jag mår bättre.. nu mycket kritisk till allt som har med psykvården att göra, jag är säker på att de egentligen inte hjälper mig ett dugg.. eller de gör de ju inte eftersom jag inte varit där på snart en månad. Senast träffade jag idjotdoktorn, som jag aldrig aldrig aldrig kommer träffa igen. Han kallade mig missbrukare och sa att allt berodde på stress.. jag är tveksam, det är alla i min närhet också. Iaf.. jag mår bättre, mest pga Daniel tror jag. Han får mig att tänka på annat.. kommer med blommor, choklad och snus.. när jag behöver det som mest!!

Fick mig en överraskning i veckan, och jag känner mig ganska nöjd med tillvaron just nu. Tänk att jag trots att jag inte vet om det, kan ge lite intryck.. och faktiskt bli ihågkommen och saknad.


Imorn är det julafton, den ska firas med hela familjen inklusive daniel.. i olika delar av sthlm. Jag hatar att åka runt, och egentligen är jag inte så förtjust i hela julgrejen. Men man måste ju!..
Idag handlades de första, sista och enda julklapparna.. jag är nöjd och just nu riktigt pank!

God jul på er alla!

Bläcket till min Rosa-minnesbok-penna är slut.. och jag bloggar inte alls längre..

Det har varit upp och ner den senaste veckan.. mest ner, eller kanske mest upp.. eller nej men mycket ner när det är ner och mycket upp när det går upp. Nu har jag slutat hos David och börjat hos Karin istället.. men karin är sjukskriven så.. ah! Mina I:n börjar ta slut och mamma har alla som är kvar.. mindre roligt.
Nu sitter jag iaf på Daniels jobb vi kom precis i tid, efter många omkörningar och en del hastighetskameror.. jag var livrädd och bestämde mig för att blunda den sista biten, även om jag inte är rädd för bilåkande längre, är bilåkande i höga hastigheter inte min grej, ÄN!... I helgen har vi varit på Torö, och det är skönt att komma bort en stund.. från allt som inte riktigt vill där hemma.. med en Daniel som plockar undan efter en och tar allt ansvar.. förlåt :)
Jag har klarat fler punkter i vårdplanen.. och även om jag borde känna mig duktig gör jag inte det.. Jag menar att åka till jobbet och hälsa på klarar väl vem som helst.. utom jag.. eller jo jag klarade ju det, med lite hjälp. Och jo visst kändes det bra, och roligt.. och visst vill jag tillbaka.. men inte än.. jag är ju för fan rädd för människor. Kom fram till att jag nog har en av världens bästa chefer... Det tackar jag för.

OVER AND OUT DANIEL!... nu blir det blocket