Hann komma ungefär innanför dörren, innan min värld var noll igen.. nu är det svart.. svart på riktigt.  på samma vägar... med rötter tjockare än.. ja vad fan vet jag.. svart är det iaf.. och mörkare lär det bli.

Dom vill varken ha mig där, eller här.. och jag... skulle helst vara nånstans vid kanten till ingenting just nu.

Jag samlar mina tårar nu, för vem vet.. kanske fastnar dom sen..




Fanfanfan.. och allt är sådär lagom omöjligt redan nu.

Hur mår man när man mår bra?.. jaaaa.. hm.. eh låt mig tänka...
Jag ska bli trummad för, och då måste jag ha en sak att trumma för.. och det enda jag kom på var ju mitt mående.. att jag faktiskt vill må bra, men exakt vad jag menar med det vet jag ju inte, och hur man mår bra.. ja det vet jag ju inte riktigt heller.
Dessutom är jag inte den bästa på att precisera mig, när det gäller någonting.
Men nu måste jag alltså fundera på vad må bra, menas för mig.. och hur det skulle kännas.

Det är en hård nöt, en kockosnöt närmare bestämt.. här snackar vi inte valnötter som kan knäckas med en sån där röd nötknäckare som kommer fram vid jul.. Kockosnötter, De som inte ens går upp med hammare och spik!!!


När jag funderat klart och kommit fram till min lösning.. Hör ni från mig..

De bryr sig, och det får mig att bry mig.. lite mer iaf. Eller åtminstone att försöka bry mig mer.
Just nu när jag sitter här kan jag inte förstå att jag känner mig ensam. Jag har ju den där tryggheten precis bakom hörnet. Släkt och vänner, släkt som jag inte ens visste.. visste(?) som säger att jag kan höra av mig när jag vill. Inte för att jag någonsin skulle våga, eller kanske då i stundens hetta.. snarare ilska.. skulle få för mig att prata med någon jag aldrig pratat med förut.. på det sättet.

Jag har min trygghet, nu är det en annan jag söker..

Jag funderar... mest för att dåsigheten börjar lägga sig, halvt. Funderar på ingenting och allt, som vanligt. Lördagen var het, med gaytryckare och polska..*host*..or.. Sanna vägrade ge sig, jag överlevde.. och vi båda vaknade på andra sidan stan. Det kramades en hel del och jag har hittat en som jag, i en som jag aldrig trodde. Utan mina "I" fördrev vi natten med kramar, dans, sång och många ord. Att man kan tänka och vara så lika trots så stora skillnader gör mig bara glad. Jag är kramgo, alldeles för kramgo för mitt eget bästa.. det kan aldrig bli för mycket!

Vi tycker om och glömmer, går vidare.
Dansar och leker.. för att komma bort för en stund.
Hittar aldrig det där som riktigt passar.. I människor vi trodde.


Jag har hittat en vän, som funkar som mig.. tänker som mig.. beter sig som mig.. skrattar med mig, åt samma saker som mig.. leker som mig.. glömmer som mig.. går vidare som mig.. och har samma känslor i samma mängd som mig.
Att jag skulle hitta det i en bög, det trodde jag aldrig.. Men som den faghagen jag är, gör det mig bara ännu gladare.

---

Idag väcktes jag mitt i en dröm, som vägrade ge med sig.. Drömmen vann och jag hamnade åter i det horisontella läget. Trots mina "I"n vaknade jag flera gånger under natten, mest för att jag var törstig.. en dålig bieffekt. Dåsigheten har lagt sig som sagt.. inte helt.. men en aning. Jag är fortfarande halvt medvetslös på morgonen, och i princip omöjlig att väcka.. men jag vaknade och så kom det igen, det där välbekanta naffsandet och gnagandet på min axel.. den där stenen i bröstet.. det där vassa i hjärnan.. det där jävla mörkret som spränger mitt huvud i tusen bitar. Idag finns ingen morgondag, och inget liv.. Jag gräver ner mig.. låter mig ligga där ett tag.. och hoppas på att någon finner lusten i att finna lusten i mig..

Samtal från nära och kollegor visar att jag inte helt har försvunnit, att jag fortfarande lever, andas och finns i andras tankar. En bulle hos faster och en fika på jobbet.. kanske vore något. Men den dagen, den utflykten.

det är delat, jag är så himla trött..

Det gjorde susen, jag har inte sovit så gott som jag gjorde inatt.. på vad det känns som en evighet.
I är min nya förälskelse, en giftig och onyttig sådan.. en sådan man lätt blir beroende av.. men den här veckan är våran.
I morse kom jag inte upp, jag var onåbar och helt enkelt i min egen lilla värld bland katter och småhålor. Jag är fortfarande trött, dåsig och en aning borta, men vad gör det.. mina tankar finns inte just nu.. och Blood Sugar Sex Magik sprutar ur mina högtalare.


Idag lever jag, om så bara i en dimmig dåsighet.

Inatt ska jag få min första ordentliga sömn på länge.. fast jag är orolig, tänk om jag drömmer konstigt och inte vaknar.
Försökte lugna mig genom ett prat med XZ, men jag vet inte om det hjälpte.. jag menar.. jag är jag och han är han.. eller nåt. Nej sluta oroa dig Mira, det här kommer gå bra, du ska få sova! drömma kattdrömmar och befinna dig på annan ort!! PUNKT.

