Spelningen igår var fantastisk. Jag söp in den härliga stämningen och avundas människor som kan sjunga. Jag blev kallad den "snyggaste varelsen i världen" förvisso av en ung, full kille.. Men det hjälper lite, de dagar man känner sig ful. Det var skönt att träffa en gammal vän igen, ett ex.. ett av exen som jag tidigare sagt faktiskt är en bra människa. Det var roligt att få höra att jag blivit omtalad tidigare. Det var 5-6 år sedan vi lärde känna varandra.. herregud vad tiden går fort. Försökte filma under låten Ge och Få, men min mobil klarar inte av höga ljud. Jag hoppas att jag får återuppleva stämningen och musiken igen. Det ska jag göra! Det ska fixas en tisha och en skiva, jag bara måste ha.. Passar perfekt för sköna kvällar uppe på berget, nere i lunden eller på holmen. Nu längtar jag verkligen efter sommaren.

Slag från hjärtat

Gårdagens musik gjorde mitt knä illa, det var svårt att stå still. På hemvägen hade jag svårt att gå och det kändes som att knät skulle knäppa till närsom och bara ge upp. De sista trappstegen hemma rann det tom en liten tår. Jag grät för första gången på vääääldigt länge pga fysisk smärta, sånt är skönt. Idag har tillbringats i sängen, jag har stoppat i mig Voltaren och knäskyddet har suttit på sen igårkväll. Just nu kan jag säga att det inte gör så ont. Men det känns trist, jag känner mig som en gammal kärring. Jag vet faktiskt inte vad det kan bero på, det onda.. Kanske är det pga min snea rygg och de platta skorna, kanske är det så att jag ärvt ännu en sjukdom, ja det jag vet nu är att det inte är pga medicinerna. Det är konstigt, jag får ju helt klart ont när jag överansträngt knät, oftast när jag varit ute och slirat och dansat. Men inte varje gång. Och såhär ont som det gör nu, har jag aldrig haft tidigare. Antagligen kommer det gå över i veckan, men jag kan inte fortsätta att få ont ibland. Jag är ju ung.. jag gillar att dansa och jag älskar att slira. Imorgon blir det doktorn, jag hoppas på en akuttid. Fingret mår fortfarande dåligt också.

Oh my... vad jag mår bra idag! Kan säga redan nu att jag har ett till favvoställe.. Paradise!!! Kvällen blev precis som jag hade förväntat mig, fast bättre. Mötte upp Fröken Favorit och min saknade älsklingsbög, och vi med fler begav oss till koolingsborg för lite shake på rumpan med en massa gays. AWESOOOME! Det är ganska tragiskt egentligen, att jag aldrig varit på gayklubb tidigare, och jag är ju faktiskt snart 22!! I vilket fall som helst var det inte sista gången jag var där. På vägen hem var jag glad, jag träffade en ny kompis.. hon va 16. Stötte på en bekant och blev nästan medtvingad in på sleven av en kille med vindunk.. jag tror att han skulle råna stället. Läbbigt!

Ikväll ska jag på spelning med exet jag pratade om igår faktiskt, prettyboy.. Han läste inlägget och googlade på ordet "prettyboy" och så här stod det "pretty boy = A good looking teenage boy, not necessarily built. Usually has a naturally clean cut appearance, dresses well (mainly prep gear), and is very aware of his hair, skin, etc. Constantly looks in the mirror to look perfect from head to toe." Hahahaha, fan vad jag garvade! Det bästa är att det stämmer ganska bra, jag hade ju rätt han är en prettyboy! Han ser ju förtusan ut som yeyewowow-martin.


På måndag är det dags för mig att ringa läkaren, jag är i stort behov av en ordentlig undersökning. Eftersom mitt pekfinger fortfarande inte är bra, mami tror att jag har en inflammation i den yttersta leden och nu har jag fått jätteont i knäna varje gång jag varit ute och dansat. Vi har ju reumatism i släkten, så det borde verkligen kollas upp, sen vet jag ju faktiskt inte om det kan vara pga mina meds.

Men idag är det lördag! Parteeeei!

Jag bara måste lägga upp den här videon, som jag fick länkad från en vän.. ett ex faktiskt. Som jag faktiskt fortfarande inte har något emot, fast han var iof en prettyboy ;) Kanske just därför...

Hoppas på att det blir spelning imorrn, det ser ut som det just nu... och jag skulle verkligen vilja se det här bandet. De gör mig happie!

