kort sagt...
Mobila teamet är på väg hit, mamma orkar inte mer. Inte jag heller för den delen. På söndag åker hon till Island och det är nu planerat att jag åker till Ankaret, för att både jag och hon ska få lite vila. Det är ingenting jag ser fram emot, men jag tänker den här gången gå in med inställningen "skiter i alla andra". De får sitta o gräma sig i sina egna sörjor, jag ska minsann bli bättre. På något sätt får man väl hoppas att det är någon i samma ålder som kan uttrycka sig i annat än skrik och hårda slag. Det är ett sinnessjukhus där.. höhö!Jag tänker inte skämmas för att det kanske återigen är ett ställe jag hamnar på, jag tänker snarare vara stolt över att jag isf själv väljer att åka dit. Mer om allt efter mötet.