Med ett stelopererat knä och svanskotan upp i halsen vaknade jag på fel sida idag.
Tiger Lou sjöng i mitt huvud och väckarklockan stod på 05.30.
Varför jag som inte gör nåt speciellt om dagarna och inte behöver passa en massa tider ställer klockan överhuvudtaget, det kan vi fråga oss. Efter mycket disskuterande med min latsida kom jag tillslut upp ur sängen men förstod ganska snart att latsidan hade övertaget och fick min kropp åter i horisontellt läge. Så var vi där igen. Disskusionen blev allt vildare och efter många timmar ställde jag mig upp för att demostrera min vinst. Helt OOOOTROLIGT, ännu en dag utan liggsår!
Telefonen ringde stup i kvarten men jag hade viktigare saker för mig, att stå upp i ett badkar är inte det lättaste, men återigen förlorade latsidan och jag tog på mig badrocken och stoltserade ut ur badrummet, Stolt Som Tuppen!

2-1 till mig.



Grejen är den att även om jag vaknade på fel sida idag, så mår jag bra....
SÅ JÄVLA BRA!

Tack Dr. Byrowski som tog ut hormondjävulen ur min arm!
Nu är den veck, borta, försvunnen...
Nu ligger den i papperskorgen på Handens sjukhus, och där må den ligga i all evighet!







Hormoner på burk är inte att leka med!

"SHIT HAPPENS!"


har inte ens varit här en hel dag, och jag hatar dig redan.... igen.

Jag ska inte klaga, bara börja skriva igen!

Efter en hård vecka satt umgänget som smäckat, jag saknar.
Anthony är fortfarande mannen i mitt liv, fast inte riktigt samma.

Att bara tänka på mig gör mig gott. Katten behöver inte vara kelsjuk längre!
Jag klarar mig själv det vet jag, men klarar jag dig med en annan?

Nästa hem kanske det blir hembjudning, vem vet kanske man klarar o få i sig lite också!