Noll-period, sömnbrist och ångest.
Jag är inne i en noll-period just nu. Gått in i mig själv så totalt att ingenting betyder något just nu, jag känner mig sådär oerhört kall. Något jag inte gillar.
Har umgåtts och pratat en del med A, och det fungerar. Han får mig att känna mig bra, ger uppmuntrande ord och skickar uppmuntrande sms när jag mår som sämst. Igår var vi i stan, gick på bio och käkade på donken. Jag inhandlade dessutom nytt garn. Det har ju blivit min nya terapi, så garnet finns alltid vid min sida. Ni får jättegärna beställa något, just nu är jag inne på halsdukar, men snart tänkte jag gå över till mössor, sockor och tofflor. Allt för en hundring + materialskostnad. Sälj sälj sälj.
Sömnen har börjat krångla igen, ångesten håller mig vaken på nätterna och jag somnar runt 4-tiden varje natt. Jag måste få en tidigare tid till Dr. Awesome, men jag vet vad han kommer att säga, "Du ska möta ångesten!". Jag har funderat på hur man gör, vilket jag har fått förklarat för mig många gånger, men jag hajjar det liksom inte. Säg att jag får ångest, mår dåligt, blir stressad, vill inte vara kvar. Jag bestämmer mig för att stanna där jag är, försöka lista ut varför jag har ångest. Det slutar oftast med att jag inte hittar orsaken, flyr till en vän och ångesten hamnar i skymundan. Så fort jag kommer hem igen, knackar han återigen på min axel. Och jag vet fortfarande inte varför. VARFÖR VARFÖR VARFÖR????.. Det är ungefär så mitt liv ser ut just nu. Jag analyserar sönder mig själv och ångesten, hittar inga orsaker.. orkar inte mer, och efter ett tag går jag in i mig själv. Jag kan ju inte ha en vän vid min sida 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Därför tycker jag mig ha rätten just nu till effektiva mediciner, vilket min läkare inte håller med om. "Du måste möta ångesten!". Men jag orkar ju inte mer. Jag känner att jag behöver börja jobba så fort som möjligt, och utan sömn och med ångesten hängandes över min axel stup i kvarten känns det som en omöjlighet. Om vi då skulle medicinera bort ångesten till en början, och sätta igång mig i arbete igen, hoppas på att arbetet tröttar ut mig psykiskt och att jag då inte har tid för annat än arbete och vänner.. då har jag alltså inte tid för ångest. Peace of cake..
Nu är det time for The Exorcist, med broder min och vän till honom. Dessutom ska jag sticka klart den där blodröda halsduken jag började på igårkväll. CHACHA!
Har umgåtts och pratat en del med A, och det fungerar. Han får mig att känna mig bra, ger uppmuntrande ord och skickar uppmuntrande sms när jag mår som sämst. Igår var vi i stan, gick på bio och käkade på donken. Jag inhandlade dessutom nytt garn. Det har ju blivit min nya terapi, så garnet finns alltid vid min sida. Ni får jättegärna beställa något, just nu är jag inne på halsdukar, men snart tänkte jag gå över till mössor, sockor och tofflor. Allt för en hundring + materialskostnad. Sälj sälj sälj.
Sömnen har börjat krångla igen, ångesten håller mig vaken på nätterna och jag somnar runt 4-tiden varje natt. Jag måste få en tidigare tid till Dr. Awesome, men jag vet vad han kommer att säga, "Du ska möta ångesten!". Jag har funderat på hur man gör, vilket jag har fått förklarat för mig många gånger, men jag hajjar det liksom inte. Säg att jag får ångest, mår dåligt, blir stressad, vill inte vara kvar. Jag bestämmer mig för att stanna där jag är, försöka lista ut varför jag har ångest. Det slutar oftast med att jag inte hittar orsaken, flyr till en vän och ångesten hamnar i skymundan. Så fort jag kommer hem igen, knackar han återigen på min axel. Och jag vet fortfarande inte varför. VARFÖR VARFÖR VARFÖR????.. Det är ungefär så mitt liv ser ut just nu. Jag analyserar sönder mig själv och ångesten, hittar inga orsaker.. orkar inte mer, och efter ett tag går jag in i mig själv. Jag kan ju inte ha en vän vid min sida 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Därför tycker jag mig ha rätten just nu till effektiva mediciner, vilket min läkare inte håller med om. "Du måste möta ångesten!". Men jag orkar ju inte mer. Jag känner att jag behöver börja jobba så fort som möjligt, och utan sömn och med ångesten hängandes över min axel stup i kvarten känns det som en omöjlighet. Om vi då skulle medicinera bort ångesten till en början, och sätta igång mig i arbete igen, hoppas på att arbetet tröttar ut mig psykiskt och att jag då inte har tid för annat än arbete och vänner.. då har jag alltså inte tid för ångest. Peace of cake..
Nu är det time for The Exorcist, med broder min och vän till honom. Dessutom ska jag sticka klart den där blodröda halsduken jag började på igårkväll. CHACHA!