Nu har jag städat klart, det tycker förstås inte mamma att jag har.. men det får duga. Jag kände mig lite sådär fjollig när jag sprang runt med dammsugaren och dammvippan i högsta hugg, det ordnade sig när jag bestämde mig för att rapa mamma till svar. Det fick mig att känna mig sådär manlig. *BUUURP*

Jag har fortfarande inte hoppat in i duschen, men jag fastnade framför helgon.. och hittade en gammal text jag skrev 2005, ett helt år innan jag ens började blogga. Självklart vill jag dela med mig av den, jag var ju kär.. olyckligt i en skåning 60 mil bort. Jag vet aldrig om han läste texten, men jag fick honom tillslut på fall ändå.. special mee..



 
"Kent - Du var min armé i mina öron



Kommer du ihåg första gången vi såg varandra, egentligen inget märkvärdigt.
Du var den enda som inte hälsade på mig!!!!
Varför?

Dryg Stockholmsbimbo kommer här!!!

Tänkte inte mer på det.
Gick ner på stranden tände brasa, grillade korv och drack cider.

Inget speciellt, dryg Stockholmsbimbo!!!

Det hände något och plötsligt la vi märke till varandra.
Blickar...

Dryg Stockholmsbimbo?

Varsin sida av elden, flyktiga blickar och något blygt leende.
Runt omkring gitarrspelande och sång.

Stockholmsbimbo?

Blickar och leénden.
Försiktiga, blyga och osäkra.
Ville så gärna men var rädd.

Vad var Stockholmsbimbon rädd för?

Rädd för att bli en i mängden, en bortglömd sommarflirt.
Bad fotboll och sandkrig.
Skvaller om dina tankar.

YES, Stockholmsbimbon har en chans!

Men är för rädd, vill verkligen inte bli någon i mängden.
Tiden försvinner, solen blev måne för länge sen.
Hemgång.

En ynka liten kram, men Stockholmsbimbon har försvunnit.

Bortglömd och förbytt.
Bara en osäker, ledsen flicka tillbaka dit hon kom från.

Ingenting

Blickar och leenden, som betydde så mycket."

Thoose years..

Äntligen är mitt statistikverktyg igång igen, hela två dagar har jag missat.. det är minst hundrasextio klick.. jajajajaja. Jag fastnar vid siffor som den siffermänniska jag är. Femfemfem.. 5 är mitt tal. Det ska jag nog prata lite mer om senare. Nu duscha, städa.. och sätta mobilen på laddning.

Tjock kort lång smal liten stor bred. Stora tuttar, små tuttar.. bred näsa, snea ögon.. utstående öron.

Jag googlade på ordet "kroppsideal".. för att få ut betydelsen av ordet. På den första länken står det "Vad handlar kroppsideal om egentligen? Att vilja vara snygg, skulle många svara." På den andra och fjärde länken står det "Dagens onormala kroppsideal är en grogrund för ätstörningar. För att kunna få kroppar som liknar dagens fotomodeller tvingas kvinnor att banta." och "Onaturligt kroppsideal har blivit det naturliga". Grogrund för ätstörningar, det låter ju sunt. Jag som fått för mig att det sunda beteendet är inne nu.
Nu tänkte jag att jag skulle dra ett hårt exempel, lite överdrivet sådär. Heidi Montag. Tjejen som gick från söt flicka till kurvig kvinna, eller het porrstjärna kanske man ska säga, över en natt. Som gjorde 10 operationer på en gång. TIO STYCKEN! Det tog nästan livet av henne. En nära döden upplevelse för utseendets skull. Jag vet att många om de hade råd och mod skulle överväga skönhetsoperationer. Eller nej jag vill inte kalla det skönhetsoperationer, de går ju inte alltid bra.. vi säger plastikoperationer istället.
Jag har flera saker jag skulle vilja ändra på, det har du också för den delen. Det har vi alla. När jag nämnde ordet kroppsideal för en vän svarade han med att "Allt om ytlighet egentligen, har gått till överstyr. Inte alla, men samhället idag.. blivit för mycket fokusering på helt fel saker" och sedan "Jag med, men inte nu.. inte på samma sätt"... Ah jo tjena tänkte jag, alla är vi kroppsfixerade.. mer eller mindre, det måste ni hålla med om, och tillslut höll han med. Jag är kroppsfixerad, du är kroppsfixerad.. alla är kroppsfixerade. Vad har vi annars speglar till? Just det, för att kolla om dagens utseende är utgångsvänligt. Vi sminkar oss, bantar, tränar, äter sund mat och många mår lite dåligt efter lite pizza, eller för mycket godis. Men egentligen, vad har vi för förebilder? Hur ser de flesta ut i reklamen? Hur ser kändisarna ut? Jo de flesta kvinnor är smala och de flesta män är vältränade. Och de är ju snygga, och som det stod i den första googlelänken "Vad handlar kroppsideal om egentligen? Att vilja vara snygg, skulle många svara"... Snygg är alltså lika med smal och vältränad. Jag har aldrig någonsin hört en tjej säga "Jag skulle vilja ha en kropp som Oprah".

