som äntligen kommit igång. NU PACKA, SEN SPRINGA!

Jag vaknade i morse av en tobbe-kommentar, ni vet han som är med i "En annan del av Köping".
"KAFFEEE!.." en av mina två söderkisar ligger i sängen bredvid mig. Nyvaken och ruffsig. Fruktansvärt kaffesugen. I köket hör man hur någon skramlar, men min söderkis får inget svar. "FINNS DET KAFFE?!".. Han tystnar en stund i väntan på respons. "NEEEEEEÄ.." hör man från köket.. "GÖR KAFFE DÅ!". Tio minuter senare sitter de med varsin kopp, J med den populära turtlesmuggen och N med en skitmugg han bara hittat i skåpet. Efter kaffet är det dags för frukost. Det är alltid något som saknas på frukostbordet, är det inte smör så är det ost, är det inte ost så är det juice, är det inte juice så är det smör... eller bröd. Idag var det smöret, och juicen.
Ner till Coop bär det alltid av på helgmornarna, jag slapp idag. Frikort tack vare mensen. Låg kvar i sängen i väntan på frukosten. Ringde FrökenFavorit för att få tiden att gå snabbare. "FRUUUUKOST!". Sen är allt som ett maskineri. Alla har sin plats vid bordet, alla gör sin grej. Jag rostar mackorna, J dricker sitt kaffe och fular sig och N tar fram gitarren. Samma sak varje gång.

Zinken ger mig trygghet, mina söderkisar ger mig trygghet. Jag har en bror och en bästa vän där.

Vi är elaka med kärlek och kan ibland vid vissa enstaka tillfällen vara snälla mot varandra med kärlek också. Vi retas, jävlas och slåss. Vi kramas, skrattar och kliar varandra på ryggen. Vi äger dansgolvet när vi är ute, äger vardagsrumsgolvet när vi är inne och kommer på i efterhand hur fula vi måste vara.

Vi skäller på varandra när vi är oroliga, gnäller över saker när vi inte får som vi vill och stöttar i alla lägen. Vi frågar, svarar och ger respons. Och det bästa av allt är att vi kan varandra utantill, vi vet innan någon säger, ser innan någon gör och skrattar innan något händer.

Jag har fått den efterlängtade onda magen, måste säga att jag börjar bli proffs nu på mina pms-drag. Två dagar innan gråter jag över småsaker, dagen innan är jag som min testosteronfyllda Cash och dagen efter kommer mensen vid morgonkisset. Att det ska ta 11 år innan man lär sig.. fan, ja i år har jag haft mens i halva mitt liv.. otroligt! Då vill jag också tillägga att jag hade mens i ungefär ett år i sträck efter den där helvetes p-staven som sattes in.

Idag har jag skrattat över andra bippos impulsköp på forum24, jag har blivit arg på ungarna i rinkeby och kommit fram till lösningen att det vore toppen om regeringen placerade ut dessa barn på helt skilda orter, hos helt vanliga svensson-familjer och körde iväg dom med poliseskort till skolan varje dag. På vägen till skolan skulle de också få besöka polisstationen där varje polis fick kasta en sten på dom. Vem fan väljer att kasta sten på polisen, som är där för att hjälpa och skydda. Och vem fan väljer att bränna ner en skola, när man har gratis undervisning fram tills man är 19... OTROOLIGT! Jag har dessutom skrattat åt Moderaternas vallåt som de gjort ihop med Mange Schmidt.. jag ska aldrig igen lyssna på något denne herre har gjort. Sen har jag funderat på varför Kronprinsessan och Daniel ska gifta sig på Kungen och Drottningens bröllopsdag.. Kunde de inte valt ett annat datum?! Varför ska de dessutom åka samma jävla båt?! Jaja, man får väl hoppas på att hon har sin egen klänning iaf.. lite fantasi tack! På tal om bröllopet, jag är ganska trött på det nu. Nu ska jag tycka synd om mig själv med gårdagens bullar och varm choklad i min fina termosmugg som jag fick av Ruby..

This is me, proper och borstad. Innan jobb. AWESOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOME!


Fick precis årets bästa samtal. Min exchef och även min blivande chef ringde. Jag fick ett "ok"! Inte bara ett "ok" utan också ett "välkommen tillbaka, det ska bli kul att se dig igen" också. Inte för att vi inte träffats på länge, jag har kommit och hälsat på titt som tätt i butiken för att kolla läget. Det är bra nyheter, det är dom bästa nyheterna på riktigt länge. Inte nog med det, som kollegor får jag två sjukt sköna människor, jag får arbetsträna i den bästa butiken.. och det är inte långt till närmaste sushi.

