"Det blir för mycket.."

Har jag fått höra nu.. två gånger det senaste året, jag är för mycket. För deprimerad, för manisk. Jag trodde på något sätt att jag skulle slippa höra det, jag menar att vara hypoman är ju inte dåligt?.. eller? Tydligen. Idag är jag ledsen, men mest besviken på mig själv.. och mina impulser, jag lyckades trycka in mig 8 stilnoct. Om jag sagt nej, vad hade hänt då.. hur skulle allt vara nu?!.. Mamma fick panik, D lekte taxi och Mr.. fick för första och förhoppningsvis enda gången se en del av min sjukdom. Åkte in till Carema i morse, för att införskaffa mig mer mediciner. Doktorn kunde inte svenska och jag satt som på nålar. Fick åka hem med ett nytt recept på Zyprexa, jag som sagt minst tusen gånger att de inte hjälper. Var dessutom tvungen att ringa och kolla vad jag egentligen hade sagt och gjort.. Tänk om minnet skulle vara verkligheten, då skulle ingenting ha hänt.

Yeye.. Idag blir det en runda med Fröken F.. Bridge är målet. Och jag ska försöka hålla mig ifrån telefonen och jag ska absolut inte dricka någonting.

Jag är jävligt trött på det bipolära just nu och önskar för allt i världen att jag hade fötts med någon annan hjärna, med någon annans dna..

Nu är det dusch och jag ska skrubba kroppen ren från allt det dåliga som varit det senaste dygnet. Jag ska smörja in mig med mitt nya "Coconut body butter"... Det luktar sommar, och jag saknar sommaren.

På tal om ingenting, jag måste gå vidare.. Dra ut banankontakten och radera från telefonlistan. För att förhoppningsvis i slutändan få det jag vill ha just nu.