Jag kan ärligt säga rakt ut att jag är kroppsfixerad, jag kollar på andra tjejers kroppar och bedömmer. Jag kan tänka elaka tankar som att "Om jag hade sett ut sådär hade jag mått sååå dåligt" eller "ååååh guuuud vilken fin kropp hon har, jag vill också se ut så". Jag färgar håret, sminkar mig, speglar mig hela tiden. Jag försöker hålla vikten nere och blir lite depp när jag känner mig "tjock". Just nu, just precis idag kan jag säga att jag är helt okej nöjd. När jag synade mig själv i spegeln nu ikväll, såg jag att min kropp faktiskt är heeelt okej. Den "pluffsiga" medicinmagen jag hade har försvunnit, och de större viktuppgångstuttarna är kvar. AWESOOME! Utan att jag ens tänkt på saken. Jag har mitt röda hår jag alltid drömt om, synd bara att jag solbrännan saknas. Idag känner jag mig helt okej snygg. Men självklart, hade jag fått ändra något utan ingrepp, kanske lite med Guds hjälp.. eller nåt, hade jag gjort det. Jag hade tagit bort mina utstående öron och mina snea tänder. Jag hade fixat ögonen, kindbenen och mina marsvinskinder. Rynkorna jag har i pannan, kärlekshantagen. Jag hade önskat mig fastare lår och rumpa, mindre vader, smalare vrister och finare fötter. U name it.. jag har en lång lista. Vad skulle du vilja fixa med dig själv? Tänk på saken.. och berätta senare om du verkligen inte är kroppsfixerad.

 

Jag ger er en bild, på när jag varit som mest nöjd med min kropp.

Och ja, där ser man.. smal som en sticka.

 

Jag fick en fråga om hur många förhållanden jag haft, och hur länge det längsta varat. Och det fick mig att börja fundera. Som många vet är jag ganska intensiv och impulsiv, jag går efter känsla och känns det rätt är det bara att tuta och köra, känns det fel så är det over and out omedelbart. Men jag har svårt för skilsmässor och när jag känner att personen inte är rätt för mig, har jag väldigt svårt att säga det rakt ut. Jag vill inte såra någon. Visst vid några tillfällen har jag väl sagt att "jooo, det är nog bäst om vi bara är kompisar istället" eller "jag vill vara singel just nu".. Men oftast vänder jag på kakan och försvinner spårlöst, ibland kan jag tom bli lite dryg bara för att slippa de där orden "Du är inte rätt för mig". Men känns det rätt, blir det andra bullar.. Jag är inte så förtjust i spelet man alltid spelar i början. Att någon alltid måste spella svårfångad, vara lite dissig. Idag har jag helt tröttnat på sådana spel. Är jag intresserad spelar jag inte svårfångad och om den andra parten börjar med det, drar jag mig helst ur. Jag vill inte kämpa för något pga en dum ide någon kom på för flera hundra år sedan och som fortfarande håller i sig. Vad är grejen med det? Sånt förstår jag mig inte på.
Som många vet kan jag ofta vara farligt ärlig och väldigt rakt på sak, jag säger till folk rakt ut att "dig tycker jag om, du är skön.. dig vill jag ha kvar i mitt liv" men blir jag kär, på riktigt.. Då kan jag bli blyg och osäker, speciellt om jag inte riktigt vet var den andra personen står. Jag vill ju inte känna mig sårbar, vilket man lätt blir om man släpper den stora bomben och säger att "Jag är intresserad, väldigt...!" Speciellt inte om spelet spelas.

Förhållanden är skumma och jobbiga men samtidigt det bästa som finns.

