Hur kan min negativitet bli något possitivt.. och varför just idag?

Halvt chockad.. halvt ledsen.. halvt nostalgisk.. men hade vi egentligen väntat oss något annat?!
Jag har fått det där förklarat för mig, första är det bästa du upplevt.. andra är en förhoppning på att det ska va likadant.. tredje vill du att det ska bli bättre.. tionde.. du söker fortfarande efter den där första-gången-känslan..femtionde.. du kan inte sova utan.. åttionde.. du kan inte leva utan.. men alltid vill du ha mer.. Alltid vill du uppleva den där första gången igen. Det blir tyngre.. och värre. Dumhet, dumhet, dumhet.
Över till annat.. det känns en aning... overkligt?

Mina tankar snurrar på som vanligt, och som vanligt runt samma sak.. men jag tror att jag äntligen lyckats komma fram till något.. jag tror att bristen ligger hos mig.. att det är jag som har den där perfekta bilden av något som aldrig kommer bli. Jag har en bild i huvudet, en karta att orientera mig med.. färdiga vägar att gå.. tänk om jag skulle bryta det där.. radera bilden, kasta kartan och hitta mina egna nya stigar. Tänk om jag skulle just nu, just idag ge upp min perfekta drömbild om hur jag vill att allt ska vara, hur jag har tänkt mig att allt ska kännas.. Om jag gjorde det.. och bara lät allt ta den tid det tar.. inte ha för bråttom in eller ut ur något. Utan bara vara.. kanske skulle jag bli den jag saknar idag, kanske skulle allt bli bra.. inte perfekt.. men bra.. för perfekt blir något aldrig. Det är ju bristerna jag gillar, den där människohatande.. emotionellt störda människan. Den som säger att jag är tjock.. den som äter upp mitt godis.. den som är tvärtom hela tiden.. det är precis den människan jag gillar. punkt!