Relapse Prevent trigger intent Now drown High strung Say X amount of words You're solar, bipolar Panic disorder
Seems harder and harder and harder Still you try to control it You mold, you mold Yeah you shape to mold Oh you're bold you're bold But your shape is bold You're a symptom superficial To what they call knowing you
Minus the speed, Could you imagine the phobia? Your brain is faulty wiring the reason for tiring Keep treating the curse, Imagine the worst Systematic, sympathetic Quite pathetic, apologetic, paramedic Your heart is prosthetic
A plate of quite peculiar On a dish of my own A tablespoon of feather tickle me to the bone Give me recipes for happy with the chemicals gone Drinking freedom from a bottle to the tune of belong I'm sick of shaking never waking from the hell I achieve I never knew you till you left me with the crying diseaseAnother curing, reassuring
way to buckle the knees So mistreated, I repeated Never blessing your sneeze Now deleted and defeated I will stand on my own Yeah your memory that punches me has broken the bone Give me recipes for sorry I'm admitting I'm wrong Still your memory that punches me has broken the bone

Jag har fortfarande den där sorgsna känslan i kroppen, den där tomheten. Fast jag försöker se positivt på det hela. Fick ett uppiggande sms inatt. Försöker slå bort alla minnen vi har tillsammans, de stör mig i mina försök till positivt tänkande. Jag sitter som en flygrädd "jag klarar det här, jag kommer över det, det är bäst så här... jag klarar det här, jag kommer över det, det är bäst så här..." "Jag ska gå vidare"...
DiN pratade om max en vecka, en vecka sen mår jag bättre. Han som redan verkar ha fortsatt med sitt. En hel vecka liksom.. det är ju en evighet. Antar att det kommer bli som tidigare.. Lek utan kär.. ingen kärlek. Ska försöka tygla mina impulser.. sätta mina känslor på plats. Gå vidare på ett sunt sätt. Det skulle vara en stor bedrift från min sida, jag är mästare på osunda förhållanden.

Sooo, in my mind ska jag alltså ha bra tankar, inte leva i det som varit, utan se framåt. Jag ska lägga energi på de människor som gör mig lycklig, tänka på dom.

J - som är min bror i alla väder, som får det att låta som att det inte är så farligt. Antagligen har han rätt. Som jag kan åka hem till och prata skitsnack med. Som brukar få mig på någorlunda bra humör.

N - som jag pratar rakt ut till, som låter mig vara den jag är.

Fröken F - som jag saknar just nu, men inte vågar ta kontakt med. I vanliga fall skulle vi vid det här laget ta en krogrunda, prata tjejsaker och tycka att alla killar är idioter.

BjeBjee - som jag återigen fått kontakt med, som delar samma sorts känslor och är lik mig på många sätt.

Soulie - som jag tidigare sagt är tillbaka i sverige för ett kort besök. Som kan få mig på bra humör, som får mig att känna mig fin och bra. Vars skratt och energi smittar av sig. Du borde flytta tillbaka!

Och självklart mina föräldrar och syskon.


Vad har jag att gnälla om egentligen?!
Trots denna lilla skara obytbara, underbara människor känner jag den där tomheten inuti mig. Och jag förstår verkligen inte varför.

Jag känner mig sådär sorgsen i kroppen. Påtvingat ensam.

En ny dag, efter en mycket omtumlande gårdag. Vi åkte in till St. Göran, men som väntat fick jag inte det jag kom för. I ca 3 timmar satt vi och väntade, in till doktorn snabbt och jag fick berätta kortfattat vad jag var där för. Jag önskar att jag hade samvetet att kunna lägga in en vit liten lögn, då skulle jag säkert fått något som fungerade. Men jag fick åka hem med 3 st Zyprexa, som ska räcka fram till torsdag. Trodde jag hade sagt ganska tydligt att de inte fungerade på mig. I väntrummet var det mer kaos än tidigare gånger jag varit där. En gubbe var faktiskt ganska läskig, han gick runt och gav ifrån sig olika ljud. Ibland lät han som ett överkört djur, ibland lät det som om han var riktigt rädd för någonting.. han stönade tom ibland. Han satt och slog huvudet i väggen och var märkbart påverkad av någonting. Han fick mig att må sämre.