Många av mina förhållanden har varit stormiga och ovärda. Mest pga mitt val av killar, jag gillar bad boys som de flesta andra gör, fast det inte riktigt går ihop med att jag inte gillar spelet. Inte alls faktiskt. Bad boys har ju en tendens att dra ut lite extra på just det, de brukar ha en lite bättre självkänsla och ett lite högre självförtoende än de snälla pojkarna. Och är oftast väl medvetna om att de är snygga och koola, det är väl det som är lite lockande. Men där är gränsen hårfin, visst ska de ha självförtroende.. men jag gillar inte killar som är högt upp i det blå och tror för mycket om sig själva. Vem gör det?! De ska vara medvetna om sitt utseende och sin koolhet men de ska samtidigt vara laid back, bara acceptera att de har bra gener och inte utnyttja det. Men mina stormiga förhållanden har också varit stormiga lite pga mig, såklart. Det är svårt att vara intensiv, impulsiv, farligt ärlig och rakt på sak när jobbiga saker dyker upp. Då är det lätt hänt att det blir storm.

Jag har dejtat kalla hårdrockarkillar, koola laid back skejtarkillar, besserwissar som pluggar datateknik på KTH, tidigare mobbade killar med låg självkänsla. Jag har dejtat prettyboys, mytomaner, skogsmullar,psykiskt sjuka, festivalgrabs och killar som varit mer fåfänga än de flesta girls. Måste säga att jag mest fastnade för de två förstnämnda.. om man gör om de kalla hårdrockarkillarna till varma istället.

Ska man sudda ut allt lite också, så är det faktiskt just de två som sticker ut lite ur mängden. Kanske mest för att det är i lägen när jag dejtat rockergrabs och skejtare är jag som har failat mest. De är så oerhört koola att jag lätt känner mig lite töntig och osynlig. Jag blir lite bortkommen och känner mig oftast som en korkad liten kattunge, inte som en kattunge som hör det den vill höra och gör det den vill göra.. utan mer liten, lurvig, korkad och söt.

But still.. im looking for Mr RightGuy. Eller letar det gör jag ju faktiskt inte, jag är ung och har hela livet framför mig.. han kommer säkert dyka upp någon gång. Eller så har han gjort det, bara att jag inte vet om det. Skitsamma, i vilket fall som helst... just nu har jag ingen aning om vem han är...

Måste även tillägga att badboys inte är min grej längre..

Har precis kommit hem från en liten promenad, kände att jag suttit inne alldeles för länge, dessutom började snuset sina och då är det dags att dra sig ut lite.

Tänkte på det där med ålder. Att jag ser mycket yngre ut än vad jag egentligen är är ingen nyhet. Jag får alltid visa leg på alla krogar, det spelar ingen roll om de inte frågar de andra, eller om dörrvakterna känner igen mig. Jag måste alltid visa leg. Men jag drar alltid upp det för jag vet att frågan kommer komma, och egentligen är det inte så svårt, bara att sträcka fram en liten bricka och jag skäms ju inte över bilden eller att jag ser yngre ut heller för den delen. Idag räckte jag över legget tillsammans med visakortet när jag skulle betala för snuset.. Och kassörskan stod länge och räknade i huvudet för att ta reda på min ålder. Tillslut utbryter hon "Nej men guuuud, 1988 var ju för jättelängesen!" Jajamensan hela 22 år sedan, och fortfarande måste jag visa leg när jag ska köpa tobak. Fast det var fyra år sen jag fick börja göra det lagligt. Jag säger till kassörskan att "jo, det var ett tag sen men jag vet att jag ser ut som 16..." och hon håller med, fullständigt. Precis som Marc gjorde när han frågade hur gammal jag var och jag svarade "Jag är 22, men du tror att jag är 18, för jag är gammal nog att gå på krogen.. men egentligen tycker du att jag ser ut som 16" Ja, okej jag tog i lite där, jag är inte 22 än.. det är 4 månader kvar. Vet ni vad han svarade?! "Du läser mina tankar..." Nej jag läste inte hans tankar, även om jag önskar att jag kunde göra det. Grejen är den att jag alltid får höra att jag ser mycket yngre ut än vad jag är och jag är medveten om det själv. Jag ser ut som 16..
Men det känns lite onödigt att gnälla över det, när jag är 30 kommer jag se ut som 24 och när jag hamnar i klimakteriet ser jag fortfarande ut att vara i fyrtioårsåldern. Då kommer jag vara glad att jag ser yngre ut.. då är de här åren inte så farliga. Det jobbiga hade ju varit om folk sa att jag betedde mig som 16, visst gör jag väl det ibland.. men det hör väl till?! Jag vill ju inte riktigt släppa ifrån mig ungdomsåren, pfffft låter som om jag börjar bli en gammal kärring. Men icke!

