Jag bor i princip med min karl, i våran lilla stuga på pappas tomt. Han har fått en egen hylla i garderoben. Han sover här trots att jag inte gör det ibland. Igår införskaffade han värsting-högtalare inklusive dvd.. pioneer ska det vara, och pioneer blev det!
Idag ska vi till Ikea och köpa lådor att ha under sängen, och hyllor att ha på väggen samt spots att ha under hyllorna. Och bara för att måste vi kika lite i fyndhörnan. Idag känns det verkligen som om vi redan bygger på vårat kärleksnäste.. trots att det inte är som "på riktigt" eftersom vi fortfarande bor hemma. Jag kan inte annat än att sitta och fantisera och fundera på hur det kommer att bli, hur det kommer se ut.. Jag vill börja på det redan nu..
På Lotsen, vårdhemmet jag varit på stod det i papprena Pojkvän/Särbo.. och det stämmer ju faktiskt inte. Vi är mer sambos än särbos.

När jag nu redan berättat vårdhemmets namn kan jag lika gärna köra på. Det är ett blandhem, där alla inte så agressiva människor kommer, om man har tur att komma så långt, det är ett zombieboende. Alla är gamla och grå, eller nästan gamla och bittra. Ibland kommer det in en och annan ungdom, men de är tysta.. sitter för sig själv och ofta matvägrar de. Att sitta där.. är ibland som att vara med i en riktig psykfilm.. det piper alla skötare springer dit.. öppnar dörren och inte förens då hör man skrik som skulle kunna jämnföras med ett dödsskrik. Det är vid såna tillfällen det känns i magen. Man får själv lust att skrika ut allt man har där inne. Men det gör man inte, för då kan man vara säker på att man får sitta där några dagar till.. Allt går på rutin där, allt handlar om rutin, och kanske är det de flesta läkare säger att rutin är det viktigaste, rutiner får dig att må bra. Där är det rutin att alltid vara beredd att en skötare knackar, öppnar dörren och kliver in, de väntar inte på ett svar.. de bara kliver rakt in.. jag har funderat på.. tänk om man har besök och fifflar lite i underkläderna på varandra.. va gör de då om de kliver in? Går de ut igen eller stannar de och fortsätter prata om det man egentligen inte bryr sig om.
I Hallen sitter ofta de lite "friskare" så fort det börjar pipa vänder alla huvudena och kollar vilket rum det nu är? om det ringer på dörren och okänd kliver in måste alla veta vem det är och vad personen gör där. Något som i verkliga vardagen är en skitsak som att någon går förbi blir världens händelse där inne. Tänk att det kan vara så stilla, så dött. Min favoritstund på dagen är när medicinpersonalen kommer, det finns två att välja på och de båda är riktigt trevliga.. kanske just för att de har mediciner.. Jag har börjat lita fullt ut på mina piller nu, jag har fått för mig att allt kan botas med medicin. Och oftast kan de det.. Eller? Zyprexa är min nya hjälte de kan få bort alla dåliga känslor på ett kick, ibland får man vänta längre, ibland ingen stund alls. Det är min behovsmedicin precis som mina Imovane blev tidigare.. utan läkarens rekommendation.
Imovane äter jag inte längre alls jag har tagit kontrollen där och även om jag saknar varje dag, har jag sagt åt alla läkare att de verkligen inte ska sätta in dem, då jag så lätt blir beroende igen. Kicken är allt man söker när man mår som jag, det är som att droga något olagligt, och sånt kan ju aldrig vara bra. Solong Imovane, vi ses nog aldrig igen.
Jag har tänkt mycket på beroende och droger, det kan vara så lätt att hamna i sådana råtthål när man lider av en psykisk sjukdom, jag har nog haft turen eller kanske diciplinen att aldrig hamna i det hålet. Men så lätt det skulle vara egentligen, att ta till alkoholen eller drogen för att för stunden må lite bättre.
Jag har också tänkt mycket på den ärftliga faktorn, just när det gäller bipolär.. och nu är jag helt säker på var den kommer ifrån.. från min fars sida. Vissa jobbar bort det, andra dricker bort det.. jag hann aldrig komma så långt. Tur tur och åter tur.
Tack vare min diagnos och mina möten med Dr. Robert kanske det blir lättare att förstå hur vi alla fungerar.

Själv kan jag inte än förklara för mina nära hur jag fungerar, för det vet jag inte själv riktigt. Jag ser inte de stunder jag blir manisk och jag kan inte se symtomen för depressionerna. Det enda jag egentligen kan är de gånger ett utbrott är på väg, det känner jag när jag vaknar och ibland oftast redan dagen innan. Jag måste bli proffs på mina mediciner och sjukdomar, jag måste bli proffs på mig själv. När jag kommit så långt kan jag själv ta kontrollen och leva ett "normalt" liv. För det är det jag måste göra ta kontrollen.

Bokrean har börjat, och jag har redan hunnit köpa några böcker.. Idag måste en bokhylla köpas.
Jag älskar att läsa böcker, de tar en till andra ställen får en att känna andra känslor.. kommer ifrån sitt eget liv.
Nu tänkte jag dela med mig lite...

