8 av 10 ungdomar super på valborg enligt aftonbladet.
Och visst det är säkert så. Jag menar när jag var ung för ett par år sedan (ca 4) söp vi skallarna av oss. Satt i skogen och drack rödvin som smakade jästa svartvinbär.. åh vad gott det var. Vi trillade i elden, passade oss för föräldrarna. Gick över till de tyngre grejerna då vinet började ta slut. Sprit i all sin glans.. rakt ur flaskan, kräkreflexer som svaldes. Knullade som svin bakom en buske för att sedan ta på sig kladdiga, kissiga trosor fulla av allt de skogarna har att bjuda på. Hemvägen var alltid spännande, skulle man orka gå.. eller skulle man ta bussen som antagligen var för full. Mötte någon på hemvägen som proppade munnen full med ostbågar och tandkräm, för att mamma inte skulle känna spritlukten.  Det fungerade inte. Inrullandes.. fumlande i trappan.. "Gå och lägg dig, vi pratar mer imorrn"...
Bakis ångest.. utegångsförbud i minst ett halvår. Det var tider det, inte konstigt att ungdomarna dricker på valborg!!!

Mitt liv bygger på impulser..
Dumma val, fel människor.
Mitt liv bygger på upp eller ner..
Depressioner och manier.
Något mitt i finns inte.
Jag flyr ibland.. för att jag inte orkar.
Jag håller käft för att människor inte förstår.
Söker men hittar inte.
Mitt i allt finns de där.
De som inte kräver för mycket.
De som låter mig må.
De som förstår att jag försöker,
försöker leva, överleva.
Försöker bete mig som en "normal"
Försöker utav bara helvete,
för att någon gång må som jag förtjänar.

Mycket tankar och känslor just nu, jag är nog på väg ner igen. Har inte gråtit på ett tag nu, men inatt kom tårarna.. vilket var jävligt skönt.. man måste släppa lite på kranen då och då. Jag kanske sagt tidigare att jag funderar på att börja plugga, men just nu är allt antingen eller, det känns som om valen jag väljer nu verkligen kan sätta min framtid på spel, nu när jag äntligen ser en framtid. Ska jag söka nytt jobb efter sommaren? Visst trivs jag på mitt nuvarande jobb (om det räknas eftersom jag är sjukskriven) MEN.. det är inte riktigt min grej, det har det väl aldrig varit egentligen. Någon som vet en nice butik som behöver lite personal?? Inget säljsäljarjobb.. där man ska få kunden att köpa det du tjänar på. Ska jag börja plugga till hösten? Våren passar mig bättre då jag på hösten alltid hamnar i botten. Ska jag alls tänka på framtiden, eller ska jag ta allt dag för dag? Det känns nästan så. Mitt liv hänger på andra.

Vi gråter, saknar, längtar.
Önskar, hoppas, ser fram emot.
Drömmer.. vackert eller inte.
Vill inte dö, men orkar ibland inte leva.

Nytt tillskott till min lilla akvariefamilj med två grodor och några räkor.. hur gulligt är inte det?! Räkorna jobbar på och plockar sten och sorterar, medans resten av familjen tar det chill. Men det är väl så det är med oss människor också, räkor eller grodor. Att räkorna ofta brukar vara vi kvinnor tycker jag är mycket märkligt. Våra män är i en klass för sig, något jag helt enkelt inte vågar uttrycka i ord här.