Jag håller med Marc... "Du är 22, men jag tror att du är 18, för du är gammal nog att gå på krogen.. men egentligen tycker jag att du ser ut som 16"

Paradise Hotel i all ära, jag har sett max tre avsnitt.. det räckte och blev över för mig. Det mest intressanta var Cimon, då han bott i samma håla som mig och gått i samma skola. Kul att man kommer ihåg människor när de blir "kända" och inte har en aning om vilka de är när de är regular people. Någonstans idag läste jag om ett bloggbråk mellan Cimon och paradisedeltagaren Jackie, jag hade bara sett henne på tv några gånger och förundrades över hennes långa ögonfransar, är de riktiga? Mamma berättade att Svartenbrandts dotter var med, jag hade ingen aning om vem Svartenbrandt var och inte visste jag att Jackie var hans dotter.
I vilket fall som helst googlade jag mig till detta bloggbråk, men fastnade för Jackies andra inlägg. Där hon skriver om sin uppväxt, om sin bror och familj och berättar kortfattat om hur det var att bo på ett behandlingshem.

Jag förundrades över att hon idag, som människa ens lever.. jag förundrades över att hon trots jobbig barndom, sjuka människor och nu också mediabråk lyckas se det bra i livet. I varje inlägg skriver hon om människor som betyder något, och det är väl det som räknas. Senast idag försökte jag peppa en vilsen 19-åring, med dåliga tankar och daglig ångest genom att säga att hon måste fokusera på det bra i livet. Det är sunt tänkande och man mår bra av det, jag önskar att jag tänkte på det varje gång jag haft ångest.. att jag kom på det lite tidigare, det är lätt att vara efterklok. 

I vilket fall som helst jämnförde jag dessa två 19-åringar. Den starka "mediahoran" med trasig uppväxt som uppskattar livet och den mindre starka helgon-användaren som jag antar inte haft det lika tufft som fröken Jackie, med tanke på vad hon skrev i sin forumtråd, som bara tänker dåliga tankar om sig själv. Jag vet, det är fult att jämnföra andras mående eftersom ångest alltid är ångest och en stark känsla i alla dess grader. Men jag blev lite arg på den där 19-åriga helgonanvändaren, och jag blev arg på mig själv.. Jag vet att jag i stundens hetta oftast lyckas tänka på att "jag faktiskt inte har det värst" även om det känns så. Jag har haft en bra uppväxt, med inte bara en utan två familjer, alla mina syskon mår bra, eller iaf helt okej. Mina föräldrar lever och mår bra dom med och jag slipper trilsklas med elaka människor, baktalande och mediabråk.. Vad har jag att klaga över?! Och vad tusan har den 19-åriga helgonanvändaren att klaga över? SKÄRPNING!

Jackiejackiejackie.. Jag önskar dig allt gott i livet. AWESOOOOME!

Kass kvalite, kasst ljud och värdelös vattenstämpel i halva klippet. MÅSTE FIXAS

Nu har jag skrivit det sista under Dosett-kategorin, fixa lite småsaker och känner mig ganska nöjd med bloggen, kom på att koden till mitt statistikverktyg inte var med så jag missade en hel dag.. nu ska det vara ordnat och jag hoppas på att det fungerar som det ska imorgon.



Idag har dagen tillbringats inomhus, jag bara vägrar vädret. Sa jag inte tidigare att det räckte med vintern nu? På väderkartan är det minusgrader och snöfall över hela sverige, fan. Ja tur hade jag iaf med läkartiden eller tur i oturen kanske man ska säga.. jag slapp iaf gå ut. Den nya hårinpackningen gjorde små orangea prickar i badkaret, vilket jävla pigment det måste vara i den där flaskan. Men jag sprutade badkaret fullt med rengöringsmedel och gick därifrån, hoppas att det försvinner. Håret är fortfarande rött iaf, tycker att jag tappat lite färg men rosahårig är jag inte än.. i vilket fall som helst har jag ju faktiskt en till låda hårfärg i byrålådan. Ikväll blir det film och mys med mig själv, jag ska försöka somna tidigt får se om det blir några pillz, förhoppningsvis inte. Tänkte även att det börjar bli dags för ett nytt videoinlägg.. ska fundera på saken. See u later skater!