Scar Tissue - Anthony Kiedis
"In 1982 four self-described 'knuckleheads' burst out of the neo-punk rock scene in LA with their own unique brand of cosmic hard-core mayhem funk. Over twenty years later, the Red Hot Chili Peppers, against all the odds, have become one of the most successful bands in the world. Though the band has gone through many incarnations. Anthony Kiedis, theh group's lyricist and dynamic lead singer, has been there for theh whole rollercoaster ride."
Läste jag för en tid sedan, en av världens största "rockstjärnor" har skrivit en självbiografi. Helt klart en av de bästa böckerna jag läst, så bra att jag själv måste ha den i bokhyllan. Den första riktigt tjocka boken jag läst på engelska, men det funkade och riktigt bra faktiskt. En bok jag verkligen rekommenderar till er RedHot-fans och många av er andra också.



Heavier than Heaven, The Biography of Kurt Cobain - Charles R. Cross
"Kurt Cobain's life and death fasts became rock'n'roll legend.  The worldwide success of his band, Nirvana, defined the music scene in the early 1990's and thehir songs spoke to and for a generation. Music journalist Charles R. Cross, a veteran of the brilliance and the pain that extinguished it. Heavier than heaven is the definitive life of one of the twentieth century's most creative and troubled music geniuses"
Har jag precis börjat läsa, ytterligare en biografi om en av världens största rockstjärnor.. Att jag så ville läsa den beror mycket på att jag är nästan helt säker på att Cobain hade Bipolär, och i början av boken får man också reda på att han hade ADHD, det gjorde mig ännu mer säker. Den är också på engelska, och kanske är det därför den är så bra.



Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - Ann Heberlein
"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att liver är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt."
Ytterligare en biografi om en kvinna som fått diagnosen Bipolär typ II som tjugoåring. Den är det tänkt att mina anhöriga ska läsa, för att de ska förstå hur det är att leva med diagnosen. När man själv har lite svårt att förklara. Jag väntar med att läsa den tills jag mår bra.




Innan jag dör - Jenny Downham
"Sextonåriga Tessa hahr leukemi och vet att hon ska dö. Vad ska hon göra under de månader hon har kvar? Hon har ju så mycket hon inte hunnit med. Så hon gör upp en lista över saker hon vill göra och uppleva innan hon dör. Högst upp på listan står att vara tillsammans med en kille."








Dödsboken, Nefertiti - Nick Drake
"Egypten, 1300-talet före vår tideräknings början. Det mäktiga paret farao Akhenaton och drottning Nefertiti, ''den Perfekta*, styr över landet. De har dömt ut och avskaffat de gamla gudarna, utmanat det etablerade prästerskapet och skapat en ny tro. Detta maktspel har gett dem många nya vänner, men också ondsinta fiender som inget hellre vill än att se den nya ordningen krossas. En dag är Nefertiti, Egyptens undersköna härskarinna, spårlöst försvunnen. Brotsutredaren Rahotep blir kallad för att lösa mysteriet. Han inser snabbt att staden vilar på intriger ochh maktspel, och att han inte kan lita på någon. En sak är säker: lyckas han inte hitta drottningen före utsatt tid kommer han inte levande därifrån"
En bok jag bara valde för namnet, då jag heter Nefertitie i andranamn..




Hemlös, med egna ord
"Hemlös - med egna ord är ett unikt dokument. Texterna har skrivits av 57 hemlösa personer och publicerats i gatutidningen Situation Sthlm. De handlar om lycka, längtan, misslyckande, sorg, död, missbruk, kärlek, saknad, skuld och frihet. Och om tio år av hemlöshet. Dessutom texter av Fredrik Lindström, Lo Kauppi, Johanna Nilsson, Birgitta Stenberg, Jan Lindström, Katerina Janousch och Robert Bohman."







Dimridåer - svenska folkets debutroman
"Det började som ett tankeexperiment: kan man göra en deckare där varje kapitel har olika författare? Blir det samma historia? Hur fortsätter man där någon annan slutat? Kan huvudpersonen dö? Och vems berättelse är det egentligen?!
700 svenskar hvar med, 10 av dem fick sina kapitel framröstade av allmänheten. Resultatet blev Dimridåer, en kriminalroman som inte liknar någon annan."
Just för själva grejen.. jag är ju inte så inne i kriminalromaner.