Idag är jag som sagt en aning omtumlad, har inte riktigt förstått vad som har hänt. Mer än att jag känner mig riktigt ensam. Försöker koppla bort de tankarna med att jag faktiskt har vänner, vänner som bryr sig. Men det är ingen vän jag vill ha, jag vill ha något mycket mer än det.

En Zyprexa, två zyprexa, tre zyprexa...

fem atarax.. sex atarax... Och inte fan hjälper dom!
Idioterna på Carema säger åt mig att andas, jag som funderar på att göra tvärtom!!! Det blir en tripp till St. Göran.. antagligen... ja så får det bli, jag måste få sova, jag måste få bort ångesten iaf en stund. Råna apoteket, det skulle vara något.. Jag vill, jag vill vara med dig.. jag vill vara med dig, hög på Imovane. Jag vill proppa huvudet fullt med lugnande..

Jag är säker på att folket på St. Göran väljer att antingen inte ge mig någonting, eller att lägga in mig. Men jag behöver inte läggas in. Det märker ni säkert. Men antingen tror de det värsta om dig, eller så tror de att du bara överreagerar. Ja jag överreagerar, i flera veckor har jag gjort det. Hela mitt liv egentligen.. Men den här ångesten har suttit i ett tag nu, och idag blev den värst.. ja, jag kan nästan ärligt säga att jag inte haft sån här ångest någonsin, om jag haft det var det ett bra tag sen iaf.

You're solar, bipolar. Panic disorder. Seems harder and harder and harder.  Still you try to control it....

Hjärtat går i 200, ännu en panikångestattack.. Kom precis hem från T-hälsan, har tagit prover... Jag skakade som ett asplöv, och sköterskan försökte få mig på andra tankar. Jag ogillar verkligen nålar och blod. Eller det är nog inte nålarna eller blodet som gör det, det är själva känslan man får när man kliver in i rummet, den där lukten. Jag klarade det iaf, utan pappas sällskap. När jag kom hem fick jag ett sånt där obehagligt samtal, det tillsammans med provet fick mig att bli såhär. Jag mår verkligen piss just nu. Två Atarax, för att se om de hjälper.. antagligen inte. Tårarna trycker bakom, och jag orkar inte just nu. Ta mig härifrån!!!

Jag vet inte alls hur det blir i veckan nu, försökte planera så gott det går.. men jag är ju sämst på sånt.

Tio över tolv är klockan, och jag ligger i sängen och nöter The Ting Tings, kanske ett par nya favoriter? Ögat svider och det sprutar tårar, jag har sovit med smink två nätter i rad.. fan nu rinner båda ögonen.
Igår blev det filmkväll hemma hos J och N, mycket trevligt..

Jag sover så dåligt just nu, drömmer konstiga drömmar. Härom natten drömde jag att jag fick en spindel i munnen, att jag och massa barn var i min farmors hus och helt plötsligt lyfter någon av taket.. helt plötsligt var jag på Torö med alla barn, det åskade och blixten slog ner i ett kraftverk så strömmen på hela ön gick och skogen började brinna. Och utan el kunde vi inte ta oss över bron, tur att min väckarklocka på mobilen ringde.. annars kanske vi hade brunnit upp.. Fast man kan ju alltid åka båt.. så länge man har flytväst på sig, med tanke på alla barn jag hade på släptåg.. båten kanske skulle sjunka. Flytväst + Båt = Räddar en från mardrömmar om Torö.

