Kroppsligt och psykiskt bryt
Det gör ont överallt, det värker, svider och kliar. Min kropp har gett upp.
Om det beror på medicinerna eller mina magbesvär vet jag inte, men jag känner mig så grymt svag. Kanske är jag sjuk. Kanske är det så att det är mensens fel?! Men nej, så här brukar det inte kännas. Mitt huvud känns tungt, hjärtat slår dubbelslag, benen viker sig ibland och jag blir alldeles snurrig när jag reser mig upp.
Idag fick jag ett litet bryt. Skulle ringa till min fröken Malin, för att kolla hur det går med läkare, sjukskrivning osv. Men det visade sig att hon är på semester tom den 24, det betyder att jag alltså missar ytterligare en månads sjukpenning. Jag har ingenting att leva på, och det blir ont om utekvällar, alltså många ångestfyllda kvällar.
Mitt i allt kom ett litet gräl i vägen, och jag tror att jag för första gången fick min karl att verkligen förstå hur jag egentligen mår, jag har så svårt att sätta ord på det, det har jag alltid haft. Hur sätter man ord på sitt mående?!
Kort sagt, jag är trött och känner mig rysligt sliten. Jag känner energin puttra ur mig. På gränsen till att inte orka mera, snart kommer pappa hem igen, hoppas han hjälper mig fixa det som behöver fixas, jag orkar inte ta tag i allt själv just nu.