Now im back...
Back in business...
Jag tog ett break från världen, det behövdes efter all denna dramatik de två senaste veckorna. Planen var egentligen Ankaret, men både jag och mamma kände att det var lite att ta i, jag skulle säkert bara gått ner mig där. Farmor fick det bli, och farmor blev det. Utan internet och så lite kontakt med omvärlden som möjligt, självklart fanns J och Fröken Favorit där.. de är inte en del av omvärlden, de är en del i invärlden. Nu känner jag mig trygg och slapp, som efter en månads resande på fri fot, fast jagandes av ett antal stygga zombiehundar... såna där farliga. Jag har varit superstressad och haft sån där superångest. Jag har tagit för många zombiepills och mobila teamet har fått göra hembesök. Nu är Stilnocten borta, och jag hade lite abstinens de första dagarna.. men andra piller är insatta och jag har väl egentligen inte så mycket att säga om dom.. De suger getballe och hjälper inte ett dugg. Jag är som i trans dagen efter och somnar runt åtta. Blabla.. Förutom att de inte hjälper så har de säkert gett mig såna där medsprickar man kan få ibland, men jag har fått en.. mitt i fejjan... som om någon bränt mig med en cigarett, det är det jag säger om någon frågar. "Nej du vet, jag bråkade med en knutte häromdagen.. och ja, du vet.. han fick lite panic och det sluta med att han brände mig med ciggen i fejjan.. tror faktiskt att han siktade på ögat, men ja du vet.. såna där...." Det känns liksom bättre än att säga att jag äter zombiepills som meckar järnet med både hjärnan och kroppen, att medsprickar ständigt kan dyka upp och att jag just nu råkat få en på ett jävligt olägligt ställe. NOG OM PRICKEN!...
Jag är tillbaka och det är nu som gäller, jag har återigen gått in i mott normalläge.. som vissa kanske skulle kalla depression. Suck och stön va?! Men nej, för mig känns det väldigt bra. Jag lider nu inte av något annat än en ibland påhälsande ångest. Men honom vet jag ju hur jag ska hantera. Jag är ju ångestpro. Det är inget som märks, utom kanske just här.. i bloggen. Då jag och en vän kom fram till att det kan låta så överdrivet allt det här med mitt mående eftersom jag alltid skriver som bäst, när jag mår sämst. Och tvärtom. Men tycker ändå att jag var lite duktig med bloggandet under min senaste hypomana period. YEYEEEE!.. Känner på mig att det kommer bli en del bloggande ikväll eftersom jag för första gången på flera dagar, sen i fredags faktiskt.. Tänker låta mig själv sitta framför datorn och vara sådär cybersocial.