/CHAOS
Typ orka mer..
Arbetslös, yes... halvt utkastad.. HELL YEAH!
Jag gråter inte.. bara orkar inge mer.
Arbetsförmedlingen suger pung o dom skyller på den nya regeringen. Det gör jag också!
Nej en arbetslös under 20 behöver inga bidrag. Nej då, Absolut inte!
Det finns egentligen ingenting dom kan göra, varför ska man hålla på o tjaffsa med dom då?
Skriva in sig, få en tid.. om två månader kanske tre.. ringa kundtjänst var o varannan dag. Handläggare BLAHA! Men inte kan man få gå på några kurser, ingen hjälp med att söka jobb.
VAD ÄR DET HÄR, jag vet inte men någon som gått ner sig i skolan måste väl ändå behöva lite stöd?!
Jag är skyldig pengar, mer än jag har. Dags o ringa soc?.. nej jag vet inte, morsan säger att jag "står på gatan".. o så faen mycket bättre vore det! Men att ringa soc när jag egentligen inte behöver känns illa, riktigt illa.. Jag har ju föräldrar. Jag hade pengar.. men dom försvann! BAD DAY!
Jag ska ringa soc och be att få pengar när jag egentligen har ett konto där det ska finnas.
Men dom pengarna är plötsligt borta, dom pengarna går inte att hitta.. FÖR NÅGON har bytt bank, FÖR NÅGON har lånat 70 tusenlappar men inte gett tillbaka.. FÖR NÅGON tror att jag inte vet!
Jag gråter för att jag är hennes barn. Jag gråter för att man ska jobba för pengar. Jag gråter för att det är hon som har lärt mig det. Jag gråter för att.... Jag tycks vara den enda som tycker det är fel. För att det finns andra som sitter i en svårare sits, utan pengar... jobb! NÄR JAG SOM EGENTLIGEN HAR PENGAR SKA BEHÖVA RINGA SOC O SÄGA ATT JAG ÄR PANK! jag tror hon har dött för mig.. nu igen känns hon inte som en mamma, min mamma. BULLSHIT LÖGNER BLAHABLAHA..
just nu vill jag bara åka in.. ligga lite.. låt mig andas.. låt mig vila.. låt mina tankar försvinna ett tag.
Just nu vill jag inte ta något ansvar. Jag vill inte tänka. Jag vill inte se framåt. Bara JUST NU, IDAG.
Lägga mig ner, tänka på dig.. låta det pirra i kroppen, känna kärlek. Blunda, försvinna.. låååångt bort.
Och aldrig igen ska jag återvända.
Jag gråter för att det största förtroendet fick hon, och det bröts.
Arbetslös, yes... halvt utkastad.. HELL YEAH!
Jag gråter inte.. bara orkar inge mer.
Arbetsförmedlingen suger pung o dom skyller på den nya regeringen. Det gör jag också!
Nej en arbetslös under 20 behöver inga bidrag. Nej då, Absolut inte!
Det finns egentligen ingenting dom kan göra, varför ska man hålla på o tjaffsa med dom då?
Skriva in sig, få en tid.. om två månader kanske tre.. ringa kundtjänst var o varannan dag. Handläggare BLAHA! Men inte kan man få gå på några kurser, ingen hjälp med att söka jobb.
VAD ÄR DET HÄR, jag vet inte men någon som gått ner sig i skolan måste väl ändå behöva lite stöd?!
Jag är skyldig pengar, mer än jag har. Dags o ringa soc?.. nej jag vet inte, morsan säger att jag "står på gatan".. o så faen mycket bättre vore det! Men att ringa soc när jag egentligen inte behöver känns illa, riktigt illa.. Jag har ju föräldrar. Jag hade pengar.. men dom försvann! BAD DAY!
Jag ska ringa soc och be att få pengar när jag egentligen har ett konto där det ska finnas.
Men dom pengarna är plötsligt borta, dom pengarna går inte att hitta.. FÖR NÅGON har bytt bank, FÖR NÅGON har lånat 70 tusenlappar men inte gett tillbaka.. FÖR NÅGON tror att jag inte vet!
Jag gråter för att jag är hennes barn. Jag gråter för att man ska jobba för pengar. Jag gråter för att det är hon som har lärt mig det. Jag gråter för att.... Jag tycks vara den enda som tycker det är fel. För att det finns andra som sitter i en svårare sits, utan pengar... jobb! NÄR JAG SOM EGENTLIGEN HAR PENGAR SKA BEHÖVA RINGA SOC O SÄGA ATT JAG ÄR PANK! jag tror hon har dött för mig.. nu igen känns hon inte som en mamma, min mamma. BULLSHIT LÖGNER BLAHABLAHA..
just nu vill jag bara åka in.. ligga lite.. låt mig andas.. låt mig vila.. låt mina tankar försvinna ett tag.
Just nu vill jag inte ta något ansvar. Jag vill inte tänka. Jag vill inte se framåt. Bara JUST NU, IDAG.
Lägga mig ner, tänka på dig.. låta det pirra i kroppen, känna kärlek. Blunda, försvinna.. låååångt bort.
Och aldrig igen ska jag återvända.
Jag gråter för att det största förtroendet fick hon, och det bröts.