Bryr mig mindre och glömmer aldrig
Just nu har jag känslan likgiltighet i kroppen.. Jag bryr mig varken om det ena eller andra, känner mig hård som sten men ändå så pass mjuk att ett nederlag kan få mig till botten. Jag saknar det mesta men bryr mig inte tillräckligt, fick smaka på min soulie en stund idag.. Och där saknas det massor. Det finns människor man träffar några gånger och som senare glöms bort sen finns det de som man träffat som sitter fast överallt i kroppen.. De som man aldrig glömmer, de som alltid finns kvar. Betydelsefull.