Från förhållande till blaj..
Har inte sovit så bra inatt, och idag har det varit deep-talk.
Jag och en vän har disskuterat innebörden om hur det är att leva med någon som är sjuk. Och om jag ärligt ska säga vad jag skulle göra, så skulle jag aldrig gå in i ett förhållande med en sjuk människa. Antagligen för att jag själv är sjuk. Eller ordet sjuk låter så hårt, det smittar ju inte eller så. I vilket fall som helst kom vi inte fram till något stort. Det slutade med att jag blev bitter och han försökte trösta mig genom att säga "att det faktiskt finns en person till alla därute".. AH jo tjena tänker jag då, vem är så dum?!.. Då slog det mig att jag har vänner som är "sjuka" som faktiskt har fungerande förhållanden. Och jag menar, tänk hur många bra och fina egenskaper jag har, när jag lär mig hantera bipolariteten måste jag vara en av de skönaste människor i denna värld, eller något?! Som Malin alltid säger, du har känselspröt som ingen annan har. När jag lär mig hantera andras känslor och inte ta in dom till den grad att jag mår dåligt kan jag nog bli väldigt bra på människor. Jag kanske tom kan bli en sån där healare... :O Yeeeyeee.. I vilket fall som helst så handlar det nog om att jag själv ska hantera allt, precis som en alldeles normal och tråkig människa måste lära sig hantera sina fel och brister.. att jag kanske har lite fler av dom, spelar egentligen ingen roll. I slutändan har vi lika stor chans. Nu blev det blaj av allt...
NU STÄDA, SEN ÄTA!..
Jag och en vän har disskuterat innebörden om hur det är att leva med någon som är sjuk. Och om jag ärligt ska säga vad jag skulle göra, så skulle jag aldrig gå in i ett förhållande med en sjuk människa. Antagligen för att jag själv är sjuk. Eller ordet sjuk låter så hårt, det smittar ju inte eller så. I vilket fall som helst kom vi inte fram till något stort. Det slutade med att jag blev bitter och han försökte trösta mig genom att säga "att det faktiskt finns en person till alla därute".. AH jo tjena tänker jag då, vem är så dum?!.. Då slog det mig att jag har vänner som är "sjuka" som faktiskt har fungerande förhållanden. Och jag menar, tänk hur många bra och fina egenskaper jag har, när jag lär mig hantera bipolariteten måste jag vara en av de skönaste människor i denna värld, eller något?! Som Malin alltid säger, du har känselspröt som ingen annan har. När jag lär mig hantera andras känslor och inte ta in dom till den grad att jag mår dåligt kan jag nog bli väldigt bra på människor. Jag kanske tom kan bli en sån där healare... :O Yeeeyeee.. I vilket fall som helst så handlar det nog om att jag själv ska hantera allt, precis som en alldeles normal och tråkig människa måste lära sig hantera sina fel och brister.. att jag kanske har lite fler av dom, spelar egentligen ingen roll. I slutändan har vi lika stor chans. Nu blev det blaj av allt...
NU STÄDA, SEN ÄTA!..
Kommentarer
Postat av: Cissin
Därför du och jag är som handen i handsken. Sjuka människor passar nog bättre tsm, blir nog mer förståelse för varann. Peace!
Postat av: Frankie
Jag är lite delad där.. tror att man samtidigt måste ha kontroll på "sjukdomen" då också. För att sänka någon som mår bra är svårare än att sänka någon som själv mår dåligt, men som du säger också.. det finns en annan förståelse där som man inte hittar hos någon som inte är "sjuk".
Föresten.. var det där en raggningsreplik? ;D
Postat av: Cissin
I agree.. Det är lite krångligt det där! Den som lever får se helt enkelt, man märker ju vad som funkar för en själv liksom.
Haha du önskar det va!!! :*
Postat av: Cissin
ps. hade jag vetat hur man länkar, så hade jag länkat dig med haha
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: