Bara för att jag tycker att jag ser så oerhårt kool ut...




Gooood morgon tänkte jag skriva. Men det är ju inte morgon längre.. den tog ju slut för flera timmar sen.

Åkte in till Zinken och träffade mina söderkisar. De satt på Thailändska Tigern och roade sig med gammal träningskompis från Thailand.. och hans vänner. Fyyyyfan säger jag för den Thailändska Tigern, de må vara söta på riktigt, om de nu finns några thailändska tigrar.. men klubben/restaurangen var så jäkla genomskinlig att jag blev illamående. Inte en enda ung kille fanns det där, om de inte var thai och bögar.. Medelåldern på de svenska gubbarna måste väl varit runt 55-60 år. Ölmagar hade de också, och såna där små fula ögon. De kom i grupper på fem satte sig vid ett bord och väntade på att thaiflickorna skulle komma och sätta sig.. det gjorde dom, de fick ju gratis alkohol! Vem vet, kanske horade de sig också. Det kan hända att jag känner mig lite strange när jag sitter på ML med NALE-tisha och hårdrockstovigt hår, men med mina piercingar, min hårfärg och min Alfons Åberg-tröja kände jag mig som världens utomjording på Thailändska Tigern. Att vårat sällskap dessutom var de enda svenska, unga och med blandade kön gjorde än mer så att man inte passade in. Yeyeee... Jag såg hur de gamla gubbarna satt och stirrade på oss med en varsin thailändska bredvid sig och drömde sig bort, tänkte säkert tillbaka vad de gjort för fel för att hamna i sitsen de sitter i nu.. Stackarna.

Det kändes tufft att sitta med en massa thaiboxare som alla var äldre än mig, neeeeej de var inte gamla äckelgubbar men runt 30 var de väl.. även om de önskade några minus på åren. Papi skulle bli galen om jag berättade att jag faktiskt tyckte att en av dom var lite snygg.. (förlåt, antar att du läser det här ;)) Men alla vet ju att jag inte skulle satsa så högt.. folk skulle ju börja undra om jag började hänga med 30åringar när jag själv ser ut som 16.. Fast vafan.. jag tycker ju Sean Connery är snygg.. som morfar då..


Ikväll kommer Xander hit, han är bakis, äcklig och trött... Jag har duschat, smetat in mig i mitt coconutbodybutter så jag luktar sådär extra gott.. då kommer han känna sig mer äcklig. Jag har dragit på mig mjukiskläder för att verka lite sådär "skitsamma".. en väl uttänkt plan. Mwah.. vad elak jag är.. men ja, jag är ju tjej..

 

Jag pruttar på döden!

Hemkommen från släktmiddagen. Känner mig lite sorgsen i kroppen. Systers bästa vän ligger på sjukhus och morbror är också sjuk. Kan inte sluta tänka på någon av dom. Särskilt Ebba. Sitter i soffan framför melodifestivalen och skickar över en massa energi och styrka.

Det känns inte bättre när katastroftankarna ligger så nära inpå också. Idag har jag tänkt på döden sen jag vaknade i morse, jag gjorde misstaget tidigare att läsa allt som skrivits om Järfällamordet. Och jag vet att min mardröm berodde på allt jag läst. Jag vaknade i morse av att mamma berättade om vad som hänt med lillfröken.. Mamma var skakis och berörd och det gör mig än mer skakis. Men vi vet att hon kommer klara det här :)

Över till mina tankar om döden, jag tror att jag kommer få smaka på en del av den i vår.. det känns som om någon i min närhet kommer gå bort. Jag har aldrig haft den känslan tidigare, vad jag kommer ihåg.. Jag har varit orolig för mormor och farfar när de legat på sjukhus. Och jag har mått jättedåligt de gånger papi har legat på sjukhus också. Jag hatar sjukhus.. jag hatar vuxna människor som är sjuka, det är ju de som ska ta hand om de små. Som håller ihop allt. Men jag har aldrig känt att någon kommer gå bort, jag hoppas mina känslor har fel.. Att det är mina katastroftankar som spökar och tillsammans med pmsen gör allt känsligare.

Kan man välja att inte orka längre? Kan man önska att allt bara tog slut?.. På riktigt alltså..

Nej ush, här kan jag inte sitta och gräma mig i det här.. Jag ska ut och träffa min söderkis.