Idag ska jag vara glad, sen måste jag lugna ner mig.. försöka låta bli att ta in för mycket, försöka ta det lugnt. Det kommer nog bli svårast. Jag har ju energi till att springa ett marathon, hade jag haft konditionen hade jag särkerligen tagit stockholmsmaran utan problem.

Otroligt, bäst, så jääävla nice! Jag ser tom nästan fram emot att börja borsta håret igen, att alltid vara proper och fin och att gå upp tidigt på morgnarna.

 

Jag var på möte idag, hos Ragnhild. Vi planerade arbetsträning, och får jag ett "ok" från platsen vi planerat kommer jag börja så fort som möjligt. Jag har funderat mycket på vad som är bäst för mig, och just nu känns det faktiskt som om det räcker med en plats där jag känner mig trygg, och där jag kan rutinerna. Nu håller jag de tummar jag har och hoppas för allt i världen på det där ok'et.

För att fira att vi har kommit en bit in på planeringen och att det faktiskt är ganska nära nu så köpte jag mig ett par damer till mannen i mitt liv. Nu är Cash verkligen kungen i mitt akvarium. När damerna fortfarande låg i påsen simmade han fram direkt och blåste upp sig för att se sådär riktigt hunkig ut, han är som en Aaron Johnson i fiskversion. Glider runt, hunkar sig och är sådär svårt mystisk. Tänka sig att fisk-Aaron hamnade i mitt akvarium.

Snart blir det bakning, mami är iväg och köper det jag behöver. Ikväll blir det scones, imorrn kanelbullar.

Just nu trivs jag!

Jag är ingen girlie girl. Jag kollar inte på TheHills och sitter och målar tånaglar med mina väninnor. Jag är inte särskilt förtjust i att strosa runt på stan och fönstershoppa. Jag har inte heller tusen par skor.
Jag kan inte gå i klackar, om de så bara är en halv centimeter. Jag spelar hellre Need for Speed än att kolla på TheHills. Och fönstershoppa är helt värdelöst, man vill ju ha grejerna man tycker är fina.

Jag har fått höra att jag har situationshumor på killnivå och att mina vänner inte tänker på mig som en tjej. Jag vet att jag kan vara lite grabbig, eller grabbig skulle jag inte vilja säga.. utan jag har nog bara mist min flickiga prydhet någonstans på vägen. Jag fick släktgenen där ordet "skitsamma" har en stor roll.

När jag gick i högstadiet var vi ett stort tjejgäng som umgicks. Ett stort tjejgäng innebär mycket skitsnack, många bråk och en hel del sneakysneaky. Snacka om avskräckande år, när jag skulle välja linje till gymnasiet var mina erfarenheter från högstadiet en big deal. Jag hade sökt Möbelsnickeri, frisör och kläddesign. Inte svårt att gissa vad det blev. Förra sommaren skulle jag börja i en rehabgrupp för att få bukt på min sociala fobi, en gång i veckan skulle jag träffa ett gäng tjejer med andra psykiska "sjukdomar" och laga mat. Jag var där en gång. Tjejer i grupp är inte min grej.

Idag består mitt sociala liv främst av killar, grabs och män. Visst har jag tjejkompisar tom såna som är lite girliegirlie, det behöver väl alla?! Vi pratar om sånt som bara tjejer kan prata om och förstå, vi gnäller om pms och mens, hur bra den senaste killen var i sängen och berättar om hur snygg vårt senaste ragg är. Vi säger saker till varandra om hur tjocka vi blivit, hur små tuttar man har och andra girlie stuffs. Vi förstår inte hur killar fungerar, frågar varandra varför han aldrig ringer och vad man kan ha gjort för fel. Ni vet sånt som killar inte förstår eller helt enkelt skiter i.

Jag är ingen girlie girl, jag kanske inte ens är en girl girl eller gir girl.. Men jag är faktiskt en människa, och jag är faktiskt tjej också. Jag har känslor, jag funderar över saker och jag blir faktiskt ledsen ibland över saker som för en kille kanske inte är en big deal. Ibland kollar jag på tjejfilmer och önskar att jag kunde ha en pojkvän som var lika snygg och lika snäll som han i filmen. Jag målar mina naglar minst en gång i veckan och senast idag funderade jag över varför den där killen inte hör av sig.

Jag får mens, kan bli gravid, önskar ibland att jag hade pojkvän, vill bli ompysslad och gillar att få blommor. Tycker det är romantiskt att sitta på ett berg och kolla på solnedgången, tar åt mig om någon säger att jag är ful, tycker den första kyssen är viktig, gillar kläder, fixar mitt hår nästan varje dag, rakar benen, luktar gärna som en kokosnöt, blir glad när någon säger att jag är fin, fixar till mig lite extra om jag ska träffa någon som jag tycker om.... dessutom tänker jag inte "skitsamma" om allting.