Det känns fortfarande inte riktigt bra...

2009-07-16 @ 21:58:35 Permalink "Frankie" Kommentarer (0) Trackbacks ()

Men jag överlever, och det är det viktigaste.
Jag har nu förstått att jag klarar av att leva ett någorlunda själständigt liv, om jag så även bara gjort det i en vecka. Jag har också förstått att jag har många nära vänner, som finns där. Jag har förstått att jag kan ha kul, att jag faktiskt mår bättre.
Idag fick jag ett kort nervsammanbrott som avslutades med en känsla av odödlighet. Just nu kan ingenting knäcka mig, jag ska bli en sten! Jag ska kämpa så det hörs, tvärs över hela världen och runt igen.. och eka ska det!
Hör och häpna var jag faktiskt ute på en 1½ timmes promenad idag också, och stolt som tuppen är jag! Jag börjar komma upp på fötterna igen, jag börjar känna energin komma tillbaka. Nu ska livet komma tillbaka, för jag har mycket att bevisa.. både för mig själv och andra.

Välkommen livet, jag har saknat dig.

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback