Jobb och skilsmässobarn
Härmed är jag anställd på Premo, det känns underbart. Ska jobba på onsdag också på juridicum.. Det kommer bli en hård dag.. Nog om det.
Pratade med en vän igår om just bloggar, och egentligen är det fruktansvärt tråkigt att sitta o läsa en blogg där folk berättar vad dom gjort den dagen, ännu tråkigare är det att sitta o läsa vad de har på sig.. Jag funderar alltså på att börja kritisera mer, vad som händer runt omkring och i världen. Visa lite mer stake och åsikter. För åsikter har jag ju en väldans massa av..
Börjar här nu då, har tänkt väldigt mycket på oss skilsmässobarn.. Vi blir lätt bortskämda, då båda föräldrarna ofta känner sig skyldiga. Egentligen vore det bästa att prata, men hur pratar man med ett barn om skilsmässa?!.. Då är det ofta lättare att ge och ge och ge.. Kärlek, saker och annat.. Jag känner nu att det inte har varit det bästa för mig.. Båda mina föräldrar har ställt upp för mig till 100%, det är bra.. jättebra.. men de har också tofflats en del, varit ganska mycket curling. Jag har ju inte bara haft två föräldrar jag har haft fyra, som alla ställt upp mer eller mindre.. som alltid stöttat mig, stått bakom mig och hjälpt mig med det mesta.. Nu är jag "vuxen" ingen mera curling, nu ska jag ta hand om mig själv.. börja jobba, tjäna egna pengar och en dag stå helt på egna ben.. Det har inte varit det lättaste, jag har tidigare alltid fått det jag ville, fått SOM jag ville och nu helt plötsligt måste fixa allt själv. Jag har vänner vars föräldrar också är skilda, det är inget ovanligt idag. De flesta av oss är verkligen bortskämda, riktigt bortskämda.. och de flesta av oss har svårt att ta det där steget ut i vuxenlivet.. Svårt att uppskatta det de ger oss idag. Jag har varit en av dom, kanske är lite fortfarande. Tänk hur allt hade varit om vi hade haft det där snacket för några år sedan.. Tänk om jag redan nu hade fixat allt själv, stått på egna ben. Tänk om jag hade börjat uppskatta det mina föräldrar gjort för mig tidigare, då hade jag varit vuxen på riktigt vid det här laget.
Är helt enkelt trött på hur lite vi uppskattar våra föräldrar, det är ju ändå de som alltid funnits där för en och alltid kommer göra det.