Jag har varit borta ett tag, i tisdags tror jag det var.. fick jag ett av mina intensivaste utbrott någonsin. Det började ganska töntigt inne i stan. Jag var lättirriterad, som så ofta nu för tiden. Åkte hem, och på vägen gick allt utför. Jag gick sönder i tusen bitar och allt drabbade min älskade karl, min andra hälft fick ta smällen som vanligt. Förlåt. Efter mycket slag och en barfotavals i snön övertalade pappa mig att jag skulle lägga in mig, ytterligare en gång den här månaden. Vi åkte direkt till samma ställe som tidigare och väl där hade jag lugnat ner mig, hunnit äta lite ananas.. och börjat få ont på diverse ställen. Att jag ens gick med på att lägga in mig, berodde på dåligt samvete, jag vet hur illa jag gör andra när jag blir sådär, jag själv drabbas inte så mycket då allt oftast är helt svart. Den här gången var det faktiskt skönt att komma tillbaka till världens mest tråkigaste ställe. Jag fick chans att vila upp mig på riktigt, tänka igenom allt som jag faktiskt gjorde. Och ha vårdare, sköterskor och läkare i närheten hela tiden. Jag stannade tom en dag extra. De finns faktiskt ganska skön personal där, en lite yngre sköterska som faktiskt förstod att jag inte ville sitta ute med de andra. Som stannade en stund extra varje gång jag skulle få mediciner bara för att prata lite, kanske tyckte han det var skönt med en lite yngre patient också, en som inte är så mycket zombie. Jag konstaterade ganska snabbt att han måste ha ett ganska tråkigt jobb.. men ah.. blabla. 
I onsdags fick jag permission för att träffa min favoritläkare en sista gång.. Dr. Robert. Jag är inne i en blandepisod just nu.. och skoven ligger tätt.. jag kan ha flera skov varje dag.. det går från mani till depression på ett ögonblick. Så han satte in ny medicin, som ökar effekten av mina Lamotrigin också. Ergenyl tror jag dom heter, dom verkar snabbt och man får en stor dos. De ska hjälpa mig nu. Så just nu är jag inne på fyra olika mediciner. Lamotrigin, Ergonyl(?), Zyprexa och Propavan. 'Intressant va?! nej inte ett dugg, så nu slutar jag. 

Ikväll har Linda Rosings nya såpa premiär "Den rätte för Rosing".. man är rätt sugen på att suga i sig lite, men nej fan.. vi har inte femman. Kanske är bra det, jag har aldrig riktigt gillat Rosing, och kommer nog inte göra det heller. Hon är en typisk tjej med sillisar och botox i tuttar och läppar. Kanske lite för gammal för sånt, men ah hon går ju mot strömmen, sillisströmmen, DET ÄR UTE ATT HA STORA TUTTAR! Se på Peyre och Gynning.. (?) eller är jag helt ute och cyklar? Gynning har iaf inga bröst att skryta med, eller rättare sagt det är precis vad hon har.. ett par äkta stekheta boobisar. Jag är mer ett Gynningfan. Hon verkar liiite smartare, är liiite hetare.. liiite mer "naturlig". Jaja.. kanske surfar man in på kanal5 ikväll och kollar, eller så gör man det inte. Jag har kollat in Rosings blogg. och jag vet inte, där finns inte heller något intressant.. Det är roligare med riktig såpa, BigBrother-såpa.. där intrigerna ligger tätt och sexet visas på hundratusentals TV-apparater. Det bästa med Rosing helt enkelt. Hoppas hon hittar någon likasinnad.

Härom veckan fick jag ett mail från en vän som håller på med horoskop och dylikt. Jag blev ganska chockad när jag förstod att det mesta faktiskt stämde (De fetare texterna)


"Hej, det är fredag och jag är sjuk och har rätt tråkigt så jag passade på att ställa ett personligt horoskop åt dig. Egentligen ska man tolka alla tecken och skriva ihop det med en slutsats därför kan flera av dessa inte stämma, eller inte stämma alls men jag skriver alla i för sig så får du tolka själv, jag varnar bara, detta lär bli mycket text.

Namn: Frankie
Född: May 17 1988 2:10 AM(Gissade på tidsslaget men 24+/- brukar inte spela nån roll) (Han  gissade och hade rätt, nästan helt rätt)
Danderyd, Sverige(Gissade igen, dock bör det inte spela nån roll då hela sverige är i tidzon +1) (FEEEEL, nacka..)


Ascendent 10 grader i Vattumannen
Du gillar nya idéer och koncept. Men du föredrar att hitta de själva, det är då heller inte lätt för andra att få dig tro annat; du skapar dina egna åsikter. Men när du har de åsikterna vill du gärna att andra ska tycka samma sak. Försök vara mer opartisk och tänk på att alla inte tycker som du. Du har ett intresse i vetenskap/kunnande och sociala problem, du är väldigt sympatiskt mot de som mår dåligt, likvärdet är ditt motto. Du kräver att auktoriteten ska visa respekt. Du är intellektuell - men du har svårt att förstå känslor och känslosamma människor. Du är något frånvarande, men lugn och objektiv.

Solen 26 grader i Oxen
Du uppskattar trygghet och en lugn omgivning, men ta det lugnt. Du blir lätt beroende och kan fastna lite i utvecklingen, detta visar sig även i hur du mognar, du måste verkligen arbeta för att vuxna till. Du är svår att såra på djupet, men när du väl blir det så tar det lång tid innern du glömmer och tiden måste få dig lugn. Du kräver resultat direkt och har svårt att vänta - abstrakta(känslor, kärlek, empati, sympati) saker är väldigt svåra för dig att förstå dig på. Du är väldigt kreativ och älskar att skapa saker. Du har en energi som ger en jordnära fysisk sensualism som många finner förförande. (Det sista kan jag inte bedömma, men jag tror faktiskt att han har rätt där med)

Månen 9 grader i tvillingarna
Extremt rastlös, du bli lätt uttråkad med din omgivningen pga din korta uppmärksamhet(short attention span). Dina känslor ändras hela tiden och du älskar att prata om dina känslor. Generellt sett har du ett bra föredöme, din intelligens snarare än dina känslor kontrollerar dig och du har en tendens att överreagera. Du har många bollar i luften och gillar att resonera dig förbi saker, du älskar att resa och att lära dig om andra människor och andra kulturer. Du har ett starkt uttryckssätt - vilket kan leda till att du är en nonstop talker. Du älskar att dela dina idéer med andra.

