2009-06-15 @ 19:07:56 Permalink "Frankie" Kommentarer (5) Trackbacks ()
Med få ord i munnen och mindre i tankarna känner jag mig rätt död idag, lite likgiltig, nästan lite apatisk. Jag lever i min egen värld idag. Lite nedstämd, tårar som ligger och trycker bakom ögonen. Känner mig lättstött och suktar efter den där riktiga tryggheten, de där armarna som håller om en, kärleksfamnarna. Känns som om jag behöver gråta ut en stund, få lite utlopp för mina känslor. Men jag vill ju inte göra det när som helst, jag vill ju göra det just i de där famnarna. Men det tycks aldrig riktigt finnas tid, trots att jag har all tid i världen, tid varje dag, alla timmar alla minuter. Men jag vill ligga i just den famnen. Det känns svårt, och omöjligt just nu. Jag är så trött på att vänta, vi tycks verkligen inte komma någon vart alls. Jag är inte ens säker på om jag vill komma någon vart, klart jag vill göra något åt mina fobier, klart att jag vill kunna jobba igen, klart att jag vill komma någonstans i livet. Men jag vill inte göra något åt mina up's and down's.. jag vill inte göra något åt min impulsivitet. Jag kanske sagt det tidigare, men det är faktiskt en del av mig, av min personlighet. Jag är en person som ständigt vill ha full fart i livet, träffa nya människor, sätta fötterna på ny mark, testa gränser. Jag är en person som alltid haft mycket och stora humörsvängningar, någon man inte riktigt vet var man har, men samtidigt någon att lita på fullt ut. Det ska finnas spänning i livet, man ska gå efter impulser, göra spontana saker, vara lite galen. Utåt har min glädje alltid funnits där, för vissa har jag självklart berättat hur det ligger till, men jag har ändå lyckats hålla humöret uppe på ett eller annat sätt.. oftast.
Jag vill inte bli en i mängden, jag vill fortsätta vara en zebra, svart eller vit.. jag klarar mig utan det gråa, mellantinget.
Kommentarer
Postat av: Mara
Hello.. ^^
Har du någon diagnos??
Äter du någon medicin??
Läste igenom "zebra" saken lite snabbt.. nyfiken
Kramz Mara / www.alien-doll.com
Postat av: Frankie
2009-06-28 @ 19:13:36
Postat av: Frankie
Helu!
Jag har fått en diagnos, Bipolär typ II och väntar på ett neurpsykiatrisk test eftersom jag antagligen har adhd också.
Just nu äter jag en massa mediciner, flera olika stämningsstabiliserande, ångestdämpande och sovpiller. Men det ska det bli ändring på, att äta mediciner gör en ofta till en zombie. KBT är nog det bästa valet :D
Kram/ Frankie.. En blogg jag ska börja läsa! Kommer direkt in på mina länkar ;)
Postat av: Mara
Hehe okey najz! ;-P
Men man kan typ säga att jag startade den på riktigt för bara några timmar sen.. Har inte ett enda inlägg nu typ ^^
Fast domänen köpte jag å fixade lite på för nästan ett år sen..
Jag har ADHD, jag har lidit hela livet, för några månader sen när mitt drickandes av vin bla gick WAAAAAY över styr så valde jag att jag ville få ett slut på skiten.. Nu äter jag några tabletter concerta om dagen,å jag mår verkligen bättre! Trodde inte att det var möjligt.. Jag känner mig halvt frälst.. Men det ska nog vara mkt bättre egentligen.. Aja vad som helst e bättre än ångesten å paniken förr..
Har känt mig helt fucked upp.. Nu e jag äntligen stabil.. Jämfört med förut.. Kroppen e stillsam nu å jag behöver inte längre jaga efter stimuli , känns som att jag nästan har lyckats landa i mig själv igen..
Nu äter jag inte ens mina ångestdämpande / lugnande / sömnmedicin längre, bara någon enstaka gång.. Känns verkligen som att jag är på bättringsvägen.. Har verkligen haft ett rent helvete med min ADHD sen jag var liiiiiten , önskar att jag vågat prova medicin tidigare,är lixom rädd för mediciner, lr var det förr, men känns konstigt att den är drog-stämplad.. Den får ju mig att bli lugn , stillsam , harmonisk å normal.. Det min hjärna skrek efter hela tiden förut , å man var aldrig riktigt vaken å kroppen var som ett snurrandes hamsterhjul på trippel-max speed...
Jag har aldrig käkat anti-depp lr något alls, knapps vanliga värktabletter förut , fast jag har haft perioder då jag vart döds-deppig , alla som jag vart bekant / vän med som har ätit anti-depp säger att det inte funkar hur länge dom än tar det, dom går tydligen bara upp en massa i vikt..
Haha gud vad jag sitter å skriver.. Borde väl ta å lägga mig nu antar jag, sova några timmar.. Glömmer ibland att gå å lägga mig.. Im weird O_o
// Kramz Mara <3
Postat av: Frankie
Vi gör det här till våran lilla privata chat :D
Jag har pratat mycket med mina föräldrar om min barndom ända upp till 19-års ålder. Och jag har alltid haft svårt med skolan, det är väl där det mesta ligger. Jag fick gå om en klass i högstadiet, klarade inte av gymnasitet och hoppade av folkhögskolan. Om jag däremot skulle fått min diagnos tidigare, vilket jag fortfarande inte fått. Tror jag att livet hade blivit lite lättare. När man va liten var det bara jobbiga killar som hade ADHD, och vi jobbiga tjejer glömdes helt enkelt bort.
Jag var också lite rädd för mediciner tidigare, men gav upp min rädsla när ångesten var som värst.. då spelade det ingen roll längre. Jag tror fortfarande inte helt på mediciner, jag tror att man helt enkelt måste lära känna sig själv, och sina diagnoser.. NEJ du är inte dina diagnoser!! :P
Man måste lära sig hur man fungerar i vissa situationer precis som alla andra, men det kan vara svårt och då kan min favoritlösning KBT hjälpa :D
Jag fick antidepp innan jag fick de mediciner jag har idag. Det fungerade inte pga att det bara är till för att göra en "lyckligare", jag behöver stämningsstabiliserande, vilket jag inte heller tycker är särskilt bra.. då man alltid är som en zombie!
Jag har gått upp i vikt pga mina mediciner, fått hudproblem, oregelbunden mens osvosv.. och det är inte så ovanligt. Kanske är det något man får ta för att man mår psykiskt dåligt?! Fy fan!
Du får skriva hur mycket du vill, själv älskar jag att skriva.. och läsa! :D
// Kram Frankie <3 :)
Trackback