Jag och lilla lillebror i en skönt oskarp bild på väg till dagis.
Jag har min indiepopparlugg och lillebror gör den fulaste minen han kan komma på.

Saturday... Den bästa men samtidigt den värsta dagen i veckan. Det är helt, man är ledig.. alla andra är också lediga. Man får gå upp lite senare, kan ligga i sängen halva dagen. Men på lördag måste man också aktivera sig, man måste ut och träffa människor. Man måste gå på krogen. Det är väl inget fel med det, om man är sugen. Idag är jag varken eller, det spelar ingen större roll om jag går ut eller inte.. känns det som. Eller jo, stannar jag hemma kommer jag ångra mig senare ikväll när rastlösheten sätter in. Det spelar ingen större roll jag har redan bestämt med J att vi ska ut och dansa rumporna av oss. Men innan dess ska jag till farmor på födelsedagsmiddag, jag ska få träffa mina brorsor och min andra familj. Det har blivit dåligt med sånt de sista månaderna. Jag måste skärpa mig, de är ju trots allt mina syskon!

Naglarna blev blå, rosa och gröna igår.. en salig blandning.. men jag är både våt, skön och girlie.. Mwah.. ja det kan man ju ta lite som man vill. Det blåa är mest som stöd till Xanders spelning ikväll, jag har satt på mig en zebrasnodd också.. så kanske jag kan föra över lite kickass genom snoddarna ikväll. Inte för att jag tror att de behöver det.. men det kan aldrig bli för lite sånt när det gäller livespelningar.. Nu hoppas jag bara på att Göteborgarna är en grym publik, annars får jag nog lov att åka ner och göra något åt det. Tror faktiskt inte att det behövs, har träffat några såna och de har varit galna.

Nu sitter Alfons Åberg tröjan på plats, håret står åt alla håll och kanter, jag har smetat på mascaran och eyelinern och väntar nu på att Papi ska ringa och säga att han är här.. Sen börjar min dag..


ROOOBIE!.. SOULIE! Tänker på dig, tror jag drömde om dig inatt.. När jag tänker familj just nu, tänker jag på dig.. Din lyckost! All kärlek till dig och din sydamerikanska släkt. Lev livet, NJUUUUUUT!

Fingret går till Varbergsgrabben... Med motiveringen "BONDE!"

Pewpew.. Ny bloggdesign, iiiiigen!

Soooo, va tycker ni? Nej föresten det va ingenting.. mina läsare måste vara de tystaste i världen. Föresten är jag glad så länge jag är nöjd.

Fick precis ett samtal från Xander, min favvorockstar. Det är skönt när folk ringer en när de är sådär happie-for-life-and-everything-is-awesome. Han har haft sin första spelning med det nya bandet idag.. Speed Parade Klickaklickaklicka på länken. Full och glad.. Det är lite mysigt sådär när folk tänker på en på fyllan.. Som FrökenFavorit gjorde i morse..

Jag är trött och seg.. min mage gör ont och jag är fortfarande pmsig. Men det gör ingenting. IM HAPPIE! Glad för att jag lever, för att min lillebror satt halva kvällen framför en film tillsammans med mig. För att jag ska på kalas hos Farmor imorrn och för att J ringde mig tusen gånger ikväll. Jag tror att han saknar mig lite, han får nog lite abstinens när han inte hört av mig på ett par dagar. Eller så ville han bara ha sällskap till yoghurten.. Jag tror på det förstnämnda. Sen är jag glad över att papi förstod min ångest över den klena pengen jag fick från FK.. jag är alltså inte så dum i huvudet. Jag är glad över pirret i kroppen, över att jag har en halvfull snusdosa, en halv cola och lite chips.. Och nu är jag glad över att Xander ringer igen.. Och nu är jag bitter på baksidemänniskor som påstår att vi stockholmare inte är lika mycket värda. Vilka puckoidioter det finns. Alla vet ju att vi Stockholmare, vi nollåttor är mycket bättre än alla andra, vilken jävla bonde ;D

Ligger i sängen och pillar bort det gröna och gula nagellacket. Jag spexade till det lite sist jag målade. Grönt är skönt och gult är fult. Jag kände mig väl skön och ful när jag målade det. Måste måla om så fort jag städat.. blått eller grönt. Blått är vått, nej fan.. fast jag känner mig nog blötare än vad jag känner mig skön.

Jag är bitter och pmsig, jag fick alldeles för lite pengar från FK, och jag måste avboka massa roligheter för att överleva den här månaden. Det viktigaste är busskortet och hårfärgen.. Det bullrar från taket, snön ramlar ner. Har inte kollat på termometern men jag antar att det är plusgrader ute. Snart har jag lyckats pilla bort allt lack från tumnageln. Kanske ska jag måla det nya i rosa..
Xander är på väg till Göteborg, han ska ha spelning.. i sina gamla hemtrakter. Han är nervös inför ikväll, och chauffören är tydligen en usel förare. Jag har sagt att det kommer gå bra, han kommer sjunga bäst. Jag har ju målat hans naglar blåa och lila, för tur. Föresten vem skulle inte tycka han är bäst, Han är ju Xander Moloney..

Inatt drömde jag en mardröm, jag drömde att jag och Mårtengås blev brutalt mördade av en elak och äcklig gubbe.. han skjöt mig i huvudet med en hagelbössa och knäckte Mårtens nacke.. Jag ropade på Lotta som skulle rädda oss, men hon kom inte fram i tid. Drömmen var konstig och obehaglig.. jag kommer ihåg att det luktade konstigt i hans bil och att det låg en docka utan kläder på golvet. Han var säkert pedofil. Jag dog på parkeringen i centrum. Där jag alltid lyckas få katastroftankar. Nästa gång tänker jag ta bussen till Carema för att slippa gå över parkeringen.. Det är en ond plats..

När jag är så här bitter tänker jag på Robie's resa.. jag tänker på hans lycka nu när han äntligen får träffa sin släkt, och jag tänker på hur glad han är varje gång man hör något från honom. Nu ser jag verkligen fram emot att få träffa honom när han kommit hem, jag måste få höra om allt.

FrökenFavorit ringde precis, hon är på kryssning och var fortfarande full.. Partyprissen.. Otroligt vad mycket kryssningar man kan åka på. Nu är det dags för städning av övervåning, jag ska försöka sätta igång mina syskon.. Sen ska jag återigen inte det horisontella läget, klaga på min mensvärk och kolla på andra säsongen av Sailor Moon.

Lycka är att vakna på morgonen med en fin människa bredvid sig. Det är att gå ut på promenad den första vårdagen. Lycka är att måla känslor på duk och spela glädje på gitarren. Att vara ute och segla och få sommarblekt hår och fräknar. Lycka är att umgås med goda vänner, och ha en fin familj. Det är att dricka alkohol i solnedgången vid apberget en sommarkväll. Lycka är att åka bil och lyssna på homemade skiva i ösregn. Lycka är att öppna en ny snusdosa och ta den första snusen. Det är att veta att det inte är slut än.

Lycka är att kunna uppskatta det som betyder något och lägga allt det andra bakom sig.

Pewpew.. Jag är kreativt utmattad, det är det som är felet. Ikväll ska jag försöka igen, jag har vilat i mer än en vecka nu.. men nu får det vara nog. Jag måste komma igång. Ikväll får Xander hjälpa mig, han får skicka lite sång och kreativitet. Jag räknar med det.

Fanfanfan... skriva kan jag ju inte ens göra längre... Nu.. Bild, sen bild.. ikväll.. mer bild.

Vilken helg, jag är helt matt i kroppen.. och huvudet också för den delen. Den här veckan blir lugn, jag har inga inbokade möten och jag ska försöka hålla mig i skinnet nästa helg. Det blir svårt, eftersom det är pengaklirr på fredag.
Jag känner inget utbyte av det här längre.. jag skriver för att jag måste. I en hel vecka har jag varken kunnat skriva eller skapa. Det känns förjävligt. Jag känner mig helt tom. Jag har massor med bilder som står på kö, jag har FrökenFavorits bloggdesign och jag har en bandbild som ska vara klar tills på söndag. Jag har fortfarande inte målat mina känslor, och nu missade jag min angrytime. Det börjar bli ganska tråkigt att vara stabil nu, jag måste bli kär eller nåt.. Ja det ska jag bli. På tiden, jag har ju faktiskt redan planerat mitt bröllop med Xander..

Jag var lite småförälskad i dig förut.. Sen klippte du dig och skaffade dig ett jobb.

