En atarax, två atarax....
Hjärtat går i 200, ännu en panikångestattack.. Kom precis hem från T-hälsan, har tagit prover... Jag skakade som ett asplöv, och sköterskan försökte få mig på andra tankar. Jag ogillar verkligen nålar och blod. Eller det är nog inte nålarna eller blodet som gör det, det är själva känslan man får när man kliver in i rummet, den där lukten. Jag klarade det iaf, utan pappas sällskap. När jag kom hem fick jag ett sånt där obehagligt samtal, det tillsammans med provet fick mig att bli såhär. Jag mår verkligen piss just nu. Två Atarax, för att se om de hjälper.. antagligen inte. Tårarna trycker bakom, och jag orkar inte just nu. Ta mig härifrån!!!
Jag vet inte alls hur det blir i veckan nu, försökte planera så gott det går.. men jag är ju sämst på sånt.
Jag vet inte alls hur det blir i veckan nu, försökte planera så gott det går.. men jag är ju sämst på sånt.