jag tänker, alltså mår jag
Jag funderar... mest för att dåsigheten börjar lägga sig, halvt. Funderar på ingenting och allt, som vanligt. Lördagen var het, med gaytryckare och polska..*host*..or.. Sanna vägrade ge sig, jag överlevde.. och vi båda vaknade på andra sidan stan. Det kramades en hel del och jag har hittat en som jag, i en som jag aldrig trodde. Utan mina "I" fördrev vi natten med kramar, dans, sång och många ord. Att man kan tänka och vara så lika trots så stora skillnader gör mig bara glad. Jag är kramgo, alldeles för kramgo för mitt eget bästa.. det kan aldrig bli för mycket!
Vi tycker om och glömmer, går vidare.
Dansar och leker.. för att komma bort för en stund.
Hittar aldrig det där som riktigt passar.. I människor vi trodde.
Jag har hittat en vän, som funkar som mig.. tänker som mig.. beter sig som mig.. skrattar med mig, åt samma saker som mig.. leker som mig.. glömmer som mig.. går vidare som mig.. och har samma känslor i samma mängd som mig.
Att jag skulle hitta det i en bög, det trodde jag aldrig.. Men som den faghagen jag är, gör det mig bara ännu gladare.
Idag väcktes jag mitt i en dröm, som vägrade ge med sig.. Drömmen vann och jag hamnade åter i det horisontella läget. Trots mina "I"n vaknade jag flera gånger under natten, mest för att jag var törstig.. en dålig bieffekt. Dåsigheten har lagt sig som sagt.. inte helt.. men en aning. Jag är fortfarande halvt medvetslös på morgonen, och i princip omöjlig att väcka.. men jag vaknade och så kom det igen, det där välbekanta naffsandet och gnagandet på min axel.. den där stenen i bröstet.. det där vassa i hjärnan.. det där jävla mörkret som spränger mitt huvud i tusen bitar. Idag finns ingen morgondag, och inget liv.. Jag gräver ner mig.. låter mig ligga där ett tag.. och hoppas på att någon finner lusten i att finna lusten i mig..
Samtal från nära och kollegor visar att jag inte helt har försvunnit, att jag fortfarande lever, andas och finns i andras tankar. En bulle hos faster och en fika på jobbet.. kanske vore något. Men den dagen, den utflykten.
Vi tycker om och glömmer, går vidare.
Dansar och leker.. för att komma bort för en stund.
Hittar aldrig det där som riktigt passar.. I människor vi trodde.
Jag har hittat en vän, som funkar som mig.. tänker som mig.. beter sig som mig.. skrattar med mig, åt samma saker som mig.. leker som mig.. glömmer som mig.. går vidare som mig.. och har samma känslor i samma mängd som mig.
Att jag skulle hitta det i en bög, det trodde jag aldrig.. Men som den faghagen jag är, gör det mig bara ännu gladare.
Idag väcktes jag mitt i en dröm, som vägrade ge med sig.. Drömmen vann och jag hamnade åter i det horisontella läget. Trots mina "I"n vaknade jag flera gånger under natten, mest för att jag var törstig.. en dålig bieffekt. Dåsigheten har lagt sig som sagt.. inte helt.. men en aning. Jag är fortfarande halvt medvetslös på morgonen, och i princip omöjlig att väcka.. men jag vaknade och så kom det igen, det där välbekanta naffsandet och gnagandet på min axel.. den där stenen i bröstet.. det där vassa i hjärnan.. det där jävla mörkret som spränger mitt huvud i tusen bitar. Idag finns ingen morgondag, och inget liv.. Jag gräver ner mig.. låter mig ligga där ett tag.. och hoppas på att någon finner lusten i att finna lusten i mig..
Samtal från nära och kollegor visar att jag inte helt har försvunnit, att jag fortfarande lever, andas och finns i andras tankar. En bulle hos faster och en fika på jobbet.. kanske vore något. Men den dagen, den utflykten.
Jag tänker alltså mår jag.