Jag vet inte hur det är för er andra men jag mår alltid bättre så fort våren är här. Är fortfarande inne i en blandepisod, men nu börjar de maniska inslagen komma tätare. Mitt "njutbehov" börjar tillta, första tecknet för min del.. jag har ingen, eller rättare sagt nästan ingen ångest just nu, visst kan den komma ibland men inte lika mycket som tidigare. Mitt enda problem just nu är mitt boende och hur det blir i sommar, jag måste verkligen känna efter hur jag mår, hur jag kanske kommer att må och om jag kommer att klara av att jobba. Vad ska jag säga till min chef, som för övrigt är den bästa chefen man kan ha. "Räkna inte med mig, men behöver ni någon som kan hoppa in kan ni ringa".. grejen är väl den att jag behöver pengarna! Pengar från försäkringskassan får jag, men de räcker inte långt. Visst kanske jag inte spenderar de på saker jag borde spendera dom på, men jag har aldrig varit bra på pengar, det måste ändras när vi (min karl och jag) skaffar eget boende.
Jag sätter punkt här.

Jag har funderat och funderat... och jag har egentligen inget mer att säga.

 

Nu är påsken här och ja, det betyder att man får städa.. en massa. Själv sitter jag och funderar över ingenting. Jag är noll just nu, med en snutt betydelselöshet..(?) För det är precis så jag känner mig just nu... Betydelselös. Jag går omkring utan svar, vandrar i en ständig dimma.. jag håller varken med eller står emot. Orkar inte vara arg inte heller ledsen. NOLL, jag är noll.. på skalan på mitt stämningslägepapper har jag kryssat i måttligt deprimerad, för det är väl ungefär vad det känns att vara noll. Jag har den där klumpen i magen, de där tårarna bakom ögonen.. men som sagt jag orkar inte släppa ut något, det tar för mycket energi.

Igår träffade jag Malin, hon är min favorit på öppenvården. Och inte förens nu verkar det som att jag kommer vara sjukskriven längre. Har lång tid kvar innan Lamictalen är uppe i dos. Alltså lång tid innan jag blir stabil. Sårbar beskriver de mig just nu, och det stämmer väl. Varje motgång är världens undergång. Men jag ska inte deppa ihop, snart är det helg.. en pojkvänslös fredag, men en sanna-fredag. Det är dags för en sådan, släppa ut alla tankar lite mer. Jag längtar.

Äntligen kan man sätta på sig sina fina nya zebrabrillor!!! Visserligen kom solen redan i lördags, men idag känns det på riktigt att våren verkligen är här. Innan påsk och allt. Vi tillbringade helgen på Torö, eller det som var kvar av helgen efter att min karl hade jobbat klart, alltså söndagen.. som inte bjöd på något vidare väder. Trots det fick han ut mig på promenad, efter minst en timme av gnäll kom vi tillbaka för att plåstra om mina fötter, jag går hellre 4 timmar i stan i högklackat än 1 timme i skogen med nya converse. På tal om nya converse ska jag köpa mig ett par till.. Vilka det blir vågar jag inte säga, då jag inte vill att de ska försvinna!!! Och på tal om köpa, jag har precis betalat alla mina räkningar, och tänka sig.. jag JAG har massor med pengar kvar. Alltså är jag bra på att ta hand om pengar.. kanske skulle jag bli ekonom?! Eller inte!

Jag fick min diagnos för drygt 2-3 månader sen, nu droppar det in personer i mitt liv med bipolär, adhd, add, as.. osvosv. La familia kan också få diagnoser de tidigare bett om, eftersom det nu finns i familjen. Allt blir helt plötsligt mycket lättare.
Dels för att jag själv har människor i min omgivning som kan förstå på ett annat sätt, dels för att jag inte behöver känna mig som den "psykiskt sjuka". Jag har dessutom tagit reda på mer om min släkt och deras eventuella sjukdomar. För som så många andra, har det ofta en ärftlig aspekt. Vi är många i familjen som lider av något.. och jag är säker på att det är så i många andra familjer också. Bort med den friska-svampplockande-svenne-svensken, in med den nya trendige jag-står-för-mig-själv-och-mina-sjukdomar-svensken! Vi är grannar, vänner, familj. Vi är tjejen i kassan på ica, grabben på bussen.. vi är överallt, och vi ser dig. Jag börjar förstå att psykvården inte är som den ska, då vi som sagt bara droppar in.. kanske vore det då dags att lägga lika mycket pengar på psykvården som hälso-och sjukvården?