Merkurius 18 grder i tvillingarna
Ditt sinne är aktivt, snabbt och rörligt. Du är väldigt rastlös och blir uttråkad lätt. Om du inte får konstant mental stimulans/blir bekräftad så blir du extremt nervös och börjar agera väldigt ostabil. Du är antagligen en bra student eftersom du är väldigt frågvis, fastän du har en kort uppmärksamhetsförmåga(short attention span). Försök skaffa dig själv lite själv disciplin för att slutföra det du startat. Du brukar även kunna kallprata i timmar bara för att fylla ut tiden. Se till att dina konversationer har lite substans eller så kommer folk undvika dig.

Venus 29 grader i tvillingarna
Du är fredlig, varm, öppen och tolerant mot andra. Du älskar variation i dina förhålladen. Kanske lite väl mycket då du ofta kan ha flera förhållanden samtidigt! Du är alert och har humor, du har en förmåga att roa och glädja andra och detta gör dig rätt populär. Du älskar "spelet"(ragga o så) och har rätt svårt att stanna dig själv, lugna ner dig och engagera dig i djupa känslor. Din charm och utstrålning gör dig välkommen nästan vart du än går.
(rätt, rätt, rätt... flera förhållanden samtidigt, kanske inte.. en stor del jag försöker jobba bort, det mesta pga min adhd.)

Mars 26 grader i vattumannen
Dina idéer och vad du tycker är ofta väldigt uppfinningsrika och originella, men ibland något excentriska och orealistiskt. Du är otroligt omtänksam och tänker nästan alltid så att alla får det bra, så länge de håller din höga standard. Du tycker ofta att du har auktoriteten för dina idéer är bättre uttänkta och mer värdefula än andras. Extrem idealistisk, du är en rebell mot allting.

Jupiter 16 grader i Oxen
Mognad kommer endast ske när du hittat en stabil livstil som håller dig lugn, säker och rofylld. Du mår som bäst när folket runt dig ger dig uppmärksamhet och support, när du känner dig osäker eller hotat blir du rätt besatt och "vill ha"känslan infinner sig direkt, du kan även skada dig själv. Du samlar på/vill uppleva allting som "det goda livet" har att erbjuda.
(Ja, jag kan faktiskt erkänna att mogen är jag inte, visst har jag mognat en aning från fjortisstadiet.. men nej, jag hahr svårt med det där. Jag har aldrig skadat mig själv fysiskt, om man räknar bort de ggr jag ätit för många I:n, men vill ha känslan är den jag är ute efter, ständigt)

Saturnus 1 grad i Stenbocken
Du är väldigt seriös och vuxen, du tar på dig mycket ansvarar och slutför det du anser är viktigt, det går att lita på dig då du är väldigt praktisk och sparsam, en bra organisatör. Du är den ideella att räkna med när man måste slutföra ett projekt. Du uppfyller dina mål och värderar dig själv för din förmåga att kunna fokusera all din kapacitet på ett mål för att sedan slutföra det.

Uranus i linje med stenbocken
Du söker lösningar på hur man kan ändra samhällets syn på problem, traditioner och vad som är rätt och fel. När du är besluten att göra något planerar du ofta in i minsta detalj.

Neptunus 9 grader i stenbocken
Du och hela din generation idealiserar arbete, och förmågan att nå mål. Men, du kan du kan stressa igenom förmycket och göra saker halvdant, sänk dina mål så dina mål blir realistiska. Du är inte Superman.

Pluto 10 grader i skorpionen
Din livstid och din generations livstid kommer bestå av mycket forskning och upptäckter, mysterier kommer avtäckas och tabuer kommer ifrågasättas. Källan av många av livets frågar kommer få svar under din livstid.

Norra Noden 20 grader i fiskarna
Du är attraherad av/dras till folk som kräver din hjälp. Du försöker på egen hand forma relationer med folk som är svaga, sjuka, skadade, beroende och besvärade på ett eller annat sätt. Som bäst kan du faktiskt stilla deras sinnen men många gånger kommer kommer du vara offret då folk kommer utnyttja dig och använda sig av dina goda natur. Detta kan leda till många negativa situationer så var säker att du endast hjälper de som verkligen är värda din tid, energi och ärlighet. Lite mer självbeskydd kan göra ditt liv så, så mycket lättare och bättre.

Sådär. Det var allt, nu ska jag ta en cigg. :D"

TACK PATRIK!

