betuttningschaos!
Då jag egentligen inte är en svartsjuk person, börjar jag störa mig på allt!
Men så är det väl när man är eller ah kanske är lite betuttad i någon... när små obetydliga ord utvecklas till nåt riktigt hemsk i hjärnan.. Jag är väl bara trött på det trista och flyende singelliv jag levt det senaste året.. de har kommit och jag har gått. Nu har jag ju iaf bestämt mig för att stanna och känna en liten stund extra, för att kolla och se hur allt egentligen känns. Men jag har sårat och själv blivit sårad allt för många gånger, det kanske inte är konstigt om jag är på min vakt, men varför ska jag egentligen bry mig?!.. Den kärleken jag kanske hoppas på kanske inte alls rör personen i fråga, kanske är det just bara kärleken jag är betuttad i?! Har nu bestämt mig för att inte tjata sönder allt till mina nära och kära, och låta det ligga på sparvärme.. men innerst inne hoppas jag nog fortfarande, kanske vill jag bara ha något jag kan skryta med, hur själviskt vore inte det?!
Det var just den där gesten som fastnade, den där otillåtna och oerhört betydande gesten (för min del).. Den där som varken kom på fyllan eller av misstag, utan för att det bara kändes rätt (?)... Jag hänger upp mig för mycket på saker och ting som pappa alltid säger, OCH jag börjar förstå vad han menar nu.. men kanske är det bara en del av att leva livet som brud. Jag tröttnar! Vi har slutat godkänna och kanske ska vi sluta ge betyg.. eller va fan, inte ens en dag har gått och det är ju faktiskt studenttider nu!
MEN JAG STÖR MIG, JAG ÄR OROLIG, OCH JUST NU ÄR MITT ENDA ORD CHAOS!...
Dagens råd: Häng inte upp dig för mycket, och hoppas absolut inte på någonting det känns så mycket bättre när allt blir en överraskning!
OVER AND OUT!
Men så är det väl när man är eller ah kanske är lite betuttad i någon... när små obetydliga ord utvecklas till nåt riktigt hemsk i hjärnan.. Jag är väl bara trött på det trista och flyende singelliv jag levt det senaste året.. de har kommit och jag har gått. Nu har jag ju iaf bestämt mig för att stanna och känna en liten stund extra, för att kolla och se hur allt egentligen känns. Men jag har sårat och själv blivit sårad allt för många gånger, det kanske inte är konstigt om jag är på min vakt, men varför ska jag egentligen bry mig?!.. Den kärleken jag kanske hoppas på kanske inte alls rör personen i fråga, kanske är det just bara kärleken jag är betuttad i?! Har nu bestämt mig för att inte tjata sönder allt till mina nära och kära, och låta det ligga på sparvärme.. men innerst inne hoppas jag nog fortfarande, kanske vill jag bara ha något jag kan skryta med, hur själviskt vore inte det?!
Det var just den där gesten som fastnade, den där otillåtna och oerhört betydande gesten (för min del).. Den där som varken kom på fyllan eller av misstag, utan för att det bara kändes rätt (?)... Jag hänger upp mig för mycket på saker och ting som pappa alltid säger, OCH jag börjar förstå vad han menar nu.. men kanske är det bara en del av att leva livet som brud. Jag tröttnar! Vi har slutat godkänna och kanske ska vi sluta ge betyg.. eller va fan, inte ens en dag har gått och det är ju faktiskt studenttider nu!
MEN JAG STÖR MIG, JAG ÄR OROLIG, OCH JUST NU ÄR MITT ENDA ORD CHAOS!...
Dagens råd: Häng inte upp dig för mycket, och hoppas absolut inte på någonting det känns så mycket bättre när allt blir en överraskning!
OVER AND OUT!