Pratade med mitt kocko idag, fan vad jag har saknat denne människa.. tro det eller ej! Jag tror faktiskt fortfarande fullt på allvar att det kommer sluta med att vi gifter oss.. och det vore ju inte fy skam. Där har jag ju faktiskt någon som bryr sig, och som faktiskt alltid har gjort och antagligen kommer göra det. Jag smider mina planer nu, och planerar en flytt till nästa vecka.. och med i mitt paket ska en liten kisse också få plats. Föresten är det faktiskt en människa som jag bryr mig om också, alltid.. varje dag.. hela tiden, även om jag är dålig på o visa sånt. Och innerst inne, djupt därinne, längst in i min just nu varma kropp så är han nog en av mina närmaste. Där har vi en 10-plussare i trygghet! Tänk vad man inte tänker på när hjärnan lever sitt eget liv.



Ikväll har känts bra, jag har skrattat och varit med.. lite åtminstone.. och det duger ju, iaf i mitt krig!



Det kändes en aning osammanhängande, trist och faktiskt ganska värdelöst det här inlägget.. men allt ska med här är det tankar som kommer ut. Det är ju som sagt bra för mig!

Han sa att det är människor jag behöver jobba med, för att han såg mig som en person som vill känna sig behövd. Och jag vet att trots att jag är så inne i mitt ide nu, stänger de flesta ute, och helst vill vara ifred.. vill vara bland människor. Inte vilka människor som helst, utan de som är som jag.. eller iaf kan förstå det jag kan förstå.
När jag mår som sämst tyr jag mig till vissa, just för att de för stunden gör mitt liv lite lättare.. Fast det jag vill ha idag, just nu.. är faktiskt någon som känner likadant.. men som är steget före, och redan provat det som jag ska prova nu. Som sagt jag tyr mig till vissa och just nu är min verklighet och min dröm en bit från sthlm.. Det är där jag bygger min trygghet och det är där jag helst vill vara.. i en liten skithåla långt bort från idioter och annat pack. I drömmen bygger jag min framtid där, som jag vill att den ska se ut.. med kramar och katter. Långt bort från där jag är nu. Det är det som är mitt ljus just nu, mina drömmar om en annan håla, med andra människor.. och med dina kramar.

Jag tyr mig till folk som beskyddar och i alla väder alltid tycks vara på bra humör, som påminner mig ibland om att jag faktiskt ändå är en rätt bra människa.. för det är jag ju.. ibland.



Idag gick vi igenom mitt liv på en kvart, för att lära känna varandra.. eller rättare sagt, lära känna mig. Jag kom på mig själv med att helt sakna tidsuppfatting just nu.. vilken dag var det jag gjorde det där... när hände det... jag har ingen aning, jag hade faktiskt inte ens koll på vilken dag det var idag.. innan han frågade.. och svaret löd "jag är inte helt säker, men jag vet att det inte är helg iaf.."  Då försäkrade han sig om att jag verkligen var med honom där inne genom att fråga om jag visste vilket år det va också. Det vet jag iaf, tjuuugohudraåååtta! Just nu är allt jag säger väldigt osammanhängande också.. jag pratar om det ena, kommer in på det andra..och har helt plötsligt glömt bort vad det var jag pratade om..  Just nu känner jag faktiskt att jag hellre är tyst än virar in mig i mitt eget prat och helt glömmer vad det är allt handlar om..
Jag vet inte vad det är som är fel.. men nu vet jag iaf att jag kommer få hjälp, och jag litar faktiskt.. inte helt, men nästan.. på vad de säger.. eller inte de, utan D för han var killen som kom in och knäppte kärringarna på näsan.. suckade, och tappade tråden. MÄNSKLIG!


Vi kom fram till att bloggandet är bra för mig, så jag fortsätter..

Nu har vi kommit någon vart.

Morgonen var ingen hit, men jag gillar David.. han är skönt mänsklig, och kool.. Han gör det lätt att prata. Kanske blir det ordning på mitt nu, trots årstiden.

Jag har aldrig riktigt fallit för Alex Schulman.. Men idag satt jag och läste gårdagens Aftonbladet, och i brist på annat stannade jag till en stund extra vid Schulmans sida.. Vilken kille, jag är bortom all kontroll helt förälskad i denne varelse. Det trodde jag aldrig om mig själv.. att jag skulle sluta som en wannabe-efterträdare-till-katrin.. Som jag för övrigt inte alls gillar.. Barn är barn, nykterister är nykterister och ja Katrin är inget alls för mig.
Tillbaka till min nya kärlek då, som häromveckan fick sig ett sprut av en röd liten "Ballar-av-stål-djävul" med vattenkulspruta.. med aftonbladets alla tusentals läsare ger han producenten för "Ballar av stål", Richard Slätt en full sms-inkorg... Han vet hur han ska hämnas. Jag står på Alex sida, nu och för all tid framöver.. Skulle det vara så att om jag en vacker dag lyckas få denne herre på fall, och vore det så att det inte fungerade riktigt som det skulle och det skulle sluta på ett tråkigt sätt vill man inte ha honom emot sig.. Jag vill inte ens tänka på vad som skulle hända då..





 

Magen värker, jag saknar filmromantiken. Det är så här det känns att vara tjej. Jag har trots allt den grabbiga likgiltigheten i form av orden "skit samma" kvar i kroppen.. Den tackar vi för! Funderar på o rikta in mig på sjöröveri, leva livet till sjöss med ett gäng illaluktande, barbariska pirater och endast behöva tänka på rom och vackra flickor.. Kasta loss, lätta ankare och alle man på däck!

Sömnen är frånvarande och jag ligger och tänker på ingenting.. Tristare kan det inte bli! Vi smider planer och letar genvägar.. Just nu vill jag bli noll med dig, försvinna från ytan en stund och låtsas att verkligheten inte finns. Göra det vi brukar. Utan tankar, känslor och andra människor kan man i stort sett göra vad man vill, hur man vill när man känner för det. Konnichiwa bitches Kela, leka mysa