Från förhållande till blaj..
Har inte sovit så bra inatt, och idag har det varit deep-talk.
Jag och en vän har disskuterat innebörden om hur det är att leva med någon som är sjuk. Och om jag ärligt ska säga vad jag skulle göra, så skulle jag aldrig gå in i ett förhållande med en sjuk människa. Antagligen för att jag själv är sjuk. Eller ordet sjuk låter så hårt, det smittar ju inte eller så. I vilket fall som helst kom vi inte fram till något stort. Det slutade med att jag blev bitter och han försökte trösta mig genom att säga "att det faktiskt finns en person till alla därute".. AH jo tjena tänker jag då, vem är så dum?!.. Då slog det mig att jag har vänner som är "sjuka" som faktiskt har fungerande förhållanden. Och jag menar, tänk hur många bra och fina egenskaper jag har, när jag lär mig hantera bipolariteten måste jag vara en av de skönaste människor i denna värld, eller något?! Som Malin alltid säger, du har känselspröt som ingen annan har. När jag lär mig hantera andras känslor och inte ta in dom till den grad att jag mår dåligt kan jag nog bli väldigt bra på människor. Jag kanske tom kan bli en sån där healare... :O Yeeeyeee.. I vilket fall som helst så handlar det nog om att jag själv ska hantera allt, precis som en alldeles normal och tråkig människa måste lära sig hantera sina fel och brister.. att jag kanske har lite fler av dom, spelar egentligen ingen roll. I slutändan har vi lika stor chans. Nu blev det blaj av allt...
NU STÄDA, SEN ÄTA!..
Jag och en vän har disskuterat innebörden om hur det är att leva med någon som är sjuk. Och om jag ärligt ska säga vad jag skulle göra, så skulle jag aldrig gå in i ett förhållande med en sjuk människa. Antagligen för att jag själv är sjuk. Eller ordet sjuk låter så hårt, det smittar ju inte eller så. I vilket fall som helst kom vi inte fram till något stort. Det slutade med att jag blev bitter och han försökte trösta mig genom att säga "att det faktiskt finns en person till alla därute".. AH jo tjena tänker jag då, vem är så dum?!.. Då slog det mig att jag har vänner som är "sjuka" som faktiskt har fungerande förhållanden. Och jag menar, tänk hur många bra och fina egenskaper jag har, när jag lär mig hantera bipolariteten måste jag vara en av de skönaste människor i denna värld, eller något?! Som Malin alltid säger, du har känselspröt som ingen annan har. När jag lär mig hantera andras känslor och inte ta in dom till den grad att jag mår dåligt kan jag nog bli väldigt bra på människor. Jag kanske tom kan bli en sån där healare... :O Yeeeyeee.. I vilket fall som helst så handlar det nog om att jag själv ska hantera allt, precis som en alldeles normal och tråkig människa måste lära sig hantera sina fel och brister.. att jag kanske har lite fler av dom, spelar egentligen ingen roll. I slutändan har vi lika stor chans. Nu blev det blaj av allt...
NU STÄDA, SEN ÄTA!..