Han med stort H

sitter och funderar lite, på alla grabbar som varit med.. det har varit en hel del, måste säga att jag trots pojkvänner och dylikt levt singelliv den mesta tiden.. och det trivs jag med. Dessa grabbar, ingen den andra lik.. jag har verkligen ingen "just det här faller jag för", eller jo det är klart men jag har verkligen varit med allt från den hetaste hunken i kommunen till den där riktiga praktnerden, jag har varit med mytomaner långt bort ifrån, fotbollskillar, datornerdar, snygga, söta, fula, eller bara allmänt HETA!.. Tjejer däremot, visst har jag min stora kärlek.. men jag håller det på distans, just nu är det playtime och med tjejer leker man inte!.. Så då fortsätter vi med grabbarna.. De dryga, blyga eller de svåra.. Drömkillen har ju alltid varit den där musikaliska grabben, han med en gitarr eller trumpinnarna i handen, han som har Det i ögonen, han som lever sitt liv precis som han vill, han som har och vill vara med om mycket, resa drömma och gå på festival. Grabben med kindbenen och käken (?).. han med den söta näsan och de ruffsiga vilda håret. Honom har jag kännt, två gånger faktiskt.. Jag har inte svårt med grabbar i vanliga fall men när det gäller Han, vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.. jag känner mig helt plötsligt helt noll, "hur skulle den här killen någonsin vilja se åt mitt håll?!..".. YEYE, nu väntar jag på min nästa Han, han med musiken, ögonen, käken, och livslusten. Han med lugnet, drömmarna och friheten.. och jag tänker vänta tills han står vid min tröskel... tills dess kan vi leka!