Idag är det Fettisdagen. Dagen innan löning liksom. Smart.. riktigt smart. Imorrn blir det semlor iaf!
På tal om grädde och vetebulle, jag har bytt ut allt mitt snacks till frukt och nötter. Hur grymt är inte det, min karl sa att han var väldigt stolt över mig när vi satt och tryckte i oss fruktsallad på burk! Visserligen är inte burkfrukt det nyttigaste heller, men jag börjar smått! Frukt ska bli mitt nya godis. Apelsin, kiwi, plommon, torkade bananer.. vanliga bananer, kockosnöt, ananas... MMM!
Igår träffade jag Monica, jag hade inte så mycket att säga.. inte hon heller direkt. Konstigt det där, jag har tusen frågor men alla måste jag ta med Robert.. psykologen. Just det jag skulle ju skriva ner vad jag skulle ta upp med honom så att jag inte glömmer det imorrn. Annars då? Jo jag har bäddat rent i sängen, plockat och städat till ingen nytta alls, då det antagligen kommer se ut som helvete om nån timme. Jag har fixat fin fruktskål, tagit fram en sparrisgrön höganässkål ur min brudkista.. hällt i  lite torkade bananer. Blabla..
Förutom det då? Jo jag är på riktigt pisshumör, lite ångor från gårdagens utbrott. Då jag fullkomligt äcklades av alla bortskämda människor i min omgivning. De som lever på mamma och pappa, får lägenheter osvosv.. Visst är jag en aning bortkämd med kärlek, det har jag alltid varit men Klart jag är avundsjuk! Jag har kämpat lite mer än halva mitt liv med att försöka överleva, försöka vara normal. Det slutade att jag ringde min meck, han som jag inte pratat med på så länge, han som jag saknar lite av varje dag. Han som på något konstigt vis får mig att garva över allt jag gått igenom de senaste månaderna. (?). Min MECK!
Min karl fick en del av kakan också, han fick väl egentligen hela. Men han vet hur jag fungerar, och vet vad han gör. Berodde nog mycket på min ökning av medicinerna också.

OVER..

Helgen har varit helt okej. Min veckorytm behöver ju minst ett bryt per helg för att fungera. Och jag tror det var i fredags jag fick mitt bryt. Annars då? Jo i fredags var det hemmakväll med snacks och film. I lördags blev det utekväll.. på arken och V.. Faktiskt en riktigt lyckad kväll, då även min Geris fick ragg.. många fler än vanligt, och ovanligt söta för att vara hans ragg. En lyckad kväll som höll i sig ända till tresnåret. WOW! Det har inte hänt på ett bra tag. Kanske berodde det på att jag inte tagit mina Zyprexa, då de har en tendens att göra mig riktigt trött..blabla.. På hemvägen fick min karl för sig att rensa tarmen mitt på vägen, det blev en bra film.. dock klarade han det inte då han kom på att han "faktiskt inte var bajsnödig!" Väl hemma i sängen tryckte jag i mig resterna från gårdagens snacks medan han snarkade sött. Tillslut lyckades även jag nyktra till och somna. SLUT.

Igår var min hjärna full av framtidsplaner och hopp. Jag har redan bestämt mig vad jag ska ta med mig till mitt nästa boende, det som jag och Diddy ska dela på. Zebratavlan är det viktigaste, sen har jag en del andra tavlor som ska med. Min Zebrastol ska också med, och även mitt akvarium.. Ska nog ta med det mesta härifrån. Det som Diddy går med på då också. Vi har pratat om färgval på väggarna och lägenheten ska gå i stilrena vitt, grått, svart. Jag har hittat en riktigt nice sänggavel i vitt skinn på Mio.. Den ska jag nog önska mig i inflyttningspresent från min älskade Diddy.. Det kommer bli så fint allting.. så mycket plats jämnfört på vad vi delar på just nu. En hall och ett rum på max 15 kvadratmeter. Just nu är allt i kaos, även om jag tycker att jag springer runt och plockar hela tiden. Det blir aldrig riktigt städat.. då garderoben är proppad med kläder och det som inte får plats alltid tycks hitta en plats på golvet. Vi vill flytta båda två.. till ett eget, större.. hem.. Vårat krypin, vårat kärleksnäste. Det är lite synd att vi bor hemma hos mig just nu, då det finns så mycket mer plats hos honom.. men jag får inte bo någon annanstans, vet inte om det kommer funka. Jag kan inte lägga mitt mående hos hans föräldrar, det måste jag hålla hemma.


Fyllde min dosett idag, och det måste vara världens bästa uppfinning, jag har inte glömt en enda medicin på hela veckan. Det kändes bra att fylla den.. jag ligger just nu nere på bara tre mediciner. Zyprexa och Lamotrigin som båda är stämningsstabiliserande och Propavan, sovpiller. Citalopramen har jag äntligen slutat med, den som ändå inte hjälpte.
På onsdag ska jag träffa min favvodoktor för sista gången, vi ska göra en uppföljning på medicinerna och prata om Lithium(?) jag tror att det skulle göra mig bättre, då jag nu har läst mig själv och mina skov.. jag vill få ner min mani några steg.
Jag hoppas också att vi kan börja göra en ADHD-utredning.. Att han kan skriva några ord, så att nästa doktor verkligen tar tag i det.. jag märker av flera typiska "symtom" nästan dagligen nu.. och det är det enda som jag egentligen inte kan kontrollera nu.
Idag ska jag träffa Monica, jag missade förra veckans möte, och det är nästan två veckor sen vi träffades sist. Vi börjar se förändring i mitt mående, och att jag faktiskt börjar komma framåt, kommit hela vägen till behandling.. och snart är vi vidare på nästa steg. En applåd för mig, som egentligen inte står och stampar på samma ställe hela tiden.