Jaha, nu tog musiken slut, och jag hör hur det regnar ute. Det är sånt som lätt framkallar min ångest. Men imorrn ska jag träffa D, direkt efter jag varit hos läkaren och tagit mina blodprover.. jag gissar på att mitt järnvärde ligger på 5, max 9 (jag har ju faktiskt precis renat kroppen a la neutral way). Ja, jag ska iaf träffa D, och det var ungefär evigheter sen vi träffades.. så det blir helmys. Senare i veckan måste jag ta mig tid att träffa min Soulie också, har för mig att han sa att han åker tillbaka till Australien redan på lördag, vet ni föresten att namnet Australien kommer av det latinska ordet australis som betyder sydlig.

Ja, och på torsdag då.. Inte att förglömma!!! Möte med Dr. Awesome kl 9 och direkt därefter möte med psykologen för vidare utredning. Jag får inte glömma att ta med "hemläxan" jag fick.. ett formulär.. vad annars?! Hur många formulär har du fått fylla i? Jag tycker att det mesta inom psykvården handlar om formulär, ja formulär och mediciner.


Nu ska jag tillbaka till det jag gjorde från första början, nämligen kolla på Wallander, Tjuven. DiN behövde sällskap ett tag så jag satte Kurt på paus, nu har DiN försvunnit.. vet inte om jag ska vara orolig eller inte.. men hoppas på att han sover, antagligen. Kurt är du beredd att lösa mordet nu?!

They call me quite girl, but I'm a riot! Mary-Jo-Lisa, always the same.


The Ting Tings - That's Not My Name

Pratade precis med en mycket trevlig tjej, Cecilia.. Som har startat en hemsida för närstående till suicidala www.vsmis.dinstudio.se. Jag tycker det är viktigt att uppmärksamma. 
I dagsläget är det många som mår dåligt, det är många som har självmordstankar. Många är fortfarande odiagnostiserade, och får inte den hjälp de behöver. Många har fått en diagnos men får fortfarande inte den hjälp de behöver. Då är det viktigt att de närstående finns där, att de hjälper till.. När man mår som sämst orkar man inte alltid med att ta hand om allt. För det är inte en dans på rosor att få den hjälp man behöver, man måste verkligen kämpa sig fram. Det är också väldigt viktigt att anhöriga får det stödet de behöver, man vet inte alltid vad man ska säga, eller göra. Hur beter man sig mot någon som inte orkar leva längre? Hur går man vidare när det är för sent?

Ja så var det lördag igen.. en halv helg har gått. Och jag känner återigen att jag inte fått ut tillräckligt av den här helgen. Igår var det utgång som sagt, och det blev en del dans.. Lite alkohol som lovat, dock har Strand inga Cider och ingen alkoläsk.. ingenting i närheten ens. Så dricker man inte öl, får man dricka drinkar.. och dom är inte billiga.

Många bra band som spelade, och bra musik. Vi var många bekanta på plats.. kvällen kunde inte bli annat än bra.
Men ack så fel jag hade, folk försvann, vissa bråkade och vissa var på tok för fulla. På slutet hamnade även jag i bråk, vilka idioter det finns!!! Att gå fram till random person och bete sig som en idiot.. jag förstår inte sånt, så jag fick ett så kallat "litet ADHD-utbrott".. efter mycket ignorerande från min sida dock.. jag gav killen i fråga en klapp på kinden sen gick jag därifrån. Utan N i närheten hade jag nog gått i taket, han applåderade åt min klapp och sa att idioten förtjänade den, höll mig ifrån fler bråk och såg till så att jag lugnade ner mig. Det får en att tänka på vilka bra vänner man har runt omkring. Och det tackar jag för. Som tack fick han det sista av mitt snus.

(Bilden är från tidigare tillfälle)

Inte att förglömma fick jag ett oväntat telefonsamtal i början av kvällen också, från min saknade Soulie.. Först förstod jag inte vem det var.. men när det klickade till kunde jag inte göra annat än att skrika och tjoa högt. Jag har inte hört dennes röst på mer än 2 år.. Herregud. Han kan något som få människor kan, få mig på bra humör. Det tycker jag är en väldigt bra egenskap.

Idag blir till att vänta på besked från norrort, jag hoppas det blir av.. det känns som om det var på tok för längesen vi träffades. Och jag saknar!!! SOM FAN.

Som man sett fram emot idag.. "löningsfredag". Jag låg i sängen och höll tummarna hela natten "hoppas jag får pengar nu imorrn". Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att kolla kontot, 29 kronor... SUCK.
Försäkringskassan har fått in allting, och de säger att de inte vet varför jag inte fått mina pengar. Jävla massa blaj. Jaja så nu sitter jag och väntar på ett samtal från en viss Kristina, min handläggare. Som tydligen ska vara väldigt bra, pappa har skött allt det här med F-kassan tills nu.. Jag tycker att det är på tiden att man börjar ta tag i saken själv.

SOOOOO.. bortsett från den tråkiga nyheten att jag still is broke, blir det utgång ikväll. Och det gör ju faktiskt ingenting att plånboken är tom, jag dricker ju ändå ingenting. Så det blir Hornstull Strand ikväll, det blir sjuuukt mycket dans.. och jag ska bränna åminstone 1000 kalorier. PUNKT.
J ska supas under bordet, och Fröken F likaså.. Det blir intressant. När jag tänker efter kan det bli mycket intressant, då jag vet att båda har en tendens att sitta och talla på varandra efter visst antal öl. Hoppas på att jag slipper bli ett tredje hjul.. eller femte för den delen.
Hoppas på annat sällskap också.. så får vi det problemet ur världen.

Hoppas ni får en bra kväll, det ska jag försöka ha :D

AWESOME... LEGOKONST!!!

Har precis kommit hem igen, hunnit skörda min squash på Farmville (som har blivit ett nytt beroende), och sagt hej till mamma. Nu har alltså min utredning börjat, och psykologen vid namn Linda verkar mycket bra.. och mycket yngre än jag trodde. Hon kan inte vara mycket äldre än mig, psykologutbildningen ligger på ca 5 år så då kan hon väl vara 24-25.. det kanske iof var det jag gissade på från början?! I vilket fall som helst känns det bra att äntligen fått komma igång. Vi vet inte hur lång tid allt kommer att ta, men vi riktar bara in oss på den möjliga AD(H)Dn. Jag måste alltså på nytt förklara mitt liv och mina svårigheter, hur jag mår idag och hur jag mått tidigare.. hela faderullan. Börjar bli ganska trött på det. Det är svårt det där, för det finns så mycket man kan glömma bort att säga som kan vara viktigt. Detaljer. Jag har ju dessutom oerhört svårt att sitta en timme i sträck och försöka koncentrera mig, jag blir alltid lite slut i huvudet efter ett läkarbesök.

So far so good.. ny tid nästa vecka direkt efter läkartiden med Dr. Awesome (föredetta Dr. Who).. det blir alltså två timmar.. av fullständig koncentration på att koncentrera sig. En torsdag dock så jag har ett dygn på mig att återhämta mig till nästa helgs bravader.

Jag avslutar detta inlägg i Petteranda "Det går bra nu"

Jag tror det börjar gå framåt.

Ska träffa en ny läkare idag, självklart har jag kvar min tidigare.. han är bäst!.. men jag ska träffa en ny, och jag tror att det handlar om utredningen. Äntligen! Jag fick en liten titt på Dr. Utredning igår när jag var och träffade min sköterska, och hon såg ung ut... nästan lite för ung. Men hon ska vara bra, och det är ju en bra läkare jag vill ha.

Jag är nervös, nervös för vad hon kommer fram till. Kanske kommer hon inte fram till något alls. Nu fick jag ont i magen.. jag tror jag är lite nervös inför morgondagen också, då jag antar att min sjukpenning ska komma.. Det blir intressant om de har godkänt den retroaktiva sjukskrivningen eller om de bara godkänner det från den dagen jag blev sjukskriven på nytt. Det är ett jävla meckande med allt, och jag måste erkänna.. Att vara frisk och jobba är så mycket lättare. Du jobbar, får din lön.. och jobbar du inte får du ingen lön.. klart!
Berättar senare hur det gick..

Åh vad jag inte kan sluta garva.. AWESOMEEE!!