Minnen

Nu har jag städat klart, det tycker förstås inte mamma att jag har.. men det får duga. Jag kände mig lite sådär fjollig när jag sprang runt med dammsugaren och dammvippan i högsta hugg, det ordnade sig när jag bestämde mig för att rapa mamma till svar. Det fick mig att känna mig sådär manlig. *BUUURP*

Jag har fortfarande inte hoppat in i duschen, men jag fastnade framför helgon.. och hittade en gammal text jag skrev 2005, ett helt år innan jag ens började blogga. Självklart vill jag dela med mig av den, jag var ju kär.. olyckligt i en skåning 60 mil bort. Jag vet aldrig om han läste texten, men jag fick honom tillslut på fall ändå.. special mee..



 
"Kent - Du var min armé i mina öron



Kommer du ihåg första gången vi såg varandra, egentligen inget märkvärdigt.
Du var den enda som inte hälsade på mig!!!!
Varför?

Dryg Stockholmsbimbo kommer här!!!

Tänkte inte mer på det.
Gick ner på stranden tände brasa, grillade korv och drack cider.

Inget speciellt, dryg Stockholmsbimbo!!!

Det hände något och plötsligt la vi märke till varandra.
Blickar...

Dryg Stockholmsbimbo?

Varsin sida av elden, flyktiga blickar och något blygt leende.
Runt omkring gitarrspelande och sång.

Stockholmsbimbo?

Blickar och leénden.
Försiktiga, blyga och osäkra.
Ville så gärna men var rädd.

Vad var Stockholmsbimbon rädd för?

Rädd för att bli en i mängden, en bortglömd sommarflirt.
Bad fotboll och sandkrig.
Skvaller om dina tankar.

YES, Stockholmsbimbon har en chans!

Men är för rädd, vill verkligen inte bli någon i mängden.
Tiden försvinner, solen blev måne för länge sen.
Hemgång.

En ynka liten kram, men Stockholmsbimbon har försvunnit.

Bortglömd och förbytt.
Bara en osäker, ledsen flicka tillbaka dit hon kom från.

Ingenting

Blickar och leenden, som betydde så mycket."

Thoose years..