efter lite tänkande... en kort reflektion.
Han sa att det är människor jag behöver jobba med, för att han såg mig som en person som vill känna sig behövd. Och jag vet att trots att jag är så inne i mitt ide nu, stänger de flesta ute, och helst vill vara ifred.. vill vara bland människor. Inte vilka människor som helst, utan de som är som jag.. eller iaf kan förstå det jag kan förstå.
När jag mår som sämst tyr jag mig till vissa, just för att de för stunden gör mitt liv lite lättare.. Fast det jag vill ha idag, just nu.. är faktiskt någon som känner likadant.. men som är steget före, och redan provat det som jag ska prova nu. Som sagt jag tyr mig till vissa och just nu är min verklighet och min dröm en bit från sthlm.. Det är där jag bygger min trygghet och det är där jag helst vill vara.. i en liten skithåla långt bort från idioter och annat pack. I drömmen bygger jag min framtid där, som jag vill att den ska se ut.. med kramar och katter. Långt bort från där jag är nu. Det är det som är mitt ljus just nu, mina drömmar om en annan håla, med andra människor.. och med dina kramar.
Jag tyr mig till folk som beskyddar och i alla väder alltid tycks vara på bra humör, som påminner mig ibland om att jag faktiskt ändå är en rätt bra människa.. för det är jag ju.. ibland.
Idag gick vi igenom mitt liv på en kvart, för att lära känna varandra.. eller rättare sagt, lära känna mig. Jag kom på mig själv med att helt sakna tidsuppfatting just nu.. vilken dag var det jag gjorde det där... när hände det... jag har ingen aning, jag hade faktiskt inte ens koll på vilken dag det var idag.. innan han frågade.. och svaret löd "jag är inte helt säker, men jag vet att det inte är helg iaf.." Då försäkrade han sig om att jag verkligen var med honom där inne genom att fråga om jag visste vilket år det va också. Det vet jag iaf, tjuuugohudraåååtta! Just nu är allt jag säger väldigt osammanhängande också.. jag pratar om det ena, kommer in på det andra..och har helt plötsligt glömt bort vad det var jag pratade om.. Just nu känner jag faktiskt att jag hellre är tyst än virar in mig i mitt eget prat och helt glömmer vad det är allt handlar om..
Jag vet inte vad det är som är fel.. men nu vet jag iaf att jag kommer få hjälp, och jag litar faktiskt.. inte helt, men nästan.. på vad de säger.. eller inte de, utan D för han var killen som kom in och knäppte kärringarna på näsan.. suckade, och tappade tråden. MÄNSKLIG!
Vi kom fram till att bloggandet är bra för mig, så jag fortsätter..
När jag mår som sämst tyr jag mig till vissa, just för att de för stunden gör mitt liv lite lättare.. Fast det jag vill ha idag, just nu.. är faktiskt någon som känner likadant.. men som är steget före, och redan provat det som jag ska prova nu. Som sagt jag tyr mig till vissa och just nu är min verklighet och min dröm en bit från sthlm.. Det är där jag bygger min trygghet och det är där jag helst vill vara.. i en liten skithåla långt bort från idioter och annat pack. I drömmen bygger jag min framtid där, som jag vill att den ska se ut.. med kramar och katter. Långt bort från där jag är nu. Det är det som är mitt ljus just nu, mina drömmar om en annan håla, med andra människor.. och med dina kramar.
Jag tyr mig till folk som beskyddar och i alla väder alltid tycks vara på bra humör, som påminner mig ibland om att jag faktiskt ändå är en rätt bra människa.. för det är jag ju.. ibland.
Idag gick vi igenom mitt liv på en kvart, för att lära känna varandra.. eller rättare sagt, lära känna mig. Jag kom på mig själv med att helt sakna tidsuppfatting just nu.. vilken dag var det jag gjorde det där... när hände det... jag har ingen aning, jag hade faktiskt inte ens koll på vilken dag det var idag.. innan han frågade.. och svaret löd "jag är inte helt säker, men jag vet att det inte är helg iaf.." Då försäkrade han sig om att jag verkligen var med honom där inne genom att fråga om jag visste vilket år det va också. Det vet jag iaf, tjuuugohudraåååtta! Just nu är allt jag säger väldigt osammanhängande också.. jag pratar om det ena, kommer in på det andra..och har helt plötsligt glömt bort vad det var jag pratade om.. Just nu känner jag faktiskt att jag hellre är tyst än virar in mig i mitt eget prat och helt glömmer vad det är allt handlar om..
Jag vet inte vad det är som är fel.. men nu vet jag iaf att jag kommer få hjälp, och jag litar faktiskt.. inte helt, men nästan.. på vad de säger.. eller inte de, utan D för han var killen som kom in och knäppte kärringarna på näsan.. suckade, och tappade tråden. MÄNSKLIG!
Vi kom fram till att bloggandet är bra för mig, så jag fortsätter..