Ett mörkt inlägg..
Min älskade höst är här.. med allt vad det innebär.
Det är mörkt, för mörkt för min smak.. tårarna ligger och trycker bakom i stort sett hela tiden.
Det är min andra ångestdag idag sen i juni.. min andra ångestdag på mindre än en vecka. Det känns lite som att knata in på gamla vägar, att här har jag ju faktiskt redan varit en gång. På bara någon vecka har bilden av mitt liv förändrats.. jag ser ingen mening med det just nu. jag ser ingen mening med att leva ensam, ingen mening med festandet.. och idag ser jag faktiskt ingen mening med att ha ett jobb heller. Jag vill ha något nytt, något fräsht.. jag vill uppleva annat, se andra saker.. jag vill komma bort från allt.. om så bara för en vecka. Att mörker kan påverka en så mycket som det faktiskt gör tänker man sällan på. Men nu är jag helt säker, nu vet jag verkligen att jag är en årstidsmänniska.. jag överlever inte vintern utan snö.. jag överlever inte hösten utan sol.
I det mörka har jag också lyckats dra på mig en bihåleinflammation.. jag tror inte att det gör det hela bättre.. Jag sover dåligt om nätterna då det känns som att huvudet ska sprängas så fort jag lägger mig, äter dåligt då jag redan är mätt på allt slem, trevligt!
Ge mig något nytt.. det här funkar inte längre..
Idag är ändå dagen då jag vet att det faktiskt finns de som har det sämre, som har ångesten som sin bästa vän.. som det antagligen skriks på, som det antagligen kastas skit på.. som inte vet varken ut eller in.. som inte ser något ljus åt något håll. Tänk att senast jag mådde såhär var jag säker på att jag mådde sämst i hela världen, kanske har jag lärt mig något iaf.
Det är mörkt, för mörkt för min smak.. tårarna ligger och trycker bakom i stort sett hela tiden.
Det är min andra ångestdag idag sen i juni.. min andra ångestdag på mindre än en vecka. Det känns lite som att knata in på gamla vägar, att här har jag ju faktiskt redan varit en gång. På bara någon vecka har bilden av mitt liv förändrats.. jag ser ingen mening med det just nu. jag ser ingen mening med att leva ensam, ingen mening med festandet.. och idag ser jag faktiskt ingen mening med att ha ett jobb heller. Jag vill ha något nytt, något fräsht.. jag vill uppleva annat, se andra saker.. jag vill komma bort från allt.. om så bara för en vecka. Att mörker kan påverka en så mycket som det faktiskt gör tänker man sällan på. Men nu är jag helt säker, nu vet jag verkligen att jag är en årstidsmänniska.. jag överlever inte vintern utan snö.. jag överlever inte hösten utan sol.
I det mörka har jag också lyckats dra på mig en bihåleinflammation.. jag tror inte att det gör det hela bättre.. Jag sover dåligt om nätterna då det känns som att huvudet ska sprängas så fort jag lägger mig, äter dåligt då jag redan är mätt på allt slem, trevligt!
Ge mig något nytt.. det här funkar inte längre..
Idag är ändå dagen då jag vet att det faktiskt finns de som har det sämre, som har ångesten som sin bästa vän.. som det antagligen skriks på, som det antagligen kastas skit på.. som inte vet varken ut eller in.. som inte ser något ljus åt något håll. Tänk att senast jag mådde såhär var jag säker på att jag mådde sämst i hela världen, kanske har jag lärt mig något iaf.