Som jag berättat tidigare har jag väldigt svårt för besserwissar. Nu tror jag att jag precis hittat en förstaklassig besserwisser. Herregud, tur att det är genom datorn. Jag skulle bli helt galen annars. Det roliga är att det faktiskt är en hon. Att hon skriver öppet att hon själv är mycket bättre än alla andra, och att hon dessutom är sjuuuukt snygg. Jag var ju bara tvungen att kolla på hennes bilder, och redan vid första bilden mådde jag riktgt illa. Hon såg till och med besserwisser ut, och nej hon var inte ett dugg snygg. Hon hade en kravlista på dejtingpartners. Jag klarade en, och det var ju faktiskt köttet, jag äter kött. Va lycklig jag skulle ha varit om jag hade hittat till henne för två år sedan, då jag var vegetarian. Åh vad jag önskar att jag var duktig på att illustrera nu, jag har så många olika typer av människor jag önskar att jag kunde få fram på papper... men jag är ju helt värdelös på människor, som den perfektionist jag är.. jag blir aldrig nöjd.

Nu ska jag dränka mina sorger i färg, förbanna mig lite mer över besserwissar och förundras över att jag ska träffa Lucas för första gången imorrn. Den killen är modig han.

Nu har mitt dåliga humör försvunnit, mest tack var min Dr. Awesome. Jag tror att jag kommit överfund med vad det var jag störde mig så mycket på när puckoidiotdoktorn uttalade sig om mig och min medicinering. Han har aldrig träffat mig, han buntade ihop mig med resten av alla bipolära. Jag har lite svårt för människor som påstår sig veta vad den bästa lösningen är för någon han/hon aldrig träffat. Ye i knooow.. jag borde ta mina mediciner, verkligen jättemycket. Men nej, inte för att en puckoidiotdoktor säger att jag ska göra det, utan för att Dr. Awesome tror att det är bäst för mig, eller rättare sagt han vet. Det vet nog jag också.. ibland. Mötet idag var roligt och välbehövligt. Min handläggare från FK var där också, inte för att det behövdes men det va ju bra att de liksom vill vara med lite. Nu är jag sjukskriven fram till slutet av maj, för när jag arbetstränar är det de pengarna som blir min inkomst.. de pratade att de kanske skulle byta typ av ersättning, nåt om rehabiliteringsersättning.. penning.. ah nåt.. men det är exakt samma summa bara med ett annat namn. Hey hoe... lets go.. nu börjar det gå framåt, finally.. jag behöver det här, som jag har väntat. Mitt liv har ju stått på standby.
Dr Awesome frågade även om sömnmedicinerna jag fick sist jag var där, fick ju träffa en jourläkare. Och vilken chock han fick.. tydligen var Nozinan, helvetesmedicinen en ganska stark en.. och att sätta in den på 100 mg är väl inte det bästa. Det var ju därför jag hade såna biverkningar.. Vi skrattade lite åt hela grejen när jag berättade om hur det var dagen efter. Ja, Dr Awesome har ju lite hyffs iaf.. han bad om ursäkt, och jag svarade att det måste har sätt jävligt roligt ut.. just då var det inte ett dugg kul, men skulle jag se någon annan bete sig sådär.. skulle jag undra hur mycket alkohol den människan fått i sig.
Yeye.. nu är allt bara en massa blaj, antar att det blir så när jag egentligen inte har något viktigt att säga.. utan skriver för att jag själv ska komma ihåg.

Alla läkare är inte puckoidioter, ungefär 1 på 50 är ganska bra.. och ungefär 1 på 100 är bäst.. Fast då blir ju 2 på 50 ganska bra och över.. Det känns lite för mycket för läkare inom psykvården.

Föresten såg jag en flock svanar flyga i ett v när jag satt på bussen på väg hem, det måste vara ett gott tecken.. typ victory eller nåt.

Jag är fortfarande på dåligt humör, efter gårdagens puckoinsats. Idag vid middagsbordet höll jag på att spy när jag hörde de andras smaskande, jag hoppades för allt i världen att jag skulle slippa äckelfrågan "kan du diska idag?", klart som fan kom den. Jag tänker dra ut på tiden, jag orkar inte nu. Inte senare ikväll heller för den delen. Nu tänker jag inte äta middag på flera dagar, då slipper man iaf helvetesfrågan. Och om någon mot all förmodan skulle kläcka ur sig nåt sånt, kan jag svara med att jag plockar undan min egen disk, och eftersom jag inte åt middag så är inget av det där mitt. PUNKT.