Jag funderar här ett tag, myser med vetandet att vi är mer än jag trott.. att jag äntligen får gå med i en sån där kool klubb, med hemliga möten. Terapigrupper. Oss Bipolära! Jag är manodeppresiv och idag är jag stolt och inte ensam!!!

Jaaa, idag har varit en dag i framtidens tecken. Jag har äntligen börjat tänka framåt, det som egentligen inte funnits alls bland mina tankar. Jag har ju funderat ett tag på flytten, som jag hoppas blir så fort som möjligt!!! Snart 21 år på samma ställe börjar kännas lite långtråkigt. Och jag hoppas verkligen att min karl lyckas hitta något, och att jag blir inneboende på annat ställe. Förutom framtidsdrömmar, som det egentligen är så har jag ta upp tanken att börja plugga igen, jag tror dock att jag väntar till nästa vår, då jag som de flesta redan vet har en tendens att sabba alla planer till hösten. En distanskurs blir det såklart då min adhd får mig att totalt tappa allt de gånger jag lyckas dyka upp på en "riktig" lektion. Vi får se hur det blir med det.

Jag gottar mig i andras dåliga val, ler och skattar mig lycklig åt mina egna val.
Vi lever i en värld delat i fult eller snyggt. Vilken kategori jag tillhör låter vi vara..
Men visst blir jag sårad, sårad som i tårar och gråt.. nej. Sårad som i att det gör ont i hjärtat, nej.. Sårad för att någon har gått vidare, kanske... Men jag har också gått vidare. Visst har jag väl det?.. Klart man tänker på det ibland, men det gör väl alla. Tänker på vad som gick fel, hur det hade varit idag. Önskar ibland att personen i fråga fortfarande bönade och bad, just för att jag ska vara i överläge, överläget är aldrig fel.

Nej, jag gav inte upp.. jag försökte inte ens, det blev som det blev.. och det var en dålig dag helt enkelt. "Alla har dåliga dagar" brukar de säga, men mina dagar är alltid snäppet sämre. För mig är det inga dagar längre, de har fått ett nytt ord ett skov. Pojkvänslös i helgen igen, vi har båda dragit på oss sjukdom okänd. En av det lättare slaget.. en förkylning helt enkelt. Förkylningar är roliga dom, antingen blir man smittad, pga dåligt immunförsvar som man kan få om man frusit, eller så har man redan dåligt immunförsvar och går man ut och fryser kommer förkylningen. Det är lite som vad kom först ägget eller hönan, hönan eller ägget? Vi är iaf förkylda båda två, och det skyller jag helt på den långa promenaden vi tog till globen igår, inte helt i onödan då jag köpte en nice tröja/jacka.. Impuls?.. nej.. eller jo.. fast jag försökte hålla den inne.. men ett bra impulsköp!

Så.. jag är pojkvänsfri.. eller nej pojkvänslös i helgen.. och vad hittar man på då?.. kanske ska man ta en tur med flickorna sina för lite hederligt brudsnack. Det tycker jag låter som en utmärkt ide!!!

På tal om ingenting alls så håller mina tankar igång riktigt rejält.. flipperspel. Jag önskar, och drömmer.. framtid.. old times.. nutid. Allt bra man varit med om, allt dåligt.. allt bra jag kommer vara med om, och allt jag är rädd för att sabba. På sommaren brukar min adhd och mina maniska perioder märkas av, och inte lite det heller. Visst blir väl alla lite vårkåta?.. På allt! Solbruna kroppar på stranden, bikinis, sommarnätter med grill och diverse alkohol.. osvosv. Det är ju helt klart att vi alla blommar upp på sommaren. Men det är då jag också gjort alla mina misstag. Det ska det bli ändring på i år. Jag ska försöka hålla tyglarna. Jag kommer göra det helt enkelt.

Jag avslutar med det. PUNKT.