Tankar. Känslor. I MASSOR!
Jag är arg! Arg på andras brist på respekt. Jag är ledsen! Ledsen på andras brist på empati, och stöd. Jag är besviken! Besviken på mig själv, och alla andra. Jag är sårad! Sårad som fan. Och ont gör det, för det är så många tänker. Varför vara med någon som är sjuk, när man kan vara med någon som är frisk.
Jag vill bli älskad som vilken människa som helst, ovillkorligt. Det ska inte spela någon roll vilka diagnoser man har, hur man mår eller känner sig. Det som ska spela roll är vem du är, vem du vill vara, vem du kommer att bli. Ta bort allt det andra. Gå igenom det här med mig, för att du älskar mig, vad som än händer.
Jag funderar på tok för mycket, jag tittar bakåt och inser att helvete vilken besvikelse jag är. Jag försöker titta framåt, men det är ett stort svart moln, ett frågeteckensmoln. För jag har inte en aning om vad som händer eller vad som kommer hända, jag vet inte vad jag måste göra, och vad jag borde låta bli. Jag försöker se mig själv med positiva ögon, försöker hitta vad som är bra med mig.. men förskönar jag det hela?!
Jag är i desperat behov av stöd och närhet..
Jag vill bli älskad som vilken människa som helst, ovillkorligt. Det ska inte spela någon roll vilka diagnoser man har, hur man mår eller känner sig. Det som ska spela roll är vem du är, vem du vill vara, vem du kommer att bli. Ta bort allt det andra. Gå igenom det här med mig, för att du älskar mig, vad som än händer.
Jag funderar på tok för mycket, jag tittar bakåt och inser att helvete vilken besvikelse jag är. Jag försöker titta framåt, men det är ett stort svart moln, ett frågeteckensmoln. För jag har inte en aning om vad som händer eller vad som kommer hända, jag vet inte vad jag måste göra, och vad jag borde låta bli. Jag försöker se mig själv med positiva ögon, försöker hitta vad som är bra med mig.. men förskönar jag det hela?!
Jag är i desperat behov av stöd och närhet..