Nu blir jag orolig, speciellt efter idiotläkarens uttal. Så här irriterad blir jag bara när någonting är på g, mens eller ett skov. Har ingen koll på när den förstnämnda ska komma, men det borde väl vara snart.. antar jag.. då är det alltså därför jag är så här. Förhoppningsvis. Idag blir det film iaf, jag tänkte ge tårarna en chans, jag ska kolla på "My sister's keeper"... läste i någon blogg att det är tårframkallande. Och jag har ju inte gråtit på år och dar känns det som. Det märkte jag idag när jag satte på fyran och förlossningskliniken, när mamman pressade ut en liten flicka tryckte det bakom ögonen. Det brukar faktiskt hända när jag kollar på Extreme home makeover, idag gillar jag inte såna program, jag vill gråta på riktigt. Kom även på att jag antagligen läst boken som filmen är baserad på.. Den var mycket bra. Nu ska jag stoppa i mig hjärnmeckarmeds, dö lite till.. och sen borde jag faktiskt måla, har fortfarande inte gjort det.. kanske därför känslan är kvar i kroppen.

Puckoidioter det finns. Jag har ju som sagt slutat med mina meds, på eget bevåg.. jag vet. Det känns helt okej, bättre än okej faktiskt, och jag skulle gärna leva utan medicinerna.. som jag gör idag. Nu är det så att mami och papi varit på ett bippomöte med andra närstående till bipolära. Och vet ni vad läkaren där sa?! Att man absolut inte får sluta med medicinerna även om man mår bra?!.. Det var ju jävligt smart enligt min mening. Nu kommer mami bli orolig, och jag antar att jag måste börja äta de små missbildarpillrena igen. PUCKOPUCKOPUCKO! Jag om någon vet väl när jag är stabil eller inte?!.. Om jag hade tendenser till att vara hypoman hade jag ju aldrig slutat med medsen.

Ikväll hatar jag allt som har med bipolär och göra. Jag hatar mediciner och skov. Jag hatar läkare och andra puckon som jobbar inom psykvården. Idag är jag för en gång skull inte glad över den förbannade helvetesdiagnosen. Och det här måste jag få ut på duk. Synd att jag bara har massa papper.. jävla-helvetes-piss-pucko-skit-röv-analspräckt-idiotiverksamhet, Psykvården suger balle. Nu ska jag ta ett helvetespiller och dö lite långsamt.. sen ska jag vara kreativ och börja förgifta min kropp igen. Puckoläkare, jag ska ta reda på hans namn, sen ska jag ringa honom och ge honom en ordentlig spark i skrevet.

Jag berättade tidigare att jag gått och blivit en puhdist. Nu tänkte jag att jag skulle dra lite vad innebörden med ordet puhism står för.

---

För att göra allt mycket enklare har jag jämnfört de viktiga personerna i Puhismens historia med personer i kristendomens historia.

Vi börjar med Puh, den allsmäktiga. Gud. Vad Puh säger, är sanningen. Därav är budordet "Ingen är nere med en ballong" väldigt viktigt. Men Budorden kommer vi in på senare.
Nasse. Nasse är Puh's bästa vän, i phudismen även kallad "Messias". Nasse kan alltså jämnföras med Kristendomens Jesus. Men i Puhismen kommer inte Nasse dö en tragisk död, han kommer heller aldrig återuppstå, då döden inte anses vara något relevant i Puhismen. Nasse är frälsaren och den lilla grisen som kan tala med "Gud", Puh.
Cristopher Robin. CR kallar Puh "den dumma lilla björnen", de orden säger det mesta om vem CR egentligen är. I Puhismen kan CR jämnföras med kristendomens Lucifer. Djävulen.
Ior. Ior har alltid varit en vis åsna. En av hans kändaste citat är "Olyckshändelser är konstiga saker. Man råkar inte ut för dem, förrän man råkar in i dem.". Moses var också en vis varelse, enligt kristendomen. För kristna symboliserar Moses ofta Guds lag. Och vem är inte bäst på att leva efter Puh's budord än Ior?!
Tiger. I Puhismens berättelser är Tiger alltid på hugget och kan anses vara lite av en ledare. Han kan jämnföras med kristendomens Johannes Döparen. En av Jesus närmaste lärljungar.
Kanin. Kanin är gul, det vet alla. Han kan jämnföras med kristendomens Judas Iskarot, mannen som förådde Jesus. Judas avbildas ofta klädd i gult. Det anses vara den färg som symboliserar feghet och förräderi. Att Kanin dessutom är en slug kanin, har nog ingen undgått.