Jag vaknade tidigt idag, redan vid 7 öppnade jag ögonlocken för första gången den här dagen. En hel halvtimme innan ställd klocka, och utvilad känner jag mig.. trots att jag inte somnade förens klockan blev 2 inatt. Jag satt och förundrades över min blogg, över min meny och över den snygga headern. Men sen kom jag på att svart, det är ju så trist. Oh nooo.. inte idag igen, aldrig igen. Nu får jag ge mig. Jag satt en halv dag och meckade med bloggen. Shyyyysh!

Ligger fortfarande kvar i sängen och funderar faktiskt på att gå upp snart, mitt läkarmöte är inställt pga vabb. Det är så typiskt nu när jag äntligen har en tid, jaja jag får vänta till den 18/2 istället. Jag som lovat mig själv att gå på alla möten, eftersom arbetsträningen bara ligger runt hörnet nu. Idag hade jag tänkt att prova den nya hårinpackningen jag köpte i veckan, dyr var den.. så jag hoppas den är bra. En hårinpackning för redheads, med röda pigment, det står att man ska få mer lyster i håret. Det behöver jag.. lyster.. mmm... Nu har jag legat i sängen på tok för länge, jag har läst en massa modebloggar.. vilket inte alls är min grej. Jag tycker ju det är roligare med ord än kläder. Men jag var sugen på bilder och vilka tar mer bilder än modebloggarna?! Nej nu ska jag gå igenom storbloggarlistan, skam.. att jag ens tänker tanken.

När kvällarna suger och ångesten gnager dig på axeln är det ord som dessa man ska komma ihåg...

"Om du minns att jag berättade om syskon, när jag var liten och hela köret. Att jag ibland önskade att jag hade en syrra. Vet att vi inte känt varandra jättelänge, men ändå så känns det såå. Du gör mig så bekväm för mig själv." Robie aka Soulie 26/1-2010


"En sak är jag väldigt glad över, att jag har dig!
Du finns alltid där och är alltid bra på att pigga upp, Med dig kan jag nästan göra vad som helst, På något sätt känns du som en annan del av mig,  Du är så lik mig, eller  det blir jag som blir så lik dig, efterssom du är äldst!
Även om våra starka likheter kanske inte alls sitter i utseéndet är dom ennu starkare på insidan och jag ser upp till dig, du lyckas alltid charma alla människor runt om kring dig och alla blir direkt förtjusta i dig, du är cool söt snygg utan att igentligen behöva göra något speciellt, Det är inte alla som har det så? På det sättet ser jag upp till dig du vågar vara dig själv, den sköööna skämtsamma och lekfulla Syster och du skiter fullständigt i om du har en dålig hårdag eller liknande, sånt förstör inte din dag!
Och jag kan nästan bli sur och svartsjuk  på dig för det, vill vara mer som dig! och förlåt om jag då verkat ointresserad eller elak, men det har sådannafall inte alls vart med min mening!
men när andra folk pratat om dig och tyckt att du vart såå cool och ball o.s.v. så har det kännt i mig att varför kan ingen tycka så om mig =O. Men jag har också vart så stolt över dig.
HAHA och allltid om man vill låna kläääder eller om du har något annat du kan vara generös på så är du det, iaf mot mig!!  
  När våra ångestmoln kommer över oss, så vet vi alltid att vi har varandra du förstår mig och jag kann nog förstå dig ganska bra, båda har ju vart där? och när det handlar om kinkighet, vem vet då inte bättre än dig vad jag menar? och du accpeterar mitt  gnäll och mitt pjåk! så tack!!
OCh på festen köttlappen jag skrev till dig, jag skrev den verkligen med hela mitt hjärta! för jag Älskar fan dig, och jag är inte den männsikan som har det lätt att visa kännslor så där, vilket du kanske vet!
Och på festen var du underbar jag ville bara kramas och pussa på dig hur mycket som helst, du fanns verkligen där, TACK du gjorde allt 100 gånger bättre, PUSS jag älskar dig, VI måste börja köra på privat server på WOW snart! hahah börja lvl tillsammans...
Men iaf, så nu vet du, sitter faktiskt på jobbet och tänker på dig, HAHA låter nästan  som jag är kär, men jag älskar verkligen dig så det spritter i kropen! TACK SYSTER JAG KOMMER FINNAS VID DIN SIDA TILLS VI DÖR! <3"  Systrami 12/3-2008