Självkänsla = noll
Om ca 5 minuter ska jag vara på den där rehabträffen, alltså har jag skippat den.. shame on me, men det funkar inte alls idag. Jag är butter och känslig.. och känner mig allmänt äcklig.
Jag vaknade i morse efter en dålig natts sömn (?) redan klockan 9.. har för mig att jag drömde om den där äckliga spindeln jag dödade i mitt rum igår. Jag har drömt en del konstiga drömmar nu på sistone, och jag vet inte men jag tror faktiskt att det ligger något i dessa drömmar. Om det handlar om mig själv eller andra har jag ingen aning om. Är det så att jag helt tappat självkänslan och tror att det värsta ska hända snart. En tidigare läkare sa att det är vanligt som sjuk att man känner att man inte duger, om man då har en pojkvän/sambo/man tänker man att varför är han med mig istället för att gå till någon som inte har dessa utbrott, skov och impulser. Jag känner ständigt att närsom kommer en tjej som kanske är lik mig utan dessa sjukdomar, själv skulle jag välja henne.
Jag är alltså ut i helvete rädd att min käre karl snart ska kasta mig åt råttorna, och kasta sig in i en ny tuttfamn. Jag har redan flera namn på listan.
Men är det inte också så att det är så många tjejer fungerar. Man kan gå ut på krogen och känna sig snyggast och socialast i världen tills en tjej med smilegropar och brunt fint hår kliver in, dessutom är hon mycket roligare. Då dyker plötsligt en finne upp i pannan, man börjar känna sig osäker och kryper tillbaka för att göra sig så osynlig som möjligt.
Livet kan vara jobbigt ibland, men tänk då på barnen i afrika..
Jag vaknade i morse efter en dålig natts sömn (?) redan klockan 9.. har för mig att jag drömde om den där äckliga spindeln jag dödade i mitt rum igår. Jag har drömt en del konstiga drömmar nu på sistone, och jag vet inte men jag tror faktiskt att det ligger något i dessa drömmar. Om det handlar om mig själv eller andra har jag ingen aning om. Är det så att jag helt tappat självkänslan och tror att det värsta ska hända snart. En tidigare läkare sa att det är vanligt som sjuk att man känner att man inte duger, om man då har en pojkvän/sambo/man tänker man att varför är han med mig istället för att gå till någon som inte har dessa utbrott, skov och impulser. Jag känner ständigt att närsom kommer en tjej som kanske är lik mig utan dessa sjukdomar, själv skulle jag välja henne.
Jag är alltså ut i helvete rädd att min käre karl snart ska kasta mig åt råttorna, och kasta sig in i en ny tuttfamn. Jag har redan flera namn på listan.
Men är det inte också så att det är så många tjejer fungerar. Man kan gå ut på krogen och känna sig snyggast och socialast i världen tills en tjej med smilegropar och brunt fint hår kliver in, dessutom är hon mycket roligare. Då dyker plötsligt en finne upp i pannan, man börjar känna sig osäker och kryper tillbaka för att göra sig så osynlig som möjligt.
Livet kan vara jobbigt ibland, men tänk då på barnen i afrika..