Det vart mycket det här.. för att inte göra det så tråkigt ska jag lägga in en bild.. en bild jag tagit på mitt fina sällskap.. På mina små korkade älsklingar.. för det är just vad de är... korkade.. kan en fisk vara annat?

   

jag har länge tjatat om ett husdjur, såsom hund eller katt.
Visserligen har jag en helt underbar katt redan, en riktig vildkatt, med svart päls och huggtänder.. en panter! Men jag vill ha något nytt.. jag vill ha en hund! En liten bebis, som man inte behöver trycka ut själv. Gå ut på långpromenader, köpa fina halsband och kläder till, en hund som ska få en egen facebooksida vi ska gå på hundsim tillsammans en gång i veckan.. osvosv. Jag vet att min karl när han läser det här suckar högt.. och ja, jag vet.. Det är ingen som är med mig på just hundpunkten. Som tror att det verkligen kan vara bra för mig. Det har disskuterats en del hemma, och på forumen. Och det är verkligen ingen som håller med mig, en hund skulle bara må dåligt. och kanske är det så?!.. eller inte?! Jag tänker att när jag är uppe i mina skov tar hunden ner mig på jorden och när jag är nere i mina skov tar hunden upp mig lite. En nära vän man kan lita på fullt ut. Jag funderar och funderar, skulle en hund verkligen fara illa av att vara just min hund? PUNKT

Nu ligger iaf min panter här intill och spinner som det vore för livet.. han myser och trampar med tassarna.. min lilla vildkatt. Han far inte illa över att vara min (familjens).. men sen är han en katt också. Självständig! Vi är ganska lika, han är inne i en depression just nu.. en kattdepression. Ligger inne hela dagarna, fast jag försöker få honom att gå ut och få lite sol på sig. Han är lite lömsk om man puttar lite på honom när man går förbi, kan man räkna med att han ger igen när du minst anar det. Han har kort stubin, och är impulsiv. Men ger man honom lite kärlek är han hur mysig som helst. Vi är Bill och Bull.. tvillingsjälar.

En av mina nära har återigen drabbats av ett magsår, ett av många i raden.
Självklart reagerar jag starkt, med mensmage och pms.. plus de andra då. Jag vart till en början irriterad och otrevlig men efter ett tag bröt jag ihop helt. Jag saknade mina I:n, men några sådana har jag ju inte kvar, allt blev kaos.. men min andra hälft som jag tror har börjat lära sig hur jag fungerar lyckades få med mig in i bilen.. tårar tårar tårar. Jag som inte kunnat gråta på mycket länge, där kom dom.. mitt på vägen på väg till ingenstans.. tårar i massor. Han lyckades övertala mig att åka till Öppenvården, för att prata med jouren där.. jag ville ju ha något jag kunde sova på ordentligt, eller kanske något som lugnade lite.. något som påminde om mina I:n.. men väntetiden var för lång och jag kunde inte stanna. För första gången på länge lyckades vi tillsammans lugna ner mig, övertala mig att några mediciner behövde jag inte.. Det fick bli mat och godis istället. och det gick.. ska jag börja tröstäta nu?! Nej ush.. så långt vill jag inte gå, jag mår redan dåligt pga maten jag äter.. för äter jag äter jag inte lite längre. USH!

Idag mår jag bättre, inte bra men bättre. Magen sprängs och jag blöder utav bara helvete. Choklad är min bästa vän.
Min karl ringde precis, "är det något du vill ha? något jag ska köpa med mig?" Han är bara för underbar ibland, för det mesta faktiskt. Han får mig att le även de där mörkaste stunderna, får mig att inte vilja släppa allt, får mig att vilja försöka.. Han är min bättre hälft, det bra i mig. Honom ska jag hålla fast vid, hör du det!!! Inte kasta bort på någon elak liten impulsgrej som inte är värt kicken i sig. Håll fast vid, för vi två har faktiskt en fin framtid framför oss.. något annat kan det inte bli.

Jag sitter i min säng.. med mensmage och chokladkaka. Sitter och läser lite bloggar, självklart de mest besökta.. när jag börjar tänka på att "ohj vilket ointressant liv man har".. och det har jag ju, jämnfört med alla dessa blondinbellor och kenzor.. jag vill också vara VJ på MTV vara omslagstjej i veckorevyn och ha en massa assistenter som gör mitt jobb. Inte för att jag just nu har något jobb då jag är sjukskriven. Men åh jag blir så avundsjuk. Jag vill också ha massa roligt att göra, jobba röven av mig och komma hem trött klockan sent på kvällarna. Vill också att folk ska läsa min blogg lika mycket som de läser blondinbellas eller kenzas, ha lika många besökare.
Men här sitter jag ointressant, de enda jag egentligen har med mig i väskan är en bipolär typ II och en släng av ADHD.. Kan jag inte bli som Bippo då? Nej jag är inte bög, visst har jag en släng av HBTQ-grejen också.. fast som min älskade bög alltid säger..jag är den tråkigaste av dom. Ja så alltså här sitter jag och funderar på vad jag har som kan vara intressant. Och ingenting kommer jag på, visst är jag impulsiv.. och har lite humor, visst är jag inte den där typiska tjejen.. men ändå, något som bloggvärlden vill ha koll på. Jag vill bli en Blogg a lá Pro.. en kändisbloggare eller en bloggarkändis.

Äh.. över till mig istället.. den blivande kändisbloggaren! Igår skulle jag och min andra hälft ta en tripp in till stan för att kolla på nya skor åt honom istället kom vi hem med en snygg zebratopp, ett blingsmycke till läppen och ett par underbart snygga converse till mig.. TILL MIG!.. De var impulsköp alltihop, jag skulle egentligen inte ha något, möjligtvis från carlings där jag har presentkort men icke.. mitt impulsiva jag tog överhand och helt plötsligt bara sådär stod jag ensam inne på foot locker med ett par skor i handen. Min andra hälft satt kvar i bilen då jag egentligen bara skulle in en snabbis och hämta min zebratopp jag lagt undan. ush och fy. Men jag är riktigt nöjd. Bra impulsköp är sällsynta!

Igårnatt var inge vidare.. hade impulskänslor men bedövade med att skriva...

"Det var en gång en tjej, en tjej med depressioner och ångest... en tjej som inte kunde se det vackra i livet, en tjej som antingen gjorde allt för mycket eller inte gjorde något alls. En tjej som hade det svårt att se andra, andras behov och känslor. En tjej utan egentlig mening i livet.. Den tjejen är jag. Ibland hatar jag mig, ibland bara låter jag det vara, ibland.. ett fåtal gånger har jag gillat mig själv. Folk undrar hur jag kan må som jag gör, "du som har allt, och kan få allt", "du som är så charmig", "du som är tjejen killarna drömmer om".. "du som är så snygg".. Jag spyr på dessa kommentarer. Vadå snygg? Var då nånstans? Kan någon förklara för mig var mitt snygga sitter?! Själv ser jag bara en massa fel, en finne för mycket, några kilon för mycket, jag är blek, har fult hår med lång utväxt, för små tuttar. Ja visst jag är som miljoner andra tjejer och kvinnor, jag ser bara felen med mig själv. Inte bara med mig själv, med många andra också. Hemskt det låter va?!

Jag försöker att bry mig mer, men har aldrig brytt mig mindre. Jag försöker komma någon vart, men det känns som om jag fortfarande står och trampar på samma ställe. Ett steg fram, två steg bak.

Ibland önskar jag att allt bara försvann, en öde ö mitt ute i ingenstans.. med alla förnödenheter man behöver (ostbågar, choklad, cola, snus och imovane) med en människa man verkligen tycker om. Jag vill fly, fly dit jag alltid vill fly.. till honom jag egentligen inte mår bra av, han som sagt rakt ut att han inte vill ha något med mig att göra. Han trampar på mig, jag ligger låter mig trampas på, bara jag får vara nära.

Varför vill jag dit, med honom?!

Impuls, jag har en impuls på G.. en impuls är något man gör helt sådär utan förvarning.. en impuls för mig är något jag verkligen måste göra, även om jag så skulle dö på vägen. Han är min impuls, det är alltid dit jag går. Varför?

Jag försöker intala mig själv att det inte är jag, att det är min sjukdom.. jag försöker rädda det jag har just nu. Vet inte om det går, inte när jag är själv. Jag kan inte leva själv, jag vill inte leva när jag är själv. Jag skriver för att försöka vara närvarande, för att inte försvinna helt. Trots att det är det jag vill, försvinna helt.

Jag förstår inte hur andra kan leva, som levande döda.. låtsas må bra, skapa fina små familjer för att resten av världen ska se, gå på café och dricka latte. Hur kan de leva sina falska liv? Hur kan de vilja leva sådana liv?

Jag är arg, ledsen och jävligt förvirrad just nu. Kan inte vara ensam. Klarar det inte.

Vill skriva en sång, vill fota en känsla, vill måla en tavla. Vill försöka förklara för mina hur jag egentligen mår.. med något som alla förstår.

Jag har medicinprickar, ökad matlust och känner noll eller att allt är noll. Jag är uppgiven, vill ge upp.. kommer ge upp.

Han har semester, för en dag slipper han mig. Imorrn kommer belastningen Mira tillbaka. Jag som inte kan ge något tillbaka, jag som inte kommer på vad det ens skulle vara. Jag som inte ser honom som jag kanske borde. Jag älskar, men saknar den känsliga synen. Önskar ibland att han hade hittat någon annan, så jag kan bli arg, ledsen och få ett psykbryt.. släppa allt och sluta leva. För egentligen är det bara han jag lever för.. jag vill att han ska vara stolt. STOLT! Jag kan inte ens skriva ordet utan att grina, patetiskt. Fan va patetiskt!"

det gick sådär.. ångesten kom.. den välbekanta ångesten. Den där känslan i magen. Försökte sova, gick inge vidare. Åt.. äckelsöta saker. Socker ska det vara, ush!.. Försökte sova igen, det funkade.. Jag klarade av att sova bort impulser och ångest.

Nu är min andra hälft på väg hem, jag har saknat. Fick lite pengar igår.. vill åka och shoppa. Får se hur det blir med det.

Massa nya ideer i huvudet!.. Tror att jag ska övertala pappa att börja måla igen.. så kan jag också börja.. Oljefärger och duk påminner mig mycket om min barndom.. många timmar tillbringades i pappas studio. Det kan vara bra att komma tillbaka dit ibland.