Vi börjar med de här personerna. Självklart finns det mer viktiga personer i Puhismen såsom Heffaklumpen, Ruh, Kängu och Ugglan. De får ni höra mer av vid ett senare tillfälle.

---

 

 

Treenigheten.
Liksom kristendomen har Puhismen något som kallas "Treenigheten". Det menas ungefär som att Gud är en, men samtidigt tre. I kristendomen handlar det om Fadern (Gud), sonen (Jesus) och den heliga anden.
I Puhismen är det Puh, Nasse och den heliga honingsburken. Många vet att när man går i kyrkan pratar prästen ofta om "I Fadern, sonen och den heliga andens namn.. " När man döps och liknande. I Puhismen är det alltså "I Puh's, Nasse's och den heliga honingsburkens namn"

---

Budord
I Puhismen finns det ett antal budord. De kan jämnföras med kristendomens budord. Men är formade på ett litet annorlunda sätt. I Puhismen heter det inte "Du ska älska din nästa.. blabla".
Några av Puhismens viktigaste budord:

Ingen kan vara nere med en ballong!

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.

Glöm inte att en svans är en svans - och inte bara en extra stump där bak.

Man kan inte annat än respektera någon som kan stava till tisdag, även om han inte stavar det rätt.

Man kommer ingen vart med ett samtal om den andre personens svans bara nätt och jämnt är inom synhåll under konversationens andra hälft.

När du klättrar upp i ett träd på Tigers rygg, se då till att du vet om en Tiger kan komma ner innan ni kommit upp.

När du tar en liten smakbit av något hos en vän, ät då inte så mycket att du fastnar i dörren.

När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig.

Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hitter någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.

Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

---

I Puhismen är inte hjärnan det viktigaste, det är hjärtat. Hjärnan behövs egentligen bara för att kunna säga de ord som hjärtat vill ha fram.

---

Nu har Puhismen även fått några nutida lärljungar. Vårat jobb är att förmedla Puhismen till andra människor. Som påve har vi min käre papi, som lärde mig puhismens vägar redan när jag var ett litet knodd. Som ny ärkebiskop tillsammans med mig har vi även Ioni. Ioni är lite av en ordbög, och med hans ord blev det en liten förändring i ordet Puhdism, vi har helt enkelt gjort oss av med D:et. Ett av budorden lyder "Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord, som: 'Vad sägs om lite lunch?'." Ytterligare en anledning att ta bort en bokstav, ordet blir lite kortare och lättare då.

"Fighting evil by moonlight,
Winning love by daylight,
Never running from a real fight,
She is the one named Sailor Moon."


Snart dags att fixa den andra säsongen. Jag är inne på episod 22. Nu är det bara Sailor Venus kvar. Vilken tönt jag är tänker ni säkert, sitter och kollar på Sailor Moon, men tji fick ni, det är den koolaste serien ever! Nu ska jag kolla på bilder på massa koola asiater som klätt ut sig till Sailor Moon.

Waikiwaiki!.. Good morning Sunshine!.. Nej fan det är ingen god morgon, jag har inte sovit en blund inatt. En timme lyckades jag somna för att sedan vakna igen. Jag har redan varit uppe i 5 timmar, otroligt klockan som bara är 09.09, yey make a wish.. Det här är verkligen inte bra för min hjärna, men det känns som om jag renar kroppen från diverse äckligheter, såsom mediciner. Jag tänker nu försöka sluta med rubbet, visst att Ergenylen alltid kommer finnas kvar.. när jag behöver det. Eller om Dr Awesome skäller på mig nu i veckan när jag berättar att jag inte ätit dom på ett tag. Men tills dess ska jag vara ren. Det är hemskt jag har glömt bort hur livet var utan piller, och jag vet inte längre hur man somnar utan zombiemeds. Därav denna drastiska åtgärd med två dygn utan sömn om man räknar bort den där timmen jag lyckades slumra till, YEY! För att jag ikväll förhoppningsvis ska somna som en stock redan vid 21.00, förhoppningsvis lite tidigare. Jag är helt säker nu på att man kan glömma bort hur man somnar, på naturlig väg.

