Döden.. ushush

Jag pruttar på döden!

Hemkommen från släktmiddagen. Känner mig lite sorgsen i kroppen. Systers bästa vän ligger på sjukhus och morbror är också sjuk. Kan inte sluta tänka på någon av dom. Särskilt Ebba. Sitter i soffan framför melodifestivalen och skickar över en massa energi och styrka.

Det känns inte bättre när katastroftankarna ligger så nära inpå också. Idag har jag tänkt på döden sen jag vaknade i morse, jag gjorde misstaget tidigare att läsa allt som skrivits om Järfällamordet. Och jag vet att min mardröm berodde på allt jag läst. Jag vaknade i morse av att mamma berättade om vad som hänt med lillfröken.. Mamma var skakis och berörd och det gör mig än mer skakis. Men vi vet att hon kommer klara det här :)

Över till mina tankar om döden, jag tror att jag kommer få smaka på en del av den i vår.. det känns som om någon i min närhet kommer gå bort. Jag har aldrig haft den känslan tidigare, vad jag kommer ihåg.. Jag har varit orolig för mormor och farfar när de legat på sjukhus. Och jag har mått jättedåligt de gånger papi har legat på sjukhus också. Jag hatar sjukhus.. jag hatar vuxna människor som är sjuka, det är ju de som ska ta hand om de små. Som håller ihop allt. Men jag har aldrig känt att någon kommer gå bort, jag hoppas mina känslor har fel.. Att det är mina katastroftankar som spökar och tillsammans med pmsen gör allt känsligare.

Kan man välja att inte orka längre? Kan man önska att allt bara tog slut?.. På riktigt alltså..

Nej ush, här kan jag inte sitta och gräma mig i det här.. Jag ska ut och träffa min söderkis.