Ner igen...

De två sista veckorna har varit outhärdliga, men med nöd och näppe har jag klarat det, och lyckats hålla humöret uppe med några Zyprexa och Risperdal, min nya medicin. Tankarna har haft party och ett ständigt kaos har gjort mig sällskapt, vissa dagar hälsade ångesten på. Men idag tror jag allt har släppt, jag hoppas det iaf. Idag kom det tårar utan anledning, eller en anledning fanns men jag tyckte den inte var värd att nämna, jag grät för att min karl inte skulle vara hemma i helgen, kanske för att jag hade sett framemot en helg med mys och lite festande, trots att han hade sagt att han kanske skulle iväg och fiska. Nu blir det fiske ändå, och jag har blivit medbjuden. Om det blir båttur följer jag gärna med, annars stannar jag nog hemma.

I veckan har jag dessutom avbokat två av mina tider, den första till min Dr. Kurator och den andra till rehabgruppen, jag känner att jag inte är riktigt redo för den.. inte än. Imorrn ska jag träffa min sköterska, och det kan jag inte missa.. det är nog det enda jag ser framemot nu i veckorna, hon tar tag i saker, och jag gillar henne. Imorrn blir det minnestest, och snart även ett Neuropykiatriskt test.. jag kanske redan sagt det, men just nu är det det viktigaste.

Nu till lite roligare, jag har köpt ett nytt akvarium, större än mitt tidigare.. det var tänkt från början att det skulle stå hemma hos mig, så mina yngel skulle ha ett eget hem i mitt gamla akvarium. Men jag var generös och nu står det hemma hos min karl, han har blivit som besatt och åker och kollar fiskar och tillbehör i stort sett hela tiden. Kul att man kan komma med en del roliga saker iaf. Visserligen har jag en liten plan, nu när vi har ett delat akvarium.. måste vi ju ha en delad bostad, eller är det inte så?
Vi får se, vi får se.