Tänk att vissa personer aldrig känt mig utan mediciner i kroppen. Tex det ökända exet. Som jag stolt kan stoltsera med att jag faktiskt bad om ursäkt till igårkväll, för mitt sviniga beteende sist vi pratade. Jo, jag hatade honom.. och ja antagligen gör jag det fortfarande lite grann.. men nej jag kände ändå att en ursäkt skulle passa, nu när jag äntligen lyckats glömma och gå vidare.. kan jag lika gärna göra det med huvudet högt, som en någorlunda bra människa. För bra, det kan jag faktiskt vara ibland.

Jag och Mr Nobody pratade om förhållanden vs sjuka människor. Just nu har jag svårt att tro att jag någonsin skulle bli tillsammans med en person med psykisk sjukdom, det skulle bli alldeles för mycket dålig energi och alldeles för mycket ångest i ett förhållande, även om jag inte är depp hela tiden.. för det är jag verkligen inte, skulle det aldrig fungera..jag tar ju in andras känslor alldeles för lätt. Jag behöver en stabil och trygg person, som kan ta min impulsivitet och acceptera mig för den jag är och bipolariteten som en sjukdom jag bara råkar ha. Det känns viktigt det där, det är självklart att man ska bli accepterad för den man är, men jag måste även ha någon som kan acceptera det bipolära i mig också, och faktiskt se skillnad på sjukdom och mig. När jag tänker efter gjorde mitt ex inte riktigt det, han såg mig som det bipolära.. inte det bipolära som en dålig gen i mig.

I vilket fall som helst kom jag fram till att jag inte är någon svärmorsdröm. Visst är jag trevlig och jag har aldrig blivit hatad av pojkvänners mammor (eller pappor heller för den delen), kanske efter ett hårt break då jag har tendensen att dra allt till spetsen och gärna förbi, just för att kunna gå vidare och glömma. Det har jag väl berättat om tidigare. I vilket fall som helst är jag ingen svärmorsdröm, även om så kan tyckas. Jag är snäll, omtänksam och öppen av mig. Jag har aldrig haft några problem med att charma föräldrar. MEN! Ja, jag är sjuk.. mitt senaste ex mamma fick skjutsa in mig till St. Göran när jag var hög på sömnpiller och hade hamnat på andra sidan stan, trots att jag hade social fobi och torgfobi. Hon fick se mig skrika och slåss med exet och hon fick se mig såra och påverka hennes son. Jag kan säga att jag påverkade honom negativt, jag var inne i mitt livs längsta depression när vi träffades och den gick inte över förens det var slut. Sånt påverkar. Det är oundvikligt. När jag mår dåligt, mår min familj och mina närmaste dåligt. Det är därför det är bra att vara frisk, eller iaf må helt okej när man börjar dejta någon. Man ska aldrig bygga upp ett förhållande på psykisk ohälsa. Att jag förutom min sjukdom med depressioner och hypomani också är väldigt impulsiv gör mig mindre mammavänlig. Jag drog ett hårt exempel för Mr Nobody, som jag inte tänker dra upp här. Jag ställdes inför hårda krav och ett hårt ultimatum pga mina dumma impulser och min farliga ärlighet. Något jag ångrar stort idag, då jag förlorade en viktig person i mitt liv, som jag fortfarande tänker på dagligen. Han är nämnd, några gånger. Jag kom alltså fram till att nej, jag är ingen svärmorsdröm och nej jag är ingen bra flickvän. Men det har jag blivit ganska snabb på att säga i dagsläget. Acceptera mig och sjukdomen innan vi går in på känslor och skit. Det handlar inte om att man ska acceptera att jag beter mig som jag beter mig ibland, eller att man ska inse att shit happens.. det handlar bara om att man ska vara medveten om att den finns där, och ibland kan ställa till med saker och ting.. helt utan min vetskap. Ja, jag gör dumma saker all by myself också, det kan jag vara duktig på.. saker jag inte kan eller vill skylla på sjukdomen.

Tänk att jag kan skriva sånt här utan sömn i kroppen, främst i hjärnan. Nu är jag stolt över mig själv. Jag har bett om ursäkt, jag har ärligt sagt vad jag tycker om mig själv som flickvänsmaterial och jag är fortfarande vaken.
Idag har jag massor med kläder att gå igenom, det är perfekt det borde hålla sömnen borta tills ikväll iaf.