I morse åkte Daniel till sälen för en kort visit.. jag tackade nej, till sälen! Sälen med blå himmel och massor av snö.. Yes, för lite ensamtid med kamera och blogg..

Katten ligger bredvid och jag kollar bilder från min tidigare promenad, jag har ju sagt att jag ska fota mina känslor varje dag.. Det var för svårt.. Istället har jag fotat vintern lite.. Vintern i all sin prakt måste jag säga. Tack till mannen som ställde upp på mina foton, tack tack tack. Jag är amatör en riktig amatör som önskar att jag kunde.. men jag kan inte, där med tänker jag inte säga att jag inte försöker!




Just nu står allting rätt stilla, allt förutom mitt humör.. Jag skyller på mina sjukdomar! Daniel vill också kunna skylla på något, men han är ju frisk som en nötkärna, förutom alla dessa tvångstankar med siffror han har.
Jag är nu inne på mina stämningstabiliserande mediciner.. vilket jag nog vill sluta med, jag är nämligen lite inne på Lithium.. det skulle göra mig mer grå.. inte så svart eller vit. För det är så jag förklarar mitt humör, antingen svart eller vitt. De tabletter jag äter nu har gjort min aptit lite för mycket... bra tänker ni, det tänker jag också.. äntligen går jag upp i vikt. Men jag tänker också.. Nej jag vill inte, den smala mira är den som alltid funnits och jag har trivts med den personen. Det värsta är väl att jag är sugen på något hela tiden.. sötsaker, ostbågar... annanas?! Suck.
I helgen var vi ute med jonny, i fredags bjöd vi på middag.. begav oss till V men åkte hem tídigt då jag blev trött.. i lördags drog vi till arken, senare högbergs men drog hem tidigt då jag blev trött.. Varför blir jag trött av alkohol? Antagligen medicinen igen. Fan!


jag saknar mina I:n... jag tror daniel också saknar dom..

Jag har försökt fixa med ett nytt forum... tycker att de flesta forumen om Bipolär osv är för de som är lite äldre..
Men det går väl som det går. Att fixa bloggen är ju så mycket lättare!!! Men ni som har lust eller kanske vill bli medlem.. här har ni bokstavsbarn.forum24.se!!!

Har börjat känna mig mer kreativ på sistone.. och kanske är det så att den där vistelsen på vårdhemmet.. fick mig att må lite bättre. Idag har jag tom tagit en promenad!!! Mest av allt vill jag nog fixa en riktigt bra sida för alla oss bokstavsbarn.. (ADHD ADD AS osvosv).. men ah..
Idag kommer kameran hit också.. så imorrn ska jag för första gången försöka beskriva mig själv imorrn med en bild. Det är en av mina utmaningar. Som ADHD-barn måste jag hitta utmaningar utöver de jag tidigare haft, då mitt förhållande kan gå i kras.

Nu orkar jag inte skriva nå mer..
Saknar er alla!

Nu tänkte jag lite hastigt berätta om min helg.
I torsdags var allt kaos, fick en impuls och som vanligt var det något jag var tvungen att genomföra. ADHD!!!
Efter mycket om och men bestämde jag mig för att gå med på en tvångsinläggning. Natten spenderade jag på St. Görans akut. Därefter blev det en helg på nytt vårdhem på okänd ort.. eftersom de ansåg att jag var suicidal.. vilket egentligen inte stämde, då jag inte har några självmordsförsök bakom mig, jag har dessutom aldrig skadat mig själv!!! Men vill man ha hjälp vet jag nu vad man ska säga, och det kan hända att jag hotade en del.. för att just bli tagen på allvar.. Dagens psykvård är inte vad den borde vara.
Jag hamnade iaf till slut på ett vårdhem. Det var hemskt rent ut sagt helvetet. Aldrig har jag varit så rastlös och uttråkad.. aldrig har jag sett så döda människor förut. De gick liksom omkring i en evig dimma.. levande döda.
Det är något jag inte rekommenderar. Dock om man vet att man kan skada sig själv eller andra.. tycker jag att man ska lägga in sig. Kunniga människor, rätt medicinering och en viss trygghet för dig själv och för folk i din omgivning.. finns inte på andra ställen.

Nu blir jag dessutom verkligen tagen på allvar på öppenvården här i tyresö också.. då min kurator ringde mig så fort hon hade fått utskrivningsrapporten. Ny tid idag redan.. och mer kontakt i veckorna.
Idag ses jag som sjuk och även om det inte är det jag vill är det det jag är tvungen att göra.. Som sagt psykvården är inte vad den borde vara.

För er andra bipolära där ute glöm inte bort att det finns fler som dig.. och bästa ställena att hitta dem är på...
bipolar.forum24.se och www.bipolarna.se/

Tillbaka till verkligheten!

Jag har legat inne hela helgen, för er som undrar och inte undrar. Berättar mer om det senare..
Har bara ett litet kort svar till en av mina läsare.. ALEXANDRA!!!! Om du vill ha stöd eller bara någon att prata med.. ställer jag gärna upp. Kanske har jag några svar på